onsdag 18 november 2015

Omänniskor

Författare: Kristoffer Svensson & Nanna Johansson
Antal sidor: 339
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: Omänniskor
Serie: Del 1 av en trilogi

Handling (från Goodreads):
När Sigrid av en slump upptäcker att hon har förmågan att förvandlas till ett djur förändras allt. Men hon är inte ensam. Mitt ibland oss finns omänniskorna, de som kan byta skepnad. Enligt sällskapet Svenska filialen, som arbetar för att bevara hemligheten om omänniskorna, finns det 270 000 omänniskor runt om i världen. Sigrid, vars skepnad är lodjur, engageras i sällskapets jakt på omänniskor som använder sina förmågor på fel sätt.

I Skåne har mystiska vildsvinsatttacker ägt rum, och sällskapet misstänker att det rör sig om en omänniska i vildsvinsskepnad. Sigrid dras in i en kamp som kommer att handla om liv och död. Vem är vän? Vem är fiende? Vem är god? Vem är ond? Vem är människa? Vem är djur?

Omdöme:
......... Eh!?

Jag hade inga särskilda förväntningar på den här, och nu när den är utläst är åsikterna blandade.
Till att börja med så är den riktigt intressant. Handlingen gör en nyfiken och man vill bara veta mer om hur omänniskornas liv fungerar. Hela boken är dessutom väldigt mörk, något som väldigt många andra bokbloggare också nämnt. Handlingen tillsammans med allt det där mörka gör boken väldigt unikt, och bara det gör den läsvärd.

Trots det så blev det här ingen höjdare för min del, främst på grund av språket och karaktärerna. Nu vet jag själv att jag blivit väldigt petig med det svenska språket på sistone, så de flesta andra skulle troligen inte störa sig lika mycket på det, om de ens skulle reagera överhuvudtaget. Men personligen tycker jag att det var alldeles för lite gestaltningar på vissa ställen, och särskilt dialogerna kändes onaturliga och stela. Jag fick inte riktigt något flyt, kan man säga.

Karaktärerna var... Inte dåliga riktigt, men det var inte så att jag kunde känna igen mig i någon av dem och jag fick inget grepp om dem. Sigrid var irriterande, men inte på det där sättet så att jag ville bränna upp huset eller något. Viktor var extremt cheesy mellan varven, men inte så mycket så att det blir helt och hållet oacceptabelt. Adrian var en idiot men det var det han skulle vara så... GOOD JOB FOLKS!!

Jag kan inte säga att jag gillade boken, men jag kan förstå varför så många andra gjorde det. Det är något nytt inom den här genren, särskilt för att författarna vågar göra saker som väldigt många andra författare låter bli. Slutet är rätt så mindblowing, det måste jag erkänna. Vare sig man gillar karaktärerna eller inte så lär man bli överraskad och berörd.

Så hej, även om jag inte gav den full pott så är den värd en chans bara för att den känns så annorlunda. Var beredd på att bli överraskad!

lördag 10 oktober 2015

Djupa Ro

Författare: Lisa Bjärbo
Antal sidor: 262
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: Djupa Ro
Serie: -

Handling (från Goodreads):
"Jonathan är död."
Luddes röst bröts.
"Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem."

Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång.

Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.
Vi måste åka hem.
Det blir aldrig normalt.

I det lilla småländska samhället Ingelstad hittas nittonåriga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gången på nästan ett år. På pappret är det för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.

David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan har alla vuxit upp här. På en plats där alla känner alla har de sett varandra spela fotboll, hångla och halsa folköl på badplatsen. De har sett varandra längta bort, och de har sett varandra stanna kvar. Ändå finns det så mycket de aldrig delat. Så mycket de aldrig pratat om.

Och ryktena färdas snabbt här. Det är mycket som är svårt att ta in. Jonathan drunknade. Han fastnade under bryggan och kom inte loss. Vad skulle han ens bada för? Ensam? Mitt i natten?

Djupa Ro är en berättelse om vänskap, sorg och små samhällen. Om gamla minnen, nya känslor och hemligheter som sakta sipprar fram när man skrapar lite på ytan.

Omdöme:
Det där var en extremt lång handling.

När jag fick erbjudande om den här som recensionsexemplar var allting bara "YES" för kom igen: Lisa Bjärbo. Med en något sorgligare bok än hon skrivit tidigare.
Med andra ord så var förväntningarna ganska höga.

Och hejsan hoppsan så bra det var! Språket kändes ännu bättre än det brukar vara och allting kändes så äkta. Karaktärerna, känslorna, handlingen och händelserna... Det var så lätt att förstå och känna igen sig trots att inget liknande har hänt mig personligen.
Jag älskar hur allt blev lite av ett mysterium mellan varven också. Lika mycket som karaktärerna själva ville det, så ville man få reda på sanningen, och därför var det svårt att släppa taget om boken.

