onsdag 18 november 2015

Omänniskor

Författare: Kristoffer Svensson & Nanna Johansson
Antal sidor: 339
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: Omänniskor
Serie: Del 1 av en trilogi

Handling (från Goodreads):
När Sigrid av en slump upptäcker att hon har förmågan att förvandlas till ett djur förändras allt. Men hon är inte ensam. Mitt ibland oss finns omänniskorna, de som kan byta skepnad. Enligt sällskapet Svenska filialen, som arbetar för att bevara hemligheten om omänniskorna, finns det 270 000 omänniskor runt om i världen. Sigrid, vars skepnad är lodjur, engageras i sällskapets jakt på omänniskor som använder sina förmågor på fel sätt.

I Skåne har mystiska vildsvinsatttacker ägt rum, och sällskapet misstänker att det rör sig om en omänniska i vildsvinsskepnad. Sigrid dras in i en kamp som kommer att handla om liv och död. Vem är vän? Vem är fiende? Vem är god? Vem är ond? Vem är människa? Vem är djur?

Omdöme:
......... Eh!?

Jag hade inga särskilda förväntningar på den här, och nu när den är utläst är åsikterna blandade.
Till att börja med så är den riktigt intressant. Handlingen gör en nyfiken och man vill bara veta mer om hur omänniskornas liv fungerar. Hela boken är dessutom väldigt mörk, något som väldigt många andra bokbloggare också nämnt. Handlingen tillsammans med allt det där mörka gör boken väldigt unikt, och bara det gör den läsvärd.

Trots det så blev det här ingen höjdare för min del, främst på grund av språket och karaktärerna. Nu vet jag själv att jag blivit väldigt petig med det svenska språket på sistone, så de flesta andra skulle troligen inte störa sig lika mycket på det, om de ens skulle reagera överhuvudtaget. Men personligen tycker jag att det var alldeles för lite gestaltningar på vissa ställen, och särskilt dialogerna kändes onaturliga och stela. Jag fick inte riktigt något flyt, kan man säga.

Karaktärerna var... Inte dåliga riktigt, men det var inte så att jag kunde känna igen mig i någon av dem och jag fick inget grepp om dem. Sigrid var irriterande, men inte på det där sättet så att jag ville bränna upp huset eller något. Viktor var extremt cheesy mellan varven, men inte så mycket så att det blir helt och hållet oacceptabelt. Adrian var en idiot men det var det han skulle vara så... GOOD JOB FOLKS!!

Jag kan inte säga att jag gillade boken, men jag kan förstå varför så många andra gjorde det. Det är något nytt inom den här genren, särskilt för att författarna vågar göra saker som väldigt många andra författare låter bli. Slutet är rätt så mindblowing, det måste jag erkänna. Vare sig man gillar karaktärerna eller inte så lär man bli överraskad och berörd.

Så hej, även om jag inte gav den full pott så är den värd en chans bara för att den känns så annorlunda. Var beredd på att bli överraskad!

lördag 10 oktober 2015

Djupa Ro

Författare: Lisa Bjärbo
Antal sidor: 262
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: Djupa Ro
Serie: -

Handling (från Goodreads):
"Jonathan är död."
Luddes röst bröts.
"Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem."

Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud nu, och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång.

Jonathan är död.
Dom hittade honom igår.
Vi måste åka hem.
Det blir aldrig normalt.

I det lilla småländska samhället Ingelstad hittas nittonåriga Jonathan död. Det är mitt i sommaren, och hans kropp ligger livlös vid Djupa Ro. När beskedet når de närmsta fyra vännerna återvänder de en efter en till sin barndomsort, och samlas igen för första gången på nästan ett år. På pappret är det för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.

David, Tove, Ludde, Paula och Jonathan har alla vuxit upp här. På en plats där alla känner alla har de sett varandra spela fotboll, hångla och halsa folköl på badplatsen. De har sett varandra längta bort, och de har sett varandra stanna kvar. Ändå finns det så mycket de aldrig delat. Så mycket de aldrig pratat om.

Och ryktena färdas snabbt här. Det är mycket som är svårt att ta in. Jonathan drunknade. Han fastnade under bryggan och kom inte loss. Vad skulle han ens bada för? Ensam? Mitt i natten?

Djupa Ro är en berättelse om vänskap, sorg och små samhällen. Om gamla minnen, nya känslor och hemligheter som sakta sipprar fram när man skrapar lite på ytan.

Omdöme:
Det där var en extremt lång handling.

När jag fick erbjudande om den här som recensionsexemplar var allting bara "YES" för kom igen: Lisa Bjärbo. Med en något sorgligare bok än hon skrivit tidigare.
Med andra ord så var förväntningarna ganska höga.

Och hejsan hoppsan så bra det var! Språket kändes ännu bättre än det brukar vara och allting kändes så äkta. Karaktärerna, känslorna, handlingen och händelserna... Det var så lätt att förstå och känna igen sig trots att inget liknande har hänt mig personligen.
Jag älskar hur allt blev lite av ett mysterium mellan varven också. Lika mycket som karaktärerna själva ville det, så ville man få reda på sanningen, och därför var det svårt att släppa taget om boken.

Det känns som om det var längesedan jag läste något riktigt bra som jag verkligen fastnat i, så det var oerhört kul att läsa den här och få den där speciella känslan man får när man verkligen blir inne i en bok.

