måndag 29 september 2014

Röd Som Blod

Författare: Salla Simukka
Antal sidor: 235
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!!)
Originaltitel: Punainen Kuin Veri (Finska, om någon undrade.)
Översättare: Mattias Huss
Serie: Lumikki Andersson #1
Första meningen: Snön lyste vit. 

Handling (tagen från Goodreads och något redigerad av mig för att jag personligen kände att den innehöll spoilers):
Sjuttonåriga Lumikki Andersson har bestämt sig för att hålla sig på sin kant och göra sin egen grej. Men allt ställs på ända när hon hittar tvättade sedlar i skolans mörkrum. Det visar sig att tre av skolans elever har kommit över plastpåsar fulla med blodiga sedlar och snart är Lumikki indragen i en härva av internationell narkotikasmuggling. Dessutom misstänker Elisa, en av de tre eleverna, att hennes pappa som är narkotikapolis är involverad i det hela. Lumikki tvingas med på en livsfarlig flykt undan ryska och estniska kriminella.

Det är den kallaste vintern i mannaminne och gatorna i Tampere är inbäddade i ett gnistrande vitt täcke. Och inget är så rött som blod i snö.

Första delen i en thrillertrilogi om Lumikki.

Omdöme:
Den här boken kom som en rätt stor överraskning, med tanke på att jag inte varit särskilt aktiv den senaste tiden och att jag inte beställt några recensionsexemplar, så ett jättestort tack till Rabén & Sjögren som skickade den!

Jag är inte helt säker på vart jag ska börja. Om jag ska gå rakt på sak så kan jag säga att det var en bra bok, det var det, men jag blev inte överväldigad och jag hamnade inte i något slags fangirl-mode (Som jag väldigt ofta gör.)
Men det var en underhållande inte alltför lång bok som jag tog mig igenom rätt så fort.

Språket var lite av en överraskning. Det kändes väldigt originellt och gav boken den stämning jag antar att det var meningen att den skulle ha. Dock kände jag personligen att vissa beskrivningar var lite onödiga, men det kanske bara är jag som är petig.

Lumikki är en rätt så mörk, osocial och "cool" person. När jag först började läsa trodde jag att jag skulle gilla henne, men jag blev något besviken. Hon är alldeles för mycket Mary Sue. Hon är så bra på allting och det blir bara alldeles för irriterande.
Något annat jag störde mig lite på var bytet av perspektiv. Eller snarare, karaktärerna som författaren valde att fokusera på. Jag hade gärna sett mer av Elisa, Kasper, och Tuuka. Istället gick vi från Lumikki, till någon gammal/ung gubbe, till någon annan gammal/ung gubbe, och så tillbaka till Lumikki. Alla de där gamla/unga gubbarna tog så mycket plats och det var rätt ointressant att läsa om dem, helt ärligt.

Men jag kommer högst troligtvis att läsa de följande delarna också. Förhoppningsvis kommer jag få se lite mer karaktärsutveckling (och mer av Kasper för woooo han är rätt söt.)

Det här är en perfekt bok för dig om du vill ha en tuff huvudroll och något lite thriller-aktigt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D