måndag 20 juli 2015

Shatter Me

Författare: Tahereh Mafi
Antal sidor: 340
Förlag: Harper Collins
Svensk titel: Rör mig inte!
Serie: Shatter Me #1

Handling (från Goodreads):
Juliette hasn’t touched anyone in exactly 264 days.

The last time she did, it was an accident, but The Reestablishment locked her up for murder. No one knows why Juliette’s touch is fatal. As long as she doesn’t hurt anyone else, no one really cares. The world is too busy crumbling to pieces to pay attention to a 17-year-old girl. Diseases are destroying the population, food is hard to find, birds don’t fly anymore, and the clouds are the wrong color.

The Reestablishment said their way was the only way to fix things, so they threw Juliette in a cell. Now so many people are dead that the survivors are whispering war – and The Reestablishment has changed its mind. Maybe Juliette is more than a tortured soul stuffed into a poisonous body. Maybe she’s exactly what they need right now.

Juliette has to make a choice: Be a weapon. Or be a warrior.

Omdöme:
En hel del har sagts om den här boken. Särskilt om språket. Dels det faktum att en hel del meningar är överstrukna och dels för att språket är väldigt........... beskrivande/målande/poetiskt/halvunderligt mellan varven?
Trots det så störde jag mig inte så mycket på varken de överstrukna meningarna eller språket i all allmänhet, men det är väl ungefär den enda anledningen till att jag gav boken två stjärnor istället för en.

Någon sa att det här var en dystopi. Om jag inte redan visste om att det var en dystopi hade jag trott att jag läste en kärleksroman eller något.
Man får inte veta mycket om världen. Man får dock en hel del beskrivningar av Adams ögon. (Och trots det har jag fortfarande ingen aning om vilken färg de har för att jag någonstans under det halvår det tog mig att läsa ut boken glömde bort det.)
Jag har absolut ingen aning om varför världen blev som den blev (Jag är säker på att de berättade det någonstans i boken, men jag var väl för upptagen med att lista ut vad alla metaforer betydde.)

Allting i den här boken om Adam och om Juliette som inte tänker på något annat än Adam, vilket är underligt för Adam har ingen personlighet. Inte Juliette heller, för den delen.
I de flesta fallen när världen håller på att gå under så börjar en del personer fundera över hur de ska överleva. Men allt som går omkring i Juliettes huvud är Adam-Adam-Adam-oh-so-hot.

Som jag redan nämnt så funkade språket mesta delen för mig, men mellan varven blev det bara väldigt underligt och jag mer eller mindre skrattade rakt ut.
den här recensionen får ni några exempel.

Om man bortser från allt det negativa så var den inte helt kass (lol?). Det hände en del saker i slutet som nästan får mig att vilja fortsätta med nästa bok, men jag har också en känsla av att nästa bok kommer vara full av cheesy Juliette och Adam och ögonbryn som når taket och käkar som dinglar från skosnören och små leenden lika stora som Jupiter.

Jag kan dock förstå varför så många faktiskt gillade den här. Språket är annorlunda, och bryr man sig om Juliette och Adam så blir väl allt tio gånger mer intressant. Warner var dessutom nästan en bra karaktär mellan varven.

Ah just det - Kenji är en legend.

5 kommentarer:

  1. Jag läste den precis när den kom ut och kommer inte ihåg något speciellt om språket annat än överstrykningarna (men efter att ha läst de där citaten undrar jag om jag var blind eller något??) men jag tyckte inte själva boken var speciell. Fastnade inte för karaktärerna och blev inte kär heller, så du är inte den enda :) (PS! Hon som skrev den där recensionen? Wow! Skulle vilja ha henne som kommentator för alla skrattretande böcker man behöver läsa)

    SvaraRadera
  2. Jag som verkligen gillade den här boken. Det var dock ganska länge sedan jag läste den men har läst andra boken i serien sedan dess. Jag håller med om att hela Juliette och Adam grejen är så överdriven men efter att läst den ena mellanboken som är ur Warners perspektiv så öppnades mina ögon för honom för han har ett sånt djup som man inte får reda på genom att bara läsa första boken. Språket gillade jag väldigt mycket även om jag håller med om att det blev lite skumt ibland. ;)

    SvaraRadera
  3. Svar: Jaa vad kul! Ska du på bloggträffen som opal och några andra förlag håller i? Vi måste ju ses! :D

    SvaraRadera
  4. Nooo vad synd att du inte gillade den. Detta är en av de bästa böckerna jag någonsin läst, mest på grund av språket och de överstrukna meningarna haha xD Och Adam och Juliette var jättefina, vad jag kan minnas :o Vi tycker nog helt tvärtom haha ^^

    SvaraRadera
  5. Jag slutade läsa den efter några kapitel, den där boken kändes alldeles för underlig...

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D