måndag 13 april 2015

Du föll och jag för dig

Författare: Lina Stoltz
Antal sidor: 262
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: Du föll och jag för dig
Översättare: -
Serie: -
Första meningen: Inte för att hon kände honom,  men när de nu råkade komma gående mot varandra i en för övrigt helt tom skolkorridor hade det känts dumt att inte hälsa.

Handling (från Goodreads):
Första gången Frida ser Jakob är det som om hela världen stannar. Han går, men hans blick har lämnat brännmärken i henne.

De dras till varandra med en kraft som inte går att stå emot - den välartade prästdottern och den struliga hockeykillen. Men när Frida hör rykten om att Jakob använder droger och börjar misstänka att han döljer saker för henne, känns kärleken inte så lätt längre. Kanske är det inte så enkelt som i Metallicas låt "Nothing Else Matters".

Omdöme:
Det här är en av de där böckerna som får tonårssinglar (och säkert andra singlar också) att bli så där griniga och avundsjuka att de dunkar huvudena i väggen eller slänger boken i brasan eller bara sitter där och stirrar och undrar varför de fortfarande är singlar.

Du föll och jag för dig är en feel-good bok med en rätt simpel handling. En relativt vanlig tjej träffar en relativt vanlig kille i skolan och för att lägga till lite spänning har man blandat in spänning. Det var en lättläst bok som man kunde plöja sig igenom utan problem, och den funkar riktigt bra om man känner för något enkelt som ändå griper tag i en.

Berättarperspektivet skiftar mellan Frida och Jakob och jag har absolut inget emot olika berättarperspektiv men i den här boken blev det mellan varven väldigt förvirrande. I vanliga fall byter man perspektiv i olika kapitlen eller stycken, men här skiftade man lite överallt mitt i styckena och det... Det var förvirrande helt enkelt.
Annars har jag inget emot de olika berättarperspektiven - jag gillade nog Jakobs perspektiv lite mer än Fridas, mest för att jag gillade honom mer som karaktär. Helt ärligt tyckte jag att Frida kunde vara lite fånig och omogen mellan varven, men det var inget jag störde mig rejält på.

Jag blev lite besviken på slutet. Eller alltså, inte det där slut-slutet men det kändes som om det saknades några små delar. Det känns som om det fanns mer att berätta om Jakobs historia, och jag hade hoppats på att man skulle få reda på allting någonstans där i slutet. (Till exempel, så nämndes det ju lite snabbt något oroväckande saker om hans pappa. Vad hände egentligen? Hur exakt började det här med drogerna? Är han deprimerad? (För alltså det kändes som om han var deprimerad mellan varven.))

Det fanns en mening som jag reagerade lite på, och jag överreagerar säkert men jag kände ändå att jag ville ta med det här.
"Astrid såg kanske ut som en anorexiaunge, men hon åt hur mycket som helst."
Anorexia är inte ett utseende. Visserligen, när man läser meningen, så fattar man ju att Astrid är väldigt smal, men jag känner ändå att anorexia används på fel sätt i den här meningen.
Jag menar, om en person får anorexia, så blir ju inte personen automatiskt skinn och ben. Alla som har anorexia ser inte likadana ut. Alla som har anorexia är inte pinnsmala. Att förlora vikt tar tid, även om man svälter sig själv.
Det är en sjukdom, inte ett utseende. Som jag sa, jag kanske överreagerar lite, men jag tycker att man bör vara lite försiktig när man använder sjukdomar i uttryck. Speciellt sjukdomar som man faktiskt kan dö av.

Hur som helst, det var ändå en trevlig bok som funkade bra att läsa även om jag inte haft någon läslust den senaste tiden.
Om du vill ha något simpelt och fängslande så rekommenderar jag den här!

3 kommentarer:

  1. Usch vad jag blir bitter över att jag väldigt bra kan relatera till dendär gruppen tonårssinglardu beskriver haha ... låter ju inte lovande för mitt huvuds hälsa, men jag lär nog läsa den här ganska snart B)

    SvaraRadera
  2. Haha, älskar din inledning! ^^ Jag reagerade också på användandet av ordet "anorexiaunge" och håller med om det du sa. Tycker över huvud taget att man inte borde använda sig av det ordet. Det låter väldigt nedvärderande. Och som du sa är det en sjukdom, inte ett utseende. Så, jag tycker inte att du överreagerar. Tvärtom, det är bra att du uppmärksammar det! :)

    SvaraRadera
  3. En bra recension som fick mig intresserad av boken! :) Jag har nominerat dig här: http://inutienbok.blogg.se/2015/april/liebster-award-3.html

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D