Det känns som om det var längesedan jag läste något riktigt bra som jag verkligen fastnat i, så det var oerhört kul att läsa den här och få den där speciella känslan man får när man verkligen blir inne i en bok.

Jag är så glad över att Jonathan blev mer än "den döda killen." Genom flashbacks och tankar från de andra karaktärerna fick även han en personlighet, vilket krävs för att vi läsare ska sympatisera. Vissa stunder kände jag mig bara så extremt frustrerad över att han dog, som om det var jag som var hans vän.

Den här boken får en att vilja både skratta och gråta. Gillade du Lisa Bjärbos tidigare böcker så lär du gilla den här också. Har du inte läst någon av hennes böcker än så är det nog hög tid att du gör det. Alltså seriöst.

Tack för i år!

Vill bara tacka för bokmässan i år! (Typ två veckor senare pfff.)

Det var lika kul att se er som alltid, och hoppas vi ses snart igen!

(Förlåt för att jag skriver så tråkiga inlägg men jag har bokstavligen suttit och skrivit skolarbeten hela dagen och har ungefär lika mycket kvar att göra så allting bara uuuggghhhh.)

Puss puss på er <33

onsdag 9 september 2015

Släppa Taget

Författare: Katarina von Bredow
Antal sidor: 302
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: Släppa Taget
Serie: -

Handling (tagen från Goodreads):
Elsa och Stella är tvillingar. De står varandra nära och gör nästan allting tillsammans, men de är ändå väldigt olika. Stella är social, utåtriktad och ibland tanklös medan Elsa är försiktig och omtänksam och inte alls har lika lätt att ta för sig av livet som sin syster. De blir ständigt hopblandade vilket irriterar dem. Bara för att de ser likadana ut är de inte samma på insidan! Trots att de är lojala mot varandra pågår det en ständig och outtalad tävling. Om betyg och prestationer men även om kärlek och vänskap.

Nu är det sista terminen i nian. Elsa har länge varit hemligt förälskad i Elliot, något som hon inte gjort någon sak av. För henne har det räckt att få vara i hans närhet. När de får en ny dramalärare i klassen ställs saker på ända. Läraren är ung och ambitiös och vill skapa konst. Tränga djupt in i själen. Stella är eld och lågor. Äntligen ska hon få utlopp för sin längtan efter att stå på scen! Elsa är inte alls lika övertygad. Ingen ska få blottlägga hennes inre. Särskilt inte när Elliot är i närheten. Systerskapet, vänskapen och kärleken sätts på hårda prov.

Omdöme:
Awwwwwww.

Jag hade ärligt talat inte så jättehöga förväntningar på den här, men blev positivt överraskad! Skulle inte säga att den når upp till samma nivå som de flesta andra böcker jag läst i den här genren, men den var extremt mysig att läsa och det var svårt att släppa taget om den (pffff master of puns).

Men hej först och främst: Kan man välja att gå estet i nian? Eller... nej vänta va? HAR MAN DRAMALEKTIONER I NIAN!? Typ vart då? xd

Jag älskar hur man beskrivit känslan av att vara kär. Det var väldigt trovärdigt och flera gånger kunde jag inget annat än att bara: #jagförnågramånadersedan
Alla känslor i boken kändes så äkta.

Jag gillar verkligen huvudkaraktären Elsa. Det var lätt att känna igen sig och hon kändes bara väldigt naturlig. Men jag hade önskat att det hade funnits något mer om henne, något som hade fått henne att stå ut. Och det är egentligen något jag velat ha gällande hela boken. Något mer.
Det fanns inte mycket som kändes originellt.

Jag ville dessutom att Vincent skulle ha en större roll i det hela. Visserligen var det i slutändan hans lektioner som ledde till... Allt det där men ändå. Jag trodde att det skulle bli något större, typ.

Hur som helst, om du känner för något lite lättare är det här inget dåligt val. En inte allt för lång bok om att hitta sig själv och om att vara kär. Rekommenderas!

lördag 22 augusti 2015

Minirecensioner: World After, Lola and the Boy Next Door, & Tusen Bitar Saknas

Författare: Susan Ee
Antal sidor: 438
Förlag: Hodder & Stoughton
Svensk titel: -
Serie: Penryn and the End of Days #2

Spoilers kan förekomma om du inte läst del 1.

Awwww kändes otroligt skönt att läsa om de här karaktärerna igen. Särskilt Penryn. Utan tvekan en av de bästa huvudrollerna jag läst om.