Jag är så glad över att Jonathan blev mer än "den döda killen." Genom flashbacks och tankar från de andra karaktärerna fick även han en personlighet, vilket krävs för att vi läsare ska sympatisera. Vissa stunder kände jag mig bara så extremt frustrerad över att han dog, som om det var jag som var hans vän.

Den här boken får en att vilja både skratta och gråta. Gillade du Lisa Bjärbos tidigare böcker så lär du gilla den här också. Har du inte läst någon av hennes böcker än så är det nog hög tid att du gör det. Alltså seriöst.

Tack för i år!

Vill bara tacka för bokmässan i år! (Typ två veckor senare pfff.)

Det var lika kul att se er som alltid, och hoppas vi ses snart igen!

(Förlåt för att jag skriver så tråkiga inlägg men jag har bokstavligen suttit och skrivit skolarbeten hela dagen och har ungefär lika mycket kvar att göra så allting bara uuuggghhhh.)

Puss puss på er <33

onsdag 9 september 2015

Släppa Taget

Författare: Katarina von Bredow
Antal sidor: 302
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: Släppa Taget
Serie: -

Handling (tagen från Goodreads):
Elsa och Stella är tvillingar. De står varandra nära och gör nästan allting tillsammans, men de är ändå väldigt olika. Stella är social, utåtriktad och ibland tanklös medan Elsa är försiktig och omtänksam och inte alls har lika lätt att ta för sig av livet som sin syster. De blir ständigt hopblandade vilket irriterar dem. Bara för att de ser likadana ut är de inte samma på insidan! Trots att de är lojala mot varandra pågår det en ständig och outtalad tävling. Om betyg och prestationer men även om kärlek och vänskap.

Nu är det sista terminen i nian. Elsa har länge varit hemligt förälskad i Elliot, något som hon inte gjort någon sak av. För henne har det räckt att få vara i hans närhet. När de får en ny dramalärare i klassen ställs saker på ända. Läraren är ung och ambitiös och vill skapa konst. Tränga djupt in i själen. Stella är eld och lågor. Äntligen ska hon få utlopp för sin längtan efter att stå på scen! Elsa är inte alls lika övertygad. Ingen ska få blottlägga hennes inre. Särskilt inte när Elliot är i närheten. Systerskapet, vänskapen och kärleken sätts på hårda prov.

Omdöme:
Awwwwwww.

Jag hade ärligt talat inte så jättehöga förväntningar på den här, men blev positivt överraskad! Skulle inte säga att den når upp till samma nivå som de flesta andra böcker jag läst i den här genren, men den var extremt mysig att läsa och det var svårt att släppa taget om den (pffff master of puns).

Men hej först och främst: Kan man välja att gå estet i nian? Eller... nej vänta va? HAR MAN DRAMALEKTIONER I NIAN!? Typ vart då? xd

Jag älskar hur man beskrivit känslan av att vara kär. Det var väldigt trovärdigt och flera gånger kunde jag inget annat än att bara: #jagförnågramånadersedan
Alla känslor i boken kändes så äkta.

Jag gillar verkligen huvudkaraktären Elsa. Det var lätt att känna igen sig och hon kändes bara väldigt naturlig. Men jag hade önskat att det hade funnits något mer om henne, något som hade fått henne att stå ut. Och det är egentligen något jag velat ha gällande hela boken. Något mer.
Det fanns inte mycket som kändes originellt.

Jag ville dessutom att Vincent skulle ha en större roll i det hela. Visserligen var det i slutändan hans lektioner som ledde till... Allt det där men ändå. Jag trodde att det skulle bli något större, typ.

Hur som helst, om du känner för något lite lättare är det här inget dåligt val. En inte allt för lång bok om att hitta sig själv och om att vara kär. Rekommenderas!

lördag 22 augusti 2015

Minirecensioner: World After, Lola and the Boy Next Door, & Tusen Bitar Saknas

Författare: Susan Ee
Antal sidor: 438
Förlag: Hodder & Stoughton
Svensk titel: -
Serie: Penryn and the End of Days #2

Spoilers kan förekomma om du inte läst del 1.

Awwww kändes otroligt skönt att läsa om de här karaktärerna igen. Särskilt Penryn. Utan tvekan en av de bästa huvudrollerna jag läst om.

Har sett en hel del klaga över att handlingen i den här är väldigt lik handlingen i första boken, och visst finns det en del likheter, men personligen störde jag mig inte på det. Det kändes fortfarande nytt på något sätt.

World After var inte lika mindblowing och episk som Angelfall men den är definitivt läsvärd. Penryn är lika kickass som i första boken och änglarna är lika fascinerande. 

***

Författare: Stephanie Perkins
Antal sidor: 384
Förlag: Usborne Publishing
Svensk titel: Lola och pojken i huset bredvid (Utkommer snart tror jag lol)
Serie: Anna and the French Kiss #2

Alltså guuuuuud så härlig! Jag satt och fnittrade genom stort sett hela boken.
Och hej. Jag hade ingen aning om att Anna and the French Kiss och Lola and the Boy Next Door skulle hänga ihop på något sätt men herreguuuuuuuuuuuud. 

Jag älskar språket och karaktärerna och kyaaa~
En annan perfekt sak är Lolas föräldrar. I många böcker har föräldrar ingen större betydelse. De bara är där för att huvudrollen uppenbarligen har föräldrar någonstans. Men Lolas föräldrar känns som riktiga människor, inte bara roller. Perkins har uppenbarligen lagt ner tid på dem, som med de andra karaktärerna.

