måndag 21 juli 2014

City of Lost Souls

Författare: Cassandra Clare
Antal sidor: 534
Förlag: Margaret K. McElderry Books
Svensk titel: - (Kommer troligtvis ut på svenska så småningom, av Bonnier Carlsen.)
Serie: The Mortal Instruments #5
Första meningen: Simon stood and stared numbly at the front door of his house. 

Spoilervarning om du inte läst tidigare delar!!

Handling (från Goodreads):
What price is too high to pay, even for love? When Jace and Clary meet again, Clary is horrified to discover that the demon Lilith’s magic has bound her beloved Jace together with her evil brother Sebastian, and that Jace has become a servant of evil. The Clave is out to destroy Sebastian, but there is no way to harm one boy without destroying the other. As Alec, Magnus, Simon, and Isabelle wheedle and bargain with Seelies, demons, and the merciless Iron Sisters to try to save Jace, Clary plays a dangerous game of her own. The price of losing is not just her own life, but Jace’s soul. She’s willing to do anything for Jace, but can she still trust him? Or is he truly lost?

Love. Blood. Betrayal. Revenge. Darkness threatens to claim the Shadowhunters in the harrowing fifth book of the Mortal Instruments series.

Omdöme:
Jag ska inte ljuga. Jag tror att jag har börjat tröttna på den här serien.

Jag har tröttnat på alla beskrivningar av förbluffande attraktiva personer. Jag har tröttnat på Jace och hans guldhud och guldögon och guldhår och jag vet inte ens det känns bara som om någon har hällt en burk med guldfärg över honom. Jag har tröttnat på handlingen som i stort sett inte finns. Den försvann någon gång efter tredje boken.

Så, vad ska jag börja med? Vad hände med handlingen? Visserligen åkte Clary till... Vart de nu var någonstans, för att få tillbaka Jace. Det gjorde inte boken mycket mer intressant. De åkte båt i... Venedig? De hade nästan-sex på en fest (och sedan hade de det igen i någons rum, om jag inte minns fel.) De hjälpte Sebastian. De... Gjorde absolut ingenting som jag var intresserad av att läsa om. Deras kärlek kände så fånig. Om ni bara visste hur många "cheeeesyyy-kommentarer" jag fick in.

Och som om Clary och Jace inte gav oss tillräckligt många onödiga kärleks-scener så var resten av karaktärerna också tvungna att göra det. Simon och Isabelle (det var måttligt intressant dock), Maia och Jordan, Magnus och Alec... Hade gärna sett mer av de sistnämnda dock. Deras relation var i stort sett det enda jag brydde mig om genom hela boken.
Förresten, Maia och Jordan? Varför? Alltså, jag är helt okej med att dem är ihop, men varför fick dem så himla många scener som såg i stort sett likadana ut? Det tillförde ingenting till boken. Bara några extra onödiga sidor. (För åh ja den är lång också.)

Det kändes bara så oproffsigt gjort. Som om boken inte var riktigt genomtänkt.
Och herregud Jaaceeee vaaad haar hoon gjoooort meeed diiiig. Jag älskade honom så mycket i de tre första böckerna. Han var definitivt en favoritkaraktär då. Men nu.... Det faktum att han var så självgod brukade vara något charmigt och roligt som lade till mer humor i böckerna. Nu himlade jag med ögonen varje gång han sa något bra om sig själv eller sitt utseende. Det kändes bara... Korkat.

Och när det gäller relationen mellan Clary och Jace... Det känns så påtvingat nu. Alla förhinder i deras relation... Ja jag fattar att alla hinder de måste klara av ska göra deras kärlek ännu starkare och visa hur mycket de kämpar för att få vara med varandra men det måste finnas en gräns. Clare har passerat den gränsen nu. Jag menar, först tror de att de är syskon, sen drar sig Jace undan utan förklaring, sen blir Jace bunden till hennes elaka bror Sebastian (som faktiskt blev min favoritkaraktär i den här boken lol), och nu.... Det här. Det är för mycket. Gränsen är passerad! Det är löjligt.

Trots det måste man ge Clare lite beröm för att hon trots de 500 sidorna fulla av ingenting intressant lyckades hålla mig tillräckligt intresserad för att inte börja slarvläsa. (När jag börjar att slarvläsa, då är det riktigt dåligt.) För hon har språket. Hon skriver fängslande och på så sett lyckas man ändå ta sig igenom alla sidorna. Dessutom gillade jag verkligen den sista striden. Den påminde mig om hur bra de första böckerna var.

Jag kommer trots all kritik att läsa City of Heavenly Fire, och hoppas att jag kommer gilla den mer än den här. Tror dock jag ska försöka läsa The Infernal Devices först. Tror det var meningen att man skulle läsa den innan City of Fallen Angels... För bästa effekt eller något... Men men. Bättre sent än aldrig, antar jag.

7 kommentarer:

  1. Sv: Ja, riktigt mycket! Nehe, haha, vad synd xD Ska du på Bokmässan i år? :D

    Jag tror jag ska läsa om de två första böckerna och fortsätta att läsa resten av TMI, för kommer ihåg att jag gillade de jättemycket :)

    SvaraRadera
  2. Jag har stjälv läst boken och jag måste bara säga att jag INTE håller med dina åsikter angående den här boken. För även om den inte är den bästa delen i serien så är den ändå väldigt bra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillade den ^^ Jag ville verkligen gilla den, så var rätt synd att den inte föll mig i smaken x)

      Radera
  3. Jag har också läst den här serien och jag tyckte att den var sååååå bra. Jag har aldrig tröttnat på den här serien och Cassandra Clare är en mycket bra författare som har en stor och oändlig fantasy. Ibland önskar jag att Clare kunde fortsätta sriva TMI tills jag och hon dör.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Woooo~ Antar att du även läst den sista delen samt TID då?

      Radera
    2. Japp, det har jag

      Radera
    3. City of lost souls är inte den BÄSTA delen i serien (även om jag önskade det för att City of lost souls var min första engelska bok jag läste)

      Radera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D