Har sett en hel del klaga över att handlingen i den här är väldigt lik handlingen i första boken, och visst finns det en del likheter, men personligen störde jag mig inte på det. Det kändes fortfarande nytt på något sätt.

World After var inte lika mindblowing och episk som Angelfall men den är definitivt läsvärd. Penryn är lika kickass som i första boken och änglarna är lika fascinerande. 

***

Författare: Stephanie Perkins
Antal sidor: 384
Förlag: Usborne Publishing
Svensk titel: Lola och pojken i huset bredvid (Utkommer snart tror jag lol)
Serie: Anna and the French Kiss #2

Alltså guuuuuud så härlig! Jag satt och fnittrade genom stort sett hela boken.
Och hej. Jag hade ingen aning om att Anna and the French Kiss och Lola and the Boy Next Door skulle hänga ihop på något sätt men herreguuuuuuuuuuuud. 

Jag älskar språket och karaktärerna och kyaaa~
En annan perfekt sak är Lolas föräldrar. I många böcker har föräldrar ingen större betydelse. De bara är där för att huvudrollen uppenbarligen har föräldrar någonstans. Men Lolas föräldrar känns som riktiga människor, inte bara roller. Perkins har uppenbarligen lagt ner tid på dem, som med de andra karaktärerna.

Perfekt bok att läsa när du bara vill ta det lugnt och inte tänka på så mycket.

***

Författare: Katja Timgren
Antal sidor: 240
Förlag: Alfabeta
Originaltitel: Tusen bitar saknas
Serie: - 

Om jag hade gjort det här till en vanlig full recension hade det bara lett till ett alldeles för långt inlägg fyllt av mig som mobbar böcker.

Så jag tyckte att hela den här grejen med minirecensioner fungerade bättre.

Jag skulle inte rekommendera den här till någon. Inte för att den är så förskräckligt dålig och definitivt inte för att den är fantastiskt bra.

För den är inget av det.
Den är bara helt och hållet platt.
Handlingen hade kunnat bli bra men det finns knappt något djup. Karaktärerna hade kunnat bli bra men de har inga personligheterna.

Och herregud språket. Jag förstår bara inte. Kanske är det bara jag som alltid försöker skriva alldeles för poetiskt men det här språket funkade bara inte för mig. Vissa meningar kändes inte ens som korrekt svenska.

Och då ska vi inte ens prata om dialogen... Jag hoppas för guds skull att folk inte pratar sådär i verkliga livet.

Förlåt... Jag missade säkert bara charmen med den här boken, men jag förstår helt ärligt inte hur den blev publicerad.

söndag 16 augusti 2015

Bara lite av varje (BOKMÄSSAN NÅGON?)

Yooooo~
Så tänkte bara ta upp lite saker som kommer hända nu framöver :3

Först och främst så börjar jag gymnasiet imorgon. (YAAAY)
Vilket betyder...? Nah jag vet inte riktigt än men jag antar att det kommer bli lite fullt upp. I alla fall nu i början.
Så det finns en chans att bloggen kommer få stå rätt tom (vilket den gjort i typ två år nu så ni borde vara vana.)

Sedan har vi ju även bokmässan i slutet på september (WOOOHOO).
Jag kommer att åka till Göteborg på fredagen, och vara där på lördagen och söndagen. Det finns en chans att jag kommer vara där en liten del av fredagen också :3
Så... Någon som vill bestämma träff? x)

Och till sist så tänkte jag bara nämna kommande recensioner (Brukar försöka att recensera böcker så fort jag läst ut dem så att jag kommer ihåg vad jag vill skriva men jag har varit lat på sistone)

  • World After - Susan Ee
  • Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe - Benjamin Alire Sáenz
  • Ten - Gretchen McNeil
  • Lola and the Boy Next Door - Stephanie Perkins
  • Tusen Bitar Saknas - Katja Timgren
Hoppas att alla haft en bra sommar (trots att vädret här i Sverige inte varit på topp haha)!

måndag 10 augusti 2015

Tag: Har du läst?

Yaay har blivit taggad av Alba att göra den här ^^
Vi kör väl igång på en gång antar jag~ x)

Har du läst...

...en bok med snö på omslaget?
Tänkte svara nej, men insåg sedan......
Huehuehue


...en bok som handlar om krig?
The Book Thief av Markus Zusak. *gråter lite*

...en bok som är skriven av en finsk författare?
Röd som blod av Salla Simukka.

...en bok som är över 800 sidor?
Harry Potter och Fenixorden av J.K. Rowling.

...en bok som har ett spöke som huvudkaraktär/har en stor roll?
Anna Dressed in Blood av Kendare Blake. BoOoooOoOOo

...en bok där någon av huvudkaraktärerna äger en affär?
Agh kommer inte på någon.