Perfekt bok att läsa när du bara vill ta det lugnt och inte tänka på så mycket.

***

Författare: Katja Timgren
Antal sidor: 240
Förlag: Alfabeta
Originaltitel: Tusen bitar saknas
Serie: - 

Om jag hade gjort det här till en vanlig full recension hade det bara lett till ett alldeles för långt inlägg fyllt av mig som mobbar böcker.

Så jag tyckte att hela den här grejen med minirecensioner fungerade bättre.

Jag skulle inte rekommendera den här till någon. Inte för att den är så förskräckligt dålig och definitivt inte för att den är fantastiskt bra.

För den är inget av det.
Den är bara helt och hållet platt.
Handlingen hade kunnat bli bra men det finns knappt något djup. Karaktärerna hade kunnat bli bra men de har inga personligheterna.

Och herregud språket. Jag förstår bara inte. Kanske är det bara jag som alltid försöker skriva alldeles för poetiskt men det här språket funkade bara inte för mig. Vissa meningar kändes inte ens som korrekt svenska.

Och då ska vi inte ens prata om dialogen... Jag hoppas för guds skull att folk inte pratar sådär i verkliga livet.

Förlåt... Jag missade säkert bara charmen med den här boken, men jag förstår helt ärligt inte hur den blev publicerad.

söndag 16 augusti 2015

Bara lite av varje (BOKMÄSSAN NÅGON?)

Yooooo~
Så tänkte bara ta upp lite saker som kommer hända nu framöver :3

Först och främst så börjar jag gymnasiet imorgon. (YAAAY)
Vilket betyder...? Nah jag vet inte riktigt än men jag antar att det kommer bli lite fullt upp. I alla fall nu i början.
Så det finns en chans att bloggen kommer få stå rätt tom (vilket den gjort i typ två år nu så ni borde vara vana.)

Sedan har vi ju även bokmässan i slutet på september (WOOOHOO).
Jag kommer att åka till Göteborg på fredagen, och vara där på lördagen och söndagen. Det finns en chans att jag kommer vara där en liten del av fredagen också :3
Så... Någon som vill bestämma träff? x)

Och till sist så tänkte jag bara nämna kommande recensioner (Brukar försöka att recensera böcker så fort jag läst ut dem så att jag kommer ihåg vad jag vill skriva men jag har varit lat på sistone)

  • World After - Susan Ee
  • Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe - Benjamin Alire Sáenz
  • Ten - Gretchen McNeil
  • Lola and the Boy Next Door - Stephanie Perkins
  • Tusen Bitar Saknas - Katja Timgren
Hoppas att alla haft en bra sommar (trots att vädret här i Sverige inte varit på topp haha)!

måndag 10 augusti 2015

Tag: Har du läst?

Yaay har blivit taggad av Alba att göra den här ^^
Vi kör väl igång på en gång antar jag~ x)

Har du läst...

...en bok med snö på omslaget?
Tänkte svara nej, men insåg sedan......
Huehuehue


...en bok som handlar om krig?
The Book Thief av Markus Zusak. *gråter lite*

...en bok som är skriven av en finsk författare?
Röd som blod av Salla Simukka.

...en bok som är över 800 sidor?
Harry Potter och Fenixorden av J.K. Rowling.

...en bok som har ett spöke som huvudkaraktär/har en stor roll?
Anna Dressed in Blood av Kendare Blake. BoOoooOoOOo

...en bok där någon av huvudkaraktärerna äger en affär?
Agh kommer inte på någon.

...en bok där någon av huvudkaraktärerna är fruktansvärt rik?
Hemligheternas Rike av Kristin Cashore.

...en bok som handlar mycket om djur?
Beror väl på vad som menas med "mycket".... The Scorpio Races av Maggie Stiefvater? 

...en bok vars titel innehåller ordet "En"?
En bit av mig fattas av David Levithan.

...en bok som utspelar sig på hösten?
Är säker på att större delen av böckerna jag läst utspelar sig delvis på vintern, men kommer inte på någon som verkligen nämner hösten och allt det där.

...en bok som knappt innehåller några glada inslag?
Uuhh... Ten av Gretchen McNeil kanske? Eller nah. Jag ger upp.

...en bok som handlar om bröllop?
Öppna ditt hjärta av Coleen Murtagh Paratore. (Jag läste halva i typ femte klass eller något lol.)

...en bok som handlar om häxor?
Om Harry Potter räknas sååå....

...en bok som utspelar sig på en ö?
Ten av Gretchen McNeil.

...en bok som har en karaktär som du kan känna igen dig i?
Dante and Aristotle Discover the Secrets of the Universe av Benjamin Alire Sáenz. (Ariiiiiii bby hur kommer det sig att du tänkte allting jag tänkt det senaste åren wth.)

...en bok som utspelar sig i rymden?
Across the Universe av Beth Revis.

...en bok som det finns ett mycket gammalt hus i?
Åh........ Tror att "the Institute" från The Mortal Instruments är rätt gammalt?
Annars... Nah.

...en bok som handlar om en bokhandel?
Tror inte att jag läst någon.

