söndag 2 mars 2014

Angelfall

Författare: Susan Ee
Antal sidor: 326
Förlag: Hodder & Stoughton
Svensk titel: -
Serie: Penryn & the End of Days #1
Första meningen: Ironically, since the attacks, the sunsets have been glorious.

Handling (från Goodreads):
It's been six weeks since angels of the apocalypse descended to demolish the modern world. Street gangs rule the day while fear and superstition rule the night. When warrior angels fly away with a helpless little girl, her seventeen-year-old sister Penryn will do anything to get her back.

Anything, including making a deal with an enemy angel.

Raffe is a warrior who lies broken and wingless on the street. After eons of fighting his own battles, he finds himself being rescued from a desperate situation by a half-starved teenage girl.

Traveling through a dark and twisted Northern California, they have only each other to rely on for survival. Together, they journey toward the angels' stronghold in San Francisco where she'll risk everything to rescue her sister and he'll put himself at the mercy of his greatest enemies for the chance to be made whole again.

Omdöme:
...
Alltså, jag vet inte vad det finns att säga. Det här var det bästa jag läst på länge. Det här var..... För bra. Jag kan inte ens tänka klart längre det är bara... Agh.

Haha jag vet seriöst inte vart jag ska börja.
Alltså herregud....
Puuuuuuhhhhh......

Igår efter att jag läst ut den kunde jag bara sitta still och stirra in i väggen för en stund. Jag var verkligen helt mållös. Det här är helt klart en av de bästa paranormal romance-böckerna jag läst. Om inte den bästa...
För bra för bra för bra.

Den här boken hade nog allt. Språket, karaktärer, rätt tempo, spänning, kärlek, humor, stark kvinnlig huvudroll, drama, tårögda scener, EPICNESS, blod, kannibalism, små flickor upphängda i träd (okej nu spårar det ur här~)
Alltså jag kan verkligen inte beskriva hur bra den här. Det är omöjligt.

Men det var inte bara en av de bästa böckerna jag läst. Det var nog även en av de hemskaste. Som i 'små-flickor-upphängda-i-träd'-hemsk. Inte 'usch-och-fy-och-blä-bränn-den'-hemsk.
Utan att spoila någonting så kan jag varna för:

  • Blod.
  • Ännu mera blod.
  • Halvätna människor lite överallt.
  • Demonliknande saker i mörka skogar.
  • Och så ytterligare lite blod.
  • Ängel-skorpioner som typ suger ut människors innehåll eller något~
  • Iskalla barn staplade på varandra i högar.
  • Små barn som utan problem äter upp änglar (?)
Så är ni känsliga ska ni kanske.... Vara lite försiktiga. (visst fanns det inga illustrationer, men man får ju ändå upp massa bilder i huvudet....)
Har även hört att de planerar att göra film av den... Misstänker att någon kommer att spy i biosalongen.

Tror inte jag kommer kunna tänka klart förrän jag får läsa nästa del... Jag måste få se mer av världen författaren byggt upp och karaktärerna och åh dear lord språket. En del av beskrivningarna gjorde mig verkligen helt tokig för herregud så bra och vackert och ahpfroa jag kan inte ens... Spoiler! markera för att läsa: “It is not the gentle kiss of a couple on a first date, nor is it the kiss of a man driven by simple lust. He kisses me with the desperation of a dying man who believes the magic of eternal life is in this kiss.” - Susan Ee. Det där, gott folk, blev för mycket för mig. Ungefär där gick jag in i det där känslolösa stadiet där boken är det ända som spelar någon roll och allt du kan göra är att spärra upp ögonen och läsa vad du just läste om och om igen och i slutändan kommer du ändå inte förstå hur någon möjligtvis kan använda ord på ett sådant vackert sett och sen gråter du nästan. Typ det stadiet. Slut på spoiler. 
Det finns inte mycket mer att säga. Hur mycket jag än skriver om boken kommer jag aldrig lyckas beskriva hur bra den är. 
Bara läs den, om du inte gjort det redan, så får vi hoppas att du älskar den lika mycket som jag gör. 

Citat: 
“My friends call me Wrath,” says Raffe. “My enemies call me Please Have Mercy. What’s your name, soldier boy?”

“Oh, please. Your giant head is getting too big for this forest. Pretty soon, you're going to get stuck trying to walk between two tress. And then, I'll have to rescue you." I give him a weary look. "Again.” 

“You're like a little girl demanding answers to questions during a covert operation. Why is the sky blue, daddy? Can I ask that man with the machine gun where the bathroom is? If you don't stay quiet, I'm going to have to dump you.” 

I never thought about it before, but I'm proud to be human. We're ever so flawed. We're frail, confused, violent, and we struggle with so many issues. But all in all, I'm proud to be a Daughter of Man.

Okej låt mig bara ha en liten spoiler-sektion här nedanför nu (markera för att läsa):
“You should know,” he says. His whisper is low enough that even angels probably couldn’t hear it beyond the background noise of conversations in the corridor. “I don’t even like you.” 
Det där. Det dääääääär gjorde mig bokstavligen galen. Min hjärna gick ungefär såhär~ 'men för i helvete idiot du gillar henne visst du gillar henne SOM DU ALDRIG GILLAT NÅGON TIDIGARE SÅ BARA SLUTA
Typ så.
Men så kom det här:
“You don't even like me, remember?" That's what I try to say. What actually comes out of my mouth is closer to a baby's first attempt at babbling. 
"Shh." He runs his fingertips along my cheek, caressing my face. "Hush. I'm right here." He looks at me with deep anguish in his eyes. Like there's so much he wants to tell me but feel it's too late now. 
I want to stroke his face and tell him that it will be okay. That everything will be all right. 
And I wish so badly that it would be.
Och anledningen till att den där scenen gav mig en emotional breakdown är inte bara att den är otroligt sorglig, utan också att Raffe också får en emotional breakdown. Genom hela boken var han den där tuffa typen som nästan aldrig visade några känslor. Men så kommer det här, och allt han känner för Penryn blir blottat och han gör absolut ingenting för att dölja det. Det känns som om författaren skrev det så att alla scener som involverade Penryn och Raffe var någon slags förberedelse till det där. Och hon gör det så bra...
Okej förlåt, var bara tvungen att skriva av mig lite. Slut på spoiler-sektion.

4 kommentarer:

  1. Haha, jag tänkte inte ens på hur mycket "gore" och blod osv det var i den här boken när jag läste den! Jag undrar om det är lite oroväckande? :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. xDDD En aning oroväckande kanske~ Om det bara var lite blod och... "Det vanliga" hade jag inte reagerat, men nu var jag tvungen x)

      Radera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D