...en bok där någon av huvudkaraktärerna är fruktansvärt rik?
Hemligheternas Rike av Kristin Cashore.

...en bok som handlar mycket om djur?
Beror väl på vad som menas med "mycket".... The Scorpio Races av Maggie Stiefvater? 

...en bok vars titel innehåller ordet "En"?
En bit av mig fattas av David Levithan.

...en bok som utspelar sig på hösten?
Är säker på att större delen av böckerna jag läst utspelar sig delvis på vintern, men kommer inte på någon som verkligen nämner hösten och allt det där.

...en bok som knappt innehåller några glada inslag?
Uuhh... Ten av Gretchen McNeil kanske? Eller nah. Jag ger upp.

...en bok som handlar om bröllop?
Öppna ditt hjärta av Coleen Murtagh Paratore. (Jag läste halva i typ femte klass eller något lol.)

...en bok som handlar om häxor?
Om Harry Potter räknas sååå....

...en bok som utspelar sig på en ö?
Ten av Gretchen McNeil.

...en bok som har en karaktär som du kan känna igen dig i?
Dante and Aristotle Discover the Secrets of the Universe av Benjamin Alire Sáenz. (Ariiiiiii bby hur kommer det sig att du tänkte allting jag tänkt det senaste åren wth.)

...en bok som utspelar sig i rymden?
Across the Universe av Beth Revis.

...en bok som det finns ett mycket gammalt hus i?
Åh........ Tror att "the Institute" från The Mortal Instruments är rätt gammalt?
Annars... Nah.

...en bok som handlar om en bokhandel?
Tror inte att jag läst någon.

...en bok som i titeln innehåller något av de fyra elementen? (eld, vatten, luft, jord)
Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. (Försökte komma på någon med något annat element vilket jag inte lyckades med. Om man inte räknar sea/hav.

Phew okej~ Har inte jättestor koll på vem som har gjort den här taggen meeeeeen~

Taggar (åh hör och häpna hon tänker faktiskt tagga någon är det här världens undergång?)
Rebecca
Bokpandan
Viggo
Andrea

Om ni redan har blivit taggade kan ni ju bara låtsas att ni aldrig såg det här x)

onsdag 29 juli 2015

HHHNNNGGGGGGGGG

PPFFFFFFFGAAAAAAH




*fangirlar* ヽ(*≧ω≦)ノ

KYAA~~~~~~~~~~~~~

(oh jeez)

fredag 24 juli 2015

Filmrecension: Paper Towns

Men ser man på, jag recenserar en film samma dag den har premiär. Snacka om att inte vara efter. (Hade tur nog att få gå på en förhandsvisning *känner sig extremt speciell lol*)

Så, då har ännu en av John Greens böcker blivit filmatiserade.
För några dagar sedan recenserade jag boken, och som ni kanske läste så var jag en aning kritisk. Jag tyckte att det inte hände särskilt mycket och jag gillade inte Quentin och Margo.

Jag hade inga problem med något av det i filmen.

Jag skrattade högt flera gånger, och om jag inte hade suttit i en biograf hade jag skrattat ännu högre. Ben, Radar, och Quentin (japp, Quentin included) var bara så härliga och jag älskade varenda scen där alla tre var med.

Det blev inte långtråkigt någonstans. Jag var helt fast från början till slut och jag kunde inte få nog.
Men man måste nog vara beredd på att det inte är någon action-packad film. Det säger inte BOOM eller PANG utan... Allting bara händer rätt så lugnt och behagligt, och jag antar att en del personer lär bli väldigt uttråkade i väntan på att det ska smälla till.

Jag gillar verkligen skådespelarna för allihopa. Speciellt Ben. Alltså herregud så klockren...
Questin var som sagt inte lika irriterande i filmen som i boken, utan det kändes lättare att förstå honom och på något vis kändes han inte lika besatt av Margo (fortfarande rätt så besatt dock.)
Margo var fortfarande en aning irriterande, men inte så att jag störde mig på henne när jag såg filmen (jag störde mig på henne efter filmen istället.)

Det fanns en del scener som kändes lite awkward och en del scener som kändes lite påtvingade, men för att sammanfatta så var det en riktigt bra film som jag utan tvekan kommer att se om.
Personligen hade jag väl önskat att de lagt ner mer tid på själva bilresan, men jag fick så mycket av allt annat så i slutändan känns det inte som om det gör särskilt mycket.

Oh jeez, kan man verkligen kalla det här för recension? Känns ju mer som om jag bara satt här och jämförde film och bok haha.
Hur som helst, hoppas att det kanske var till lite hjälp i alla fall, om ni fortfarande funderar på om ni ska se filmen eller inte xD
Pink Spinning Heart Within A Heart