...en bok som i titeln innehåller något av de fyra elementen? (eld, vatten, luft, jord)
Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. (Försökte komma på någon med något annat element vilket jag inte lyckades med. Om man inte räknar sea/hav.

Phew okej~ Har inte jättestor koll på vem som har gjort den här taggen meeeeeen~

Taggar (åh hör och häpna hon tänker faktiskt tagga någon är det här världens undergång?)
Rebecca
Bokpandan
Viggo
Andrea

Om ni redan har blivit taggade kan ni ju bara låtsas att ni aldrig såg det här x)

onsdag 29 juli 2015

HHHNNNGGGGGGGGG

PPFFFFFFFGAAAAAAH




*fangirlar* ヽ(*≧ω≦)ノ

KYAA~~~~~~~~~~~~~

(oh jeez)

fredag 24 juli 2015

Filmrecension: Paper Towns

Men ser man på, jag recenserar en film samma dag den har premiär. Snacka om att inte vara efter. (Hade tur nog att få gå på en förhandsvisning *känner sig extremt speciell lol*)

Så, då har ännu en av John Greens böcker blivit filmatiserade.
För några dagar sedan recenserade jag boken, och som ni kanske läste så var jag en aning kritisk. Jag tyckte att det inte hände särskilt mycket och jag gillade inte Quentin och Margo.

Jag hade inga problem med något av det i filmen.

Jag skrattade högt flera gånger, och om jag inte hade suttit i en biograf hade jag skrattat ännu högre. Ben, Radar, och Quentin (japp, Quentin included) var bara så härliga och jag älskade varenda scen där alla tre var med.

Det blev inte långtråkigt någonstans. Jag var helt fast från början till slut och jag kunde inte få nog.
Men man måste nog vara beredd på att det inte är någon action-packad film. Det säger inte BOOM eller PANG utan... Allting bara händer rätt så lugnt och behagligt, och jag antar att en del personer lär bli väldigt uttråkade i väntan på att det ska smälla till.

Jag gillar verkligen skådespelarna för allihopa. Speciellt Ben. Alltså herregud så klockren...
Questin var som sagt inte lika irriterande i filmen som i boken, utan det kändes lättare att förstå honom och på något vis kändes han inte lika besatt av Margo (fortfarande rätt så besatt dock.)
Margo var fortfarande en aning irriterande, men inte så att jag störde mig på henne när jag såg filmen (jag störde mig på henne efter filmen istället.)

Det fanns en del scener som kändes lite awkward och en del scener som kändes lite påtvingade, men för att sammanfatta så var det en riktigt bra film som jag utan tvekan kommer att se om.
Personligen hade jag väl önskat att de lagt ner mer tid på själva bilresan, men jag fick så mycket av allt annat så i slutändan känns det inte som om det gör särskilt mycket.

Oh jeez, kan man verkligen kalla det här för recension? Känns ju mer som om jag bara satt här och jämförde film och bok haha.
Hur som helst, hoppas att det kanske var till lite hjälp i alla fall, om ni fortfarande funderar på om ni ska se filmen eller inte xD

måndag 20 juli 2015

Shatter Me

Författare: Tahereh Mafi
Antal sidor: 340
Förlag: Harper Collins
Svensk titel: Rör mig inte!
Serie: Shatter Me #1

Handling (från Goodreads):
Juliette hasn’t touched anyone in exactly 264 days.

The last time she did, it was an accident, but The Reestablishment locked her up for murder. No one knows why Juliette’s touch is fatal. As long as she doesn’t hurt anyone else, no one really cares. The world is too busy crumbling to pieces to pay attention to a 17-year-old girl. Diseases are destroying the population, food is hard to find, birds don’t fly anymore, and the clouds are the wrong color.

The Reestablishment said their way was the only way to fix things, so they threw Juliette in a cell. Now so many people are dead that the survivors are whispering war – and The Reestablishment has changed its mind. Maybe Juliette is more than a tortured soul stuffed into a poisonous body. Maybe she’s exactly what they need right now.

Juliette has to make a choice: Be a weapon. Or be a warrior.

Omdöme:
En hel del har sagts om den här boken. Särskilt om språket. Dels det faktum att en hel del meningar är överstrukna och dels för att språket är väldigt........... beskrivande/målande/poetiskt/halvunderligt mellan varven?
Trots det så störde jag mig inte så mycket på varken de överstrukna meningarna eller språket i all allmänhet, men det är väl ungefär den enda anledningen till att jag gav boken två stjärnor istället för en.

Någon sa att det här var en dystopi. Om jag inte redan visste om att det var en dystopi hade jag trott att jag läste en kärleksroman eller något.
Man får inte veta mycket om världen. Man får dock en hel del beskrivningar av Adams ögon. (Och trots det har jag fortfarande ingen aning om vilken färg de har för att jag någonstans under det halvår det tog mig att läsa ut boken glömde bort det.)
Jag har absolut ingen aning om varför världen blev som den blev (Jag är säker på att de berättade det någonstans i boken, men jag var väl för upptagen med att lista ut vad alla metaforer betydde.)

Allting i den här boken om Adam och om Juliette som inte tänker på något annat än Adam, vilket är underligt för Adam har ingen personlighet. Inte Juliette heller, för den delen.
I de flesta fallen när världen håller på att gå under så börjar en del personer fundera över hur de ska överleva. Men allt som går omkring i Juliettes huvud är Adam-Adam-Adam-oh-so-hot.

