fredag 31 oktober 2014

Det Oändliga Havet

Författare: Rick Yancey
Antal sidor: 329
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: The Infinite Sea
Översättare: Jan Risheden
Serie: Den Femte Vågen #2
Första meningen: Det skulle inte bli någon skörd.

Spoilers kan förekomma från tidigare delar!

Handling (från Goodreads):
Hur förgör man hela jordens befolkning? Man berövar människorna deras mänsklighet. I Den femte vågen kämpade Cassie för att hitta sin lillebror. Hon lyckades, men striden mot De andra är långt ifrån över. Cassie, Ben, Ringer och de andra måste fortsätta kämpa mot en osynlig fiende. Men en sak är säker: De andra kommer inte att ge upp förrän hela mänskligheten är utrotad.

Omdöme:
Wow snacka om blandade känslor.

Till att börja med så kan jag säga att jag inte kom ihåg mycket alls från första delen. Jag hade till exempel glömt bort att Zombie och Ben var samma person, och jag hade glömt bort att Ringer var en tjej. (Det kom som en rätt stor chock när jag fick reda på det.)
Jag kom inte ihåg att Ben hade blivit skjuten av Ringer på grund av något han lovat Sammy. Jag har absolut ingen aning om vad det var för att löfte. Jag vet inte om det bara är jag som har ett otroligt dåligt minne eller om författaren borde ha påmint en om de där sakerna.
Jag kommer heller inte ihåg om perspektivbytena såg likadana ut i första boken. För hej.. Hej. Hej. Varje gång vi bytte perspektiv, så byttes även formen boken var skriven i. (Wow hur fungerar svenska egentligen.) När vi läste ur Cassies perspektiv var det jag-form dåtid.
När vi läste ur Ringers perspektiv var det jag-form nutid.
När vi läste ur någon annans perspektiv blev det tredje person... någonting.
Jag skulle inte kalla det något dåligt, men jag förstår bara inte varför. Det fanns ingen som helst anledning att göra så. Man förstår vem det är som berättar ändå.

Jag gillar språket. Mellan varven. Mellan varven är det riktigt riktigt bra och målande och precis som jag vill ha det. Sedan vet jag inte vad som händer.
Vi kanske har den här nästintill perfekta meningen som är hemskt dramatisk och ger en exakt rätt känsla. Sedan sätter man in ett särskilt ord där som bara förstör alltihopa, och ännu en gång måste jag bara få fråga varför? Då har man ju bara med ett ord förstört en hel scen (mer eller mindre).

Låt mig också säga att Cassie är väldigt irriterande. Förlåt, men helt seriöst: I första boken klagade hon på att någon inte hade rakat sig. I den här boken klagade hon istället på vad Ben hade på sig.
Cassie.
Cassie.
Cassiopeia snälla rara du, världen håller på att gå under och ni kommer alla troligtvis dö under en väldigt snar framtid och du klagar fortfarande på hur folk ser ut? Det funkar inte så.
Jag har inget emot tuffa kaxiga tjejer, inte alls, men Cassie känns inte särskilt tuff eller kaxig, hon känns bara allmänt elak.
Karaktärsmässigt så var det inte särskilt mycket som förändrades, egentligen. Evan har fortfarande ingen personlighet. Ben är fortfarande het, antar jag. (Dock skulle jag inte ha något emot om han någon gång bara kunde hålla tyst, för helt seriöst nu: Han kommenterade bokstavligen allting.)

Jag gillade inte boken under större delen av tiden, men jag skulle inte säga att den var dålig heller. Jag älskar hur hemsk den är (wow det där lät ju bra...), och hur det beskrivs.
Mellan varven blev beskrivningarna lite förvirrande. Förvirrande på det där sättet så att man undrar om man bara är oerhört korkad som inte förstår eller om det bara är författaren som försöker låta klok men egentligen inte har någon aning om vad han skriver. (Ibland blir metaforer och sådant bara för mycket för mig.)

Jag älskade de sista sidorna dock. Allting gick bara galet fort och jag hade ingen aning om vad jag skulle känna och jag kommer utan tvekan att läsa nästa del.

Gillar ni spänning så borde ni definitivt läsa den här. Är ni mer intresserade av karaktärsutveckling kanske ni ska skippa den. (Men bara kanske.)

2 kommentarer:

  1. Jag håller på att läsa den här boken just nu, håller med om att berättarrösterna är väldigt förvirrande emellanåt, att Cassie mest bara gnäller och att det inte är någon större karaktärsutveckling sedan första boken. Men jag tycker faktiskt att Ringers PoV är den bästa - i alla fall den mest spännande - och man sitter verkligen helt spänd vid vissa kapitel!

    SvaraRadera
  2. Skall läsa båda böckerna i denna serie....snart hoppas jag.

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D