fredag 4 augusti 2017

All the Bright Places

Författare: Jennifer Niven
Antal sidor: 416
Förlag: Ember
Svensk titel: -
Serie: -
Första meningen: Is today a good day to die?

Handling (från Goodreads):
Theodore Finch is fascinated by death. Every day he thinks of ways he might kill himself, but every day he also searches for—and manages to find—something to keep him here, and alive, and awake.

Violet Markey lives for the future, counting the days until graduation, when she can escape her small Indiana town and her aching grief in the wake of her sister’s recent death.

When Finch and Violet meet on the ledge of the bell tower at school—six stories above the ground— it’s unclear who saves whom. Soon it’s only with Violet that Finch can be himself. And it’s only with Finch that Violet can forget to count away the days and start living them. But as Violet’s world grows, Finch’s begins to shrink. . . .

Omdöme:
Mhmm...
Det var så väldigt svårt att betygsätta den här. För att förklara det någorlunda enkelt:
Det tog mig ungefär en månad att läsa halva boken.
Sedan tog det två-tre dagar att läsa den andra halvan.

Jag är väl kanske... Lite besviken? Inte på allting, men på vissa särskilda saker.
Först och främst så kändes väldigt mycket oerhört stereotypiskt. Då syftar jag på mobbarna, främst. Roamer skulle väl vara det bästa exemplet: Han är inget mer än en mobbare. Han är inget annat än elak - en rent utav "ond" tonåring för jag menar... Världen kryllar väl av sådana? Han hade inget djup, och jag säger inte att han borde ha haft någon tragisk historia eller också mått psykiskt dåligt men bara någonting. Jag kan ibland acceptera att en karaktär är rakt igenom ond i en fantasy, men i den här typen av bok, när det handlar om en tonårskille i high school, då håller det inte.
Det kändes också väldigt mycket som om Violet och Finch blev uppmålade som helgon jämfört med alla andra. De var de enda som förstod allvaret med psykisk ohälsa. Alla andra var kompletta idioter. Det kändes inte realistiskt.
Jag vet inte om jag bara har turen nog att gå på en skola där folk är extremt medvetna om samhällets brister idag, eller om Niven har överdrivit. Hela situationen i skolan kändes så överdriven, som om författaren bara ville att man skulle tycka så väldigt väldigt väldigt synd om Finch.
Jag menar, en tidning där man listar elever som är mest trovärdiga att begå självmord? Ahem... Wut? (Om jag inte uppfattade fel så stängde lärarna dessutom ner tidningen, på grund av listan. De är alltså fullt medvetna om det, men gör ändå inte så mycket åt det.)
Och hej nu. Boken börjar med att Violet och Finch möts uppe på ett torn. Alla tror att Violet räddar Finch. De vet alltså att han är självmordsbenägen men ALLA I DEN HÄR BOKEN BARA ÄR FÖR KORKADE FÖR ATT GÖRA NÅGONTING ELLER VAD? Ah, okej. Det förstås - om alla vuxna och vettiga människor (utöver Violet) gjorde något på en gång så skulle det inte behöva vara en bok utan bara en novell, och så kan vi ju inte ha det.

Så, ska jag ta och klaga på en sak till innan jag går över till det jag faktiskt gillade med boken? (Kanske två saker till)
Violet. Förlåt men jag kan inte bry mig mindre om henne. Hon kändes bara... Tråkig. Hon hade tydligen en passion för att skriva (I dig that, gurl) men man kände liksom aldrig passionen? Den fanns där någonstans men den syntes aldrig till. Och jag bara... Jag fick aldrig något grepp om henne.

Så, Finch då? Jodå, vi fick lite av en dålig start, han och jag, och det blev nästan så att jag inte ville gilla honom, men sedan i slutändan vek jag mig ändå.
Kan vi bara göra det klart för oss att body-shaming aldrig är okej? Folk verkar tycka att det är helt okej att hoppa på människor utan kurvor nu, och verkar tro att det är body-positivity bara för att de står upp för människor med kurvor.
Plot twist: That's not body-positivity, that's just skinny-shaming you prick.
Men som sagt, efter att jag var sur på Finch i cirka 100 sidor så var jag tvungen att erkänna att jag faktiskt gillade hur hans karaktär var skriven. Även om han var kass på att flirta (it was cheesy alright?)

Okej nu har jag nog babblat på tillräckligt om karaktärer. Varför tog det mig en månad att läsa halva boken?
För att jag var ganska uttråkad. Stora delar av boken handlar om hur Violet och Finch åker runt i Indiana för att utföra ett skolprojekt, och det klickade inte riktigt med mig. Vissa platser var intressanta att läsa om, men vissa bara... Var inte det.

Andra halvan var bättre. Förutom när hela berättelsen bara råkade bli Romeo och Julia all over again, because why not? Violets föräldrar bara "Oh no dear he's bad stay away from him he's probably a vampire" och det kändes väldigt framtvingat, som om det gjordes endast för att skapa dramatik. Well, it was more silly than dramatic.

Meeeeen trots allt det som inte höll för min del så blev jag ändå någorlunda berörd. Även om jag redan visste hur den skulle sluta för att det är ganska uppenbart när man läser vad boken handlar om. Och jag är helt för att man tar upp sådana här ämnen, särskilt i ungdomsböcker. Många har klagat på att den tar upp det på fel sätt, och inte är tillräckligt allvarlig, men helt ärligt? Jag tror det kan vara bra att skriva om svåra ämnen på ett lite smått humoristiskt sätt. En alldeles för mörk och brutal bok blir svår att läsa.

Så för att sammanfatta - jag gillade den faktiskt. Trots att jag klagade så mycket haha. Jag gav boken fyra stjärnor först, men sänkte till tre för att det var för många saker som inte fungerade för mig, och den berörde mig inte alls lika mycket som jag ville. (Var väl lite av ett emotionellt vrak i två timmar eller så men sedan var livet lugnt igen. Jag har ingen själ, förstår ni.)
Men det är en väldigt fin bok som tar upp viktiga saker, med ett väldigt fint språk för att toppa det hela.

(Woooow jag har inte skrivit en recension på nästan två år är det ens såhär man gör?)

2 kommentarer:

  1. Alltså jag ÄLSKAR den här boken och ändå har du typ väldigt rätt haha? Och du är så rolig! Gud :D

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D