Som jag redan nämnt så funkade språket mesta delen för mig, men mellan varven blev det bara väldigt underligt och jag mer eller mindre skrattade rakt ut.
den här recensionen får ni några exempel.

Om man bortser från allt det negativa så var den inte helt kass (lol?). Det hände en del saker i slutet som nästan får mig att vilja fortsätta med nästa bok, men jag har också en känsla av att nästa bok kommer vara full av cheesy Juliette och Adam och ögonbryn som når taket och käkar som dinglar från skosnören och små leenden lika stora som Jupiter.

Jag kan dock förstå varför så många faktiskt gillade den här. Språket är annorlunda, och bryr man sig om Juliette och Adam så blir väl allt tio gånger mer intressant. Warner var dessutom nästan en bra karaktär mellan varven.

Ah just det - Kenji är en legend.

fredag 17 juli 2015

SÅ EXCITED ATT JAG FICK HICKA

WOOO *hick* OOOHOOO

Nu *hick* tänker ni säkert "och vad sjutton sitter du och woohoo:ar om?"

Jo, bara det faktum att jag * hick* just beställde DET HÄR.

Jag älskar de där omslagen och *hick* jag har velat ha serien på engelska så *hick* länge nu så bara weeeeeeeeeeeeeeeeee~!!


*hick*

Paper Towns

Författare: John Green
Antal sidor: 305
Förlag: Speak
Svensk titel: Pappersstäder
Serie: -

Handling (från Goodreads):
Who is the real Margo?

Quentin Jacobsen has spent a lifetime loving the magnificently adventurous Margo Roth Spiegelman from afar. So when she cracks open a window and climbs into his life—dressed like a ninja and summoning him for an ingenious campaign of revenge—he follows. After their all-nighter ends, and a new day breaks, Q arrives at school to discover that Margo, always an enigma, has now become a mystery. But Q soon learns that there are clues—and they're for him. Urged down a disconnected path, the closer he gets, the less Q sees the girl he thought he knew...

Omdöme:
Nu är det såhär att väldigt många säger att den här boken i stort sett är exakt samma bok som Looking for Alaska men nu är det även såhär att jag faktiskt inte har läst Looking for Alaska än så jag kan inte kritisera boken på den punkten.
Jag kan dock kritisera den på några andra punkter.

Först och främst så vill jag säga att boken inte var dålig. Den var till och med riktigt bra på vissa ställen. Början drog in en i handlingen så som den ska göra, och de (mer eller mindre) hundra sista sidorna var helt otroliga.
Men vad hände i mitten?
Jo, absolut ingenting som intresserade mig det minsta dugg. Det var sida efter sida som man fick tvinga sig igenom och jag var faktiskt tvungen att göra någon slags deal med mig själv för att få den utläst. (Jag fick inte fortsätta redigera min egen bok förrän jag läst ut den här, vilket funkade rätt hyfsat för fyra dagar senare var den utläst.)

Saken är den att jag inte riktigt gillade Quentin, och inte heller Margo, vilket blev lite jobbigt mellan varven... Jag vet inte riktigt, jag bara störde mig på dem.
Men så har vi Questins vänner Ben och Radar och bara herreguuuud såå braaaa. De kändes bara så trovärdiga och de var så roliga och något nördiga och jag kunde inte få nog av dem. Särskilt Radar <33

Så, som sagt - det började bra men blev sedan hemskt segt bara för att BOOOM. Dessutom är det ju trots allt en bok av John Green, och jag älskar hans sätt att skriva (även om alla metaforer ibland gör mig något förvirrad.)

Om du är villig att ta dig till den sista delen av boken så är den utan tvekan läsvärd, men var beredd på att mitten är himla händelselös.

BTW NÅGON ANNAN ÄN JAG SOM ÄR HYPAD FÖR FILMEN NÄSTA VECKA WOOHOOOO

tisdag 30 juni 2015

Du är aldrig ensam

Författare: Sarah Dessen
Antal sidor: 461
Förlag: Rabén & Sjögren
Originaltitel: Lock and Key
Översättare: Ylva Kempe
Serie: -

Handling (från Goodreads):
Ruby Cooper förväntar sig alltid det värsta. Då slipper hon bli besviken. Och hennes liv vänds uppochner när hennes mamma en dag sticker hemifrån och lämnar kvar Ruby i det fallfärdiga huset de bott i. Ruby vill bo kvar, men eftersom hon är under arton får hennes storasyster vårdnaden om henne och hon måste flytta dit.

Det är bara det att systern lever ett helt annat liv än Ruby och hennes mamma gjort. Hon har gift sig rikt, hon bor i ett välbärgat, flott område, och hon skickar Ruby till privatskola. Men hur ska hon passa in?

Omdöme:
Woop woop! Perfekt bok att sitta och sträckläsa (sträckläste bara halva boken visserligen, men ändå) ute i solstolen den enda soliga dagen vi verkar få här i Sverige! (För ärligt talat vädret har varit rätt kasst hittills.)

Så, då har jag läst ut en femte bok av Sarah Dessen och..... Jag tror att den får hamna i mitten någonstans. Den var bra, men samtidigt fann jag den väldigt seg, och jag gillade inte karaktärerna lika mycket som jag ville göra (bortsett från Jamie.)

