tisdag 30 september 2014

The Book Thief

Författare: Markus Zusak
Antal sidor: 550
Förlag: Alfred A. Knopf
Svensk titel: Boktjuven
Serie: -
Första meningen: First the colors.

Handling (från Goodreads och redigerad av mig för att jag kände att den innehöll spoilers. (Och för lite Rudy Steiner pff (sorry not sorry))):
It's just a small story really, about, among other things, a girl, some words, an accordionist, some fanatical Germans, a Jewish fist-fighter, and quite a lot of thievery.

Set during World War II in Germany, Markus Zusak's groundbreaking new novel is the story of Liesel Meminger, a foster girl living outside of Munich. Liesel scratches out a meager existence for herself by stealing when she encounters something she can't resist: books. With the help of her accordion-playing foster father, she learns to read and shares her stolen books with her neighbors during bombing raids - as well as with the Jewish man hidden in her basement. (Don't forget the cute little boy with hair the color of lemons! He's adorable. Don't you dare tell me otherwise.)

This is an unforgettable story about the ability of books to feed the soul.

Omdöme:
Okej sååååå... Recension. Ni vill att jag skriva en recension. Eller, det kanske ni inte alls vill, vad vet jag? Det är ju inte så att någon faktiskt sagt klart och tydligt att "hej recensera Boktjuven/the Book Thief!" Det har ni faktiskt inte sagt.
Trots det ska jag nu försöka skriva en vettig recension om det här mästerverket.
Jag ska bara... Ja vad sjutton ska jag bara egentligen? *känner för att börja gråta.... Igen.* Åh herregud jag borde få glass för det här eller något.

Det här är inte enkelt. Den här recensionen kommer inte bli enkel att skriva. Det finns en hel del jag vill skriva, men det innebär spoilers, och jag vill inte skriva en recension som bara består av spoilers.

Som ni säkert redan vet utspelar sig The Book Thief under andra världskriget, under perioden när det var farligt att inte vara blond och blåögd. När judar tvingades fly och när man av någon anledning fann det okej att spränga folk i luften och gasa dem till döda och döda dem överhuvudtaget.
Det faktum att det här kriget faktiskt har ägt rum på riktigt gjorde bara boken mycket hemskare.

Den här boken är skriven på ett mycket speciellt sätt. Dels är det ett underbart språk, men det är även... En del andra saker som jag inte riktigt kan förklara. (Jag fick dessutom rysningar på mer eller mindre varenda sida.)

Helt ärligt så var boken lite halvtrög i början, men när man väl kom in en bit och handlingen verkligen satte igång var den helt fantastisk. Det krävdes bara ett antal sidor för att läsarna ska få lära känna karaktärerna och sätta sig in i miljön och tiden som det utspelar sig på. Men när man väl var inne var man helt fast.

Huvudrollen Liesel är jag inte helt säker på vad jag tycker om. Hon var en helt okej karaktär - vilket betyder att jag inte störde mig på henne - men hon blev inte heller någon favorit. Det kändes som om hon borde ha gått igenom mer karaktärsutveckling. Boken utspelar sig ju trots allt under ett antal år, så jag hade gärna sett lite mer utveckling hos henne.
Men så har vi Rudy. (Åh herregud...) Rudy Steiner, som i början bara var någon slags jobbig unge (en jobbig unge som ändå verkade veta mer än Nazisterna). Det var typ kärlek vid första ögonkastet (nästan, i alla fall.) OCH SEDAN BLEV HAN BARA MER OCH MER UNDERBAR. Han mognade så mycket och herregud jag önskar så att han hade växt upp under en bättre tid. Han förtjänade en bättre barndom än vad han fick. OCH VÅGA INTE KOMMA HIT OCH GASTA PÅ OM HUR HAN BARA ÄR EN BOKKARAKTÄR FÖR HEJ. RUDY. ÄR. SÅ. MYCKET. MER. ÄN. BARA. EN. BOKKARAKTÄR.
Han är mitt liv. (Life of a fangirl otl)
Han var inte den enda älskvärda karaktären dock. Jag gillar verkligen Max, Hans, Isla... Även Rosa, trots att jag var något osäker på henne i början.

Har du inte läst The Book Thief än så måste du verkligen det. Om jag så ska köpa boken åt dig själv. (Vilket inte skulle gå för tillfället för jag handlade upp alla mina pengar nyligen.) Det här är ett mästerverk. Genialt. Så genialt. Jag kan inte ens förklara och hela tiden när jag läste var jag bara så arg på mig själv för att jag inte kan skriva något så genialt.
Jag har fortfarande inte sett filmen, men det lär bli snart. Jag förväntar mig inte att filmen ska vara like bra som boken, för det är en sådan speciell bok och jag tror inte att en film kan nå upp till den nivån. Det är bara för bra. Alldeles för bra.
   Den här boken är för bra.

Om ni ursäktar går jag nog tillbaka till mitt hörn och gråter lite nu.

1 kommentar:

  1. Jag måste vara nästan den enda personen på hela den här planeten som blev så uttråkad av denna att jag la av halvvägs efter många försök att kämpa mig igenom den... Jag förstår att alla tycker om den så mycket, jag kan självklart se bra saker med den, men för mig var den inte tillräckligt intressant för att fortsätta läsa... Skulle dock ha varit väldigt intressant att få se vad det här slutet egentligen är och varför alla tycker det är så sorgligt, men tror knappast jag orkar ta mig igenom hela endast för det >.<

    Va superskoj att läsa inlägget ändå, tycker alltid att det är kul att läsa när någon freakar över nåt :'>

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D