onsdag 18 juni 2014

Låt Vargarna Komma

Författare: Carol Rifka Brunt
Antal sidor: 415
Förlag: X Publishing
Originaltitel: Tell the Wolves I'm Home
Översättare: Christina Stalby
Serie: -
Första meningen: Min syster Greta och jag satt modell för vår morbror Finn den eftermiddagen.

Handling (från Goodreads):
New York, 1987. Det finns bara en enda person i hela världen som förstår fjortonåriga June Elbus, och det är hennes morbror, den erkända konstnären Finn. När Finn dör i en sjukdom som vid denna tid precis har börjat få ett namn, ett namn ingen vill uttala, blir June helt ensam i världen. Hennes föräldrar har fullt upp på jobbet och storasyster Greta har hon inte kunnat hålla sams med på flera år. Men inte långt efter Finns död blir June kontaktad av Toby, den mystiske främlingen från begravningen, han som mamma kallar Finns ”specielle vän” men vägrar säga något mer om. Mellan June och Toby växer en oväntad och omvälvande vänskap fram, och hemligheter avslöjas som får June att tvivla på allt hon dittills tagit för sanning.

Omdöme:
Okej så... Det här.... Ehm.

Jag hade väldigt höga förväntningar på den här, Jellicoe-Road-förväntningar. Jag blev kanske... En aning besviken.
Den var bra, eller, bra är egentligen inte ett passande ord. Men man kan säga att den var originell och väldigt genomtänkt. Den var full av detaljer och jag är säker på att jag inte ens upptäckte hälften av dem.
Författaren har verkligen gett liv åt sina karaktärer, och de känns så realistiska. Särskilt June (Troligtvis för att man läser ur hennes perspektiv). Jag kände igen mig flera gånger - jag till och med insåg en sak om mig själv som jag inte tänkt på förut (Japp, bokkaraktärer känner mig bättre än mig själv....)
Det är ingen actionfylld bok, men det gör den bara mer realistisk. En vanlig familj som går igenom en sorgeperiod. Ingen påtvingad action eller tillgjort drama (självklart finns det drama, men inte så mycket att det känns överdrivet. Författaren har hållit sig till en verklighetstrogen nivå.)

Trots att det här var en väldigt vackert skriven och realistisk bok, så kan jag ändå inte ge den full pott. det stod mellan tre och fyra stjärnor på Goodreads, och i slutändan blev det fyra men egentligen är det nog 3,5. Jag vet inte riktigt - Jag fastnade inte lika mycket som jag trodde att jag skulle göra.
Jag grät inte heller - som väldigt många andra tydligen gjorde - och jag blev inte en känslomässig röra. Jag hade en liten panikattack strax före slutet, men när slutet väl kom var jag ärligt talat väldigt... oberörd. (Ibland undrar jag om jag ens är mänsklig......)

Så, en väldigt speciell bok som jag egentligen inte riktigt vet vad jag tycker om. Men det känns ändå som om alla borde prova att läsa den, just för att den är så speciell. Även om det kanske inte riktigt är "din typ" av bok, så ge den en chans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D