Den kändes något mörkare än de andra böckerna jag läst av Dessen. Visserligen fick man fortfarande den där somriga feel-good-känslan, men det fanns en hel del seriösare problem inblandade. Mellan varven kändes det på något sätt lite tvingat och... nästan fånigt, men allt som allt gillar jag verkligen hur Dessen drar in mer allvar i berättelsen.

Okej, nu är det såhär. Ruby. Huvudrollen. Den där personen som man ska känna igen sig i och till och med gärna se upp till med tanke på att man mer eller mindre är fast i den personens huvud genom en hel bok.
Jag har ingen aning om vad jag tycker om henne.
Mellan varven gillade jag henne men mellan varven var hon bara... skum? Jag vet inte ens. Om någon skulle be mig att beskriva henne skulle jag troligen bara rycka på axlarna och rulla in under sängen eller något.
Ungefär samma sak gäller Nate, som är Rubys hemskt trevliga granne. Jag fick inget grepp om någon av dem.
Men så har vi Jamie, som är Rubys syster Coras man. Alltså herreguuuud så cooooool. Det är nästan så att jag inte bryr mig om resten Jamie förtjänar fem stjärnor bara sådär. Poof. Femstjärnig Jamie.
Cora gillade jag också, efter några kapitel.

Trots att jag inte blev så fäst vid vissa av karaktärerna och trots att den var något seg och trots att jag blev något besviken så är det fortfarande en väldigt läsvärd bok. Speciellt om ni läser den på sommaren och bara vill ha något att koppla av till. Har man väl påbörjat boken är det svårt att släppa den ifrån sig, just för att det är en Dessen-bok och det är det hennes böcker gör till läsarna - de fängslar. Det spelar ingen roll om boken är en total katastrof eller ett mästerverk, för atmosfären och språket är bara så bra.

Så, en helt okej bok som inte riktigt levde upp till mina förväntningar, men som ändå var långt ifrån dålig. Har du läst och gillat andra böcker av Sarah Dessen bör du utan tvekan prova dig på den här också!

fredag 26 juni 2015

Nya böcker inför sommaren!

Så i förra inlägget nämnde jag ju att jag beställt lite nya böcker. Trodde att de skulle komma redan i slutet på förra veckan, men fick dem inte förrän igår så x)


World After - Susan Ee
Jag är fortfarande helt förälskad i Angelfall och har planerat att köpa den här länge nu. Förhoppningsvis kommer den att vara lika bra som första delen!

End of Days - Susan Ee
Som ni kanske förstått har jag inte varit helt insatt i vad som pågår i bokvärlden den senaste tiden, så hade ingen aning om att den här faktiskt var ute. (Men när jag väl såg den så var jag bara tvungen lol)

Paper Towns - John Green
Pheeeew ska försöka läsa den här så fort som möjligt med tanke på att filmen kommer väldigt snart (Vääääldigt snart.)

Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe - Benjamin Alire Sáenz
Har hört så mycket bra om den här så det är bara att hoppas hoppas hoppas att jag inte blir besviken!


Måste bara lite snabbt nämna att böckerna i Penryn and the End of Days har några av de mest unfreakingbelievable omslagen jag någonsin sett.
Jag menar bara kolla på dem alltså herreguuuuud.
Särskilt sista delen <33

Ha en fortsatt suverän sommar allihopa~!!

måndag 15 juni 2015

Att läsa i sommar!

Phew äntligen sommarlov! Och för att toppa av det känns det även som om läslusten börjar komma tillbaka (Kan inte lova något dock, haha.)

Tänkte bara nämna en del böcker som jag troligtvis kommer försöka ta mig an nu i sommar~

Du är aldrig ensam - Sarah Dessen

Clockwork Prince - Cassandra Clare

Clockwork Princess - Cassandra Clare

City of Heavenly Fire - Cassandra Clare

Heir of Fire - Sarah J. Maas

Looking for Alaska - John Green

Talon - Julie Kagawa


Har en känsla av att jag inte kommer lyckas att läsa alla (och har en känsla av att jag kommer ändra om helt i den här högen och läsa helt andra böcker) men är det någon eller några ni tycker jag borde prioritera?

Beställde dessutom hem lite böcker igår, så ni kan förvänta er en bookhaul antingen i slutet på denna vecka eller början på nästa!


söndag 31 maj 2015

Vit som Snö

Författare: Salla Simukka
Antal sidor: 203
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: Valkea kuin lumi
Översättare: Mattias Huss
Serie: Lumikki Andersson #2
Första meningen: I'm only happy when it rains.

Handling (från Goodreads):
Lumikki Andersson befinner sig i ett sommarhett Prag. På ett café kommer en tjej fram till Lumikki och påstår sig vara hennes halvsyster. Eftersom Lumikki misstänker att föräldrarna döljer något om släktens historia för henne, blir hon intresserad.

Tjejen lyckas lura med sig Lumikki till ett religiöst möte, och hon blir indragen i en sekt som är mitt uppe i planeringen av sitt kollektiva självmord. Lumikki tvingas springa för livet genom Prags gator och kyrkogårdar för att förhindra den stora tragedin. I uppföljaren till Röd som blod är oskulden allt annat än vit som snö.

Omdöme:
Omslagen dock. Omslagen tar hem vinsten.

Till att börja med så gillar jag nog den här mer än den första delen. Det var lite svårt att komma in i den först, men sedan fann jag den spännande rakt igenom. Språket är väldigt målande, och det ger boken en väldigt mörk stämning.

