lördag 11 oktober 2014

I'll Give You the Sun

Författare: Jandy Nelson
Antal sidor; 371
Förlag: Dial
Svensk titel: Jag Ger Dig Solen (Kommer i November)
Serie: -
Första meningen: This is how it all begins.

Handling (från Goodreads):
A brilliant, luminous story of first love, family, loss, and betrayal for fans of John Green, David Levithan, and Rainbow Rowell 

Jude and her twin brother, Noah, are incredibly close. At thirteen, isolated Noah draws constantly and is falling in love with the charismatic boy next door, while daredevil Jude cliff-dives and wears red-red lipstick and does the talking for both of them. But three years later, Jude and Noah are barely speaking. Something has happened to wreck the twins in different and dramatic ways... until Jude meets a cocky, broken, beautiful boy, as well as someone else—an even more unpredictable new force in her life. The early years are Noah's story to tell. The later years are Jude's. What the twins don't realize is that they each have only half the story, and if they could just find their way back to one another, they’d have a chance to remake their world.

This radiant novel from the acclaimed, award-winning author of The Sky Is Everywhere will leave you breathless and teary and laughing—often all at once.

Omdöme:
Wow.

Så, till att börja med, så måste jag säga att den här boken var en besvikelse. Efter att ha läst Himlen Börjar Här två gånger och att ha älskat den båda gångerna, så hade jag helt enkelt för höga förväntningar på den här.

Efter att ha läst vad I'll Give You the Sun skulle handla om, så var jag beredd på tårar och andnöd och efterhängsen depression, men jag fick inget av det. Visserligen var det en rörande berättelse, men det var aldrig tillräckligt. Det var aldrig storslaget. Det var aldrig som om en bomb släpptes lös och sprängde upp hela halva jordklotet. Det kändes som om man hela tiden satt där och väntade på the grand finale, men den kom aldrig.

Jandy Nelsons språk var i alla fall fortfarande makalöst. Det är så extremt målande (silly pun intended), och så galet vackert. Det finns en scen i boken som är så vackert beskriven att jag bara vill gräva ner huvudet i sanden och aldrig skriva ett enda ord till för att det känns som om jag aldrig kommer vara uppe på en sådan hög nivå. [Spoiler, markera för att läsa. Kyssen (som sedan blev kyssarna) mellan Noah och Brian. S. 271-274. Jag bara... Wow. Wowowowow. ]

Jag älskar den här boken samtidigt som jag absolut inte alls gör det. Jag älskar hur vacker den är, hur originell den är, men sen hatar jag den för att den inte var bättre. För det hade kunnat vara så bra. Det hade kunnat bli mind-blowing. Men av någon anledning höll det inte. Jag kände aldrig särskilt starkt för någon av karaktärerna (visserligen gillade jag dem, men inte tillräckligt... meh), och... Jag vet inte, men... Det kanske inte heller riktigt var en bok som passade mig. Vad vet jag?

Trots all kritik jag gett den nu så rekommenderar jag den verkligen. Den är otroligt verklighetstrogen, och den väcker så många tankar. Om ni läst Himlen Börjar Här så är det här ett måste. Bara för att jag blev något besviken så betyder det inte att ni kommer bli det. Jag har något udda åsikter mellan varven så... (Divergent, Mycket mer än så, The Perks of Being a Wallflower, otl.)

Den svenska översättningen kommer ges ut av Gilla Böcker väldigt snart, så vill ni hellre läsa den på svenska finns även det valet.

Note: Detta är ej en cliché lovestory.

1 kommentar:

  1. Jag vill läsa den här! Tråkigt att du inte tyckte den var lika bra som Himlen börjar här, men kul att du tyckte om den ändå. :)

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D