Jag har det fortfarande lite svårt med Lumikki. Hon är sååååå känslolös... Det är okej att göra känslokalla karaktärer, men då måste de fortfarande vara mänskliga på något sätt. Speciellt när det gäller huvudrollen. Man måste kunna känna igen sig i huvudrolllen, och det är lite svårt att göra det när huvudrollen känns rätt... tom. (Dock gillar jag verkligen de där små flashback-delarna man fick ta del av.)

Jag önskar verkligen att man fick lära känna de andra karaktärerna bättre. Allting blir så mycket bättre när man blir fäst vid karaktärer. Samma sak gällde i första boken.

Då är det väl bara att hoppas på ett riktigt bra slut i tredje boken. Förhoppningsvis något som verkligen känns som ett slut.

Om ni läste första boken borde ni utan tvekan se till att läsa den här också. Handlingen och idén med sekten är riktigt intressant, och det känns även rätt annorlunda.

söndag 26 april 2015

Liebster Award

Blev nominerad av Klara - tack så jättemycket!

Regler:
• Länka tillbaka till personen som nominerade dig.
• Svara på frågorna som du fick av personen som nominerade dig.
• Nominera 11 andra bloggar med färre än 200 följare.
• Gör 11 frågor till dem som du nominerar.
• Meddela de nominerade via sociala medier/bloggar.

1. Vilken bok läser du just nu?
Shatter me och The Raven Boys, typ.

2. Vilken bok skulle du vilja läsa just nu?
The Clockwork Prince samt The Clockwork Princess, men sparar dem tills jag har lite mer tid och läslusten kommit tillbaka lite mer...

3. Vad gör du om dagarna? Studerar/jobbar?
Nationella prov och andra prov och inlämningsuppgifter och sedan ännu mera prov. Phew blir rätt skönt när den här terminen tar slut xD

4. Vilken är din favoritfilm?
Sagan om ringen. Kommer alltid att älska den <3

5. Har du någon favoritsommarbok?
Hmmm får nog bli Himlen börjar här!

6. Vilken bok har du läst flest gånger? 
Brukar faktiskt inte läsa om böcker särskilt ofta, men har läst Himlen börjar här två gånger Jellicoe Road två gånger.

7. Vilken är den bästa boken du har läst hittills i april?
Haha har bara läst en bok i april~ Du föll och jag för dig.

8. Vilken är din favoritmat?
Älskar verkligen asiatiskt~

9. Hur tror du att den svenska sommaren 2015 kommer att bli?
Förhoppningsvis väldigt varm och lugn och förhoppningsvis full av böcker!

10. Finns det någon aktivitet som du skulle kunna likställa med läsning?
Skriva. Att komma på berättelser, att forma karaktärer, att skapa olika känslor med ord~

11. Vad drömmer du om?
... Att bli en framgångsrik författare.Teehee~

Skriver det här inlägget i all hast så jag kommer inte att skriva några egna frågor eller att tagga folk.

Hoppas ni alla mår bra, och jag önskar verkligen att jag kunde blogga oftare och lägga ner mer tid på mina inlägg. Vi får väl se i sommar ^^

fredag 24 april 2015

En bokbloggares hemliga liv - TAG

Blev taggad av Dolas Bokblogg för nästan en månad sen men hej, bättre sent än aldrig :D

1. Hur länge har du bloggat?
Alltså... Jag har haft flera bloggar innan den här. Jag började bokblogga på bloggen jag hade innan den här, men valde sedan att göra den här för att... Officiellt bli en bokblogg? Haha jag vet inte ens...

2. Tror du att du kommer sluta blogga om böcker i framtiden?
Just nu går det ju lite till och från~ Det känns aldrig som om jag har tid att faktiskt sätta mig ner och läsa och tro det eller ej men det är svårt att driva en bokblogg när man inte läser.
Det känns som om det är så det kommer att vara~ Jag lär sluta mellan varven och sedan komma tillbaka.

3. Vad är det bästa med att vara en bokbloggare?
Att träffa alla härliga människor som också gillar att läsa :D Att diskutera böcker och bara få vara allmänt nördig, helt enkelt.

4. Vad är det värsta med att vara en bokbloggare?
Hmmm... Känns ju lite då och då som om man måste blogga, även om man inte har någon lust.

5. Har du svårt att skriva rubriker till dina inlägg?
Mellan varven. Beror ju på var det är för slags inlägg.

6. Finns det någon bokbloggare du beundrar?
Alla jag stött på hittills! Blivit inspirerad av så många olika och alla är bara så fantastiska!

7. Vilken bokbloggare skulle du vilja ha som gästbloggare på din blogg?
Den som vill...?

8. Hur ser din rutin ut när du bloggar? T ex vilken tid, klädsel, dryck m.m.
Bloggar när jag har tid och lust. Mer rutin än så lär det aldrig bli xD

9. Har du svårt för att skriva recensioner?
Om boken är otroligt bra eller otroligt dålig så är det enklare. Om den dock är allmänt bra eller bara okej så blir det svårare.

10. Vad tycker du om bokbloggarvärlden?
Helt otrolig. Alla är bara så trevliga hela tiden! Har inte stött på en enda bokbloggare som jag inte gillat.

11. Vilka taggar du för den här taggen? 
Så efter som jag är så borde väl de flesta ha gjort den? Om någon inte har gjort den så är du nu officiellt taggad.

måndag 13 april 2015

Du föll och jag för dig

Författare: Lina Stoltz
Antal sidor: 262
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: Du föll och jag för dig
Översättare: -
Serie: -
Första meningen: Inte för att hon kände honom,  men när de nu råkade komma gående mot varandra i en för övrigt helt tom skolkorridor hade det känts dumt att inte hälsa.

Handling (från Goodreads):
Första gången Frida ser Jakob är det som om hela världen stannar. Han går, men hans blick har lämnat brännmärken i henne.

De dras till varandra med en kraft som inte går att stå emot - den välartade prästdottern och den struliga hockeykillen. Men när Frida hör rykten om att Jakob använder droger och börjar misstänka att han döljer saker för henne, känns kärleken inte så lätt längre. Kanske är det inte så enkelt som i Metallicas låt "Nothing Else Matters".

Omdöme:
Det här är en av de där böckerna som får tonårssinglar (och säkert andra singlar också) att bli så där griniga och avundsjuka att de dunkar huvudena i väggen eller slänger boken i brasan eller bara sitter där och stirrar och undrar varför de fortfarande är singlar.

Du föll och jag för dig är en feel-good bok med en rätt simpel handling. En relativt vanlig tjej träffar en relativt vanlig kille i skolan och för att lägga till lite spänning har man blandat in spänning. Det var en lättläst bok som man kunde plöja sig igenom utan problem, och den funkar riktigt bra om man känner för något enkelt som ändå griper tag i en.

Berättarperspektivet skiftar mellan Frida och Jakob och jag har absolut inget emot olika berättarperspektiv men i den här boken blev det mellan varven väldigt förvirrande. I vanliga fall byter man perspektiv i olika kapitlen eller stycken, men här skiftade man lite överallt mitt i styckena och det... Det var förvirrande helt enkelt.
Annars har jag inget emot de olika berättarperspektiven - jag gillade nog Jakobs perspektiv lite mer än Fridas, mest för att jag gillade honom mer som karaktär. Helt ärligt tyckte jag att Frida kunde vara lite fånig och omogen mellan varven, men det var inget jag störde mig rejält på.

Jag blev lite besviken på slutet. Eller alltså, inte det där slut-slutet men det kändes som om det saknades några små delar. Det känns som om det fanns mer att berätta om Jakobs historia, och jag hade hoppats på att man skulle få reda på allting någonstans där i slutet. (Till exempel, så nämndes det ju lite snabbt något oroväckande saker om hans pappa. Vad hände egentligen? Hur exakt började det här med drogerna? Är han deprimerad? (För alltså det kändes som om han var deprimerad mellan varven.))

Det fanns en mening som jag reagerade lite på, och jag överreagerar säkert men jag kände ändå att jag ville ta med det här.
"Astrid såg kanske ut som en anorexiaunge, men hon åt hur mycket som helst."
Anorexia är inte ett utseende. Visserligen, när man läser meningen, så fattar man ju att Astrid är väldigt smal, men jag känner ändå att anorexia används på fel sätt i den här meningen.
Jag menar, om en person får anorexia, så blir ju inte personen automatiskt skinn och ben. Alla som har anorexia ser inte likadana ut. Alla som har anorexia är inte pinnsmala. Att förlora vikt tar tid, även om man svälter sig själv.
Det är en sjukdom, inte ett utseende. Som jag sa, jag kanske överreagerar lite, men jag tycker att man bör vara lite försiktig när man använder sjukdomar i uttryck. Speciellt sjukdomar som man faktiskt kan dö av.

Hur som helst, det var ändå en trevlig bok som funkade bra att läsa även om jag inte haft någon läslust den senaste tiden.
Om du vill ha något simpelt och fängslande så rekommenderar jag den här!

onsdag 25 mars 2015

Varför har jag fortfarande inte fått ett brev från Hogwarts?

Så, för lite mer än en månad sedan blev jag alltså 16 år.
Och det fick mig att fundera på en del saker.

Jag insåg nämligen att jag nu är i den åldern som de flesta av våra kära bokkaraktärer är i. Huvudrollerna i paranormal romance-böcker är oftast mellan 16-18 år.
Så, eftersom jag nu är i rätt ålder, så måste något snart hända. Jag har fortfarande hopp om att bli indragen i Nevernever och träffa Ash eller stöta på Shadowhunters inne i mataffären eller bli räddad av en varg som senare ligger döende utanför ytterdörren (har aldrig sett en enda varg här dock, bara älgar, och alltså... Jag vet inte om älgar skulle funka. Haha åh herregud föreställ er Sam Roth som en älg istället för en varg.)
Vi kan hoppa över Hungerspelen.

Men sedan tänkte jag... Att sen då? När jag plötsligt är äldre än alla karaktärer? Det har alltid känts som om jag är tio år yngre än dem, men snart kommer jag vara äldre. Jag kommer vara äldre än Ash jag klarar inte av det här.

Samma sak gäller de karaktärerna jag själv skriver om. Jag har alltid skrivit om äldre personer men nu skriver jag ju mer eller mindre om personer i samma ålder.

Så... Har ni haft funderingar som de här? Är ni äldre eller yngre än de karaktärer ni läser om?

Som vanligt ber jag om ursäkt för att jag är så galet inaktiv haha. Jag tänker skylla på nationella proven den här gången.