söndag 1 september 2013

Den Femte Vågen

Författare: Rick Yancey
Antal sidor: 493
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Originaltitel: The Fifth Wave
Översättare: Jan Risheden
Serie: Den Femte Vågen #1
Första meningen: Det blir inget uppvaknande.

Handling (från Goodreads):
Om vi skulle få besök av utomjordingar tror jag att det skulle sluta ungefär som när Christofer Columbus klev iland i Amerika - det vill säga inte så bra för ursprungsbefolkningen. Stephen Hawking

Efter första vågen finns bara mörker. Efter andra vågen är det bara de som har tur som överlever. Efter tredje vågen är det bara de som har otur som överlever. Efter fjärde vågen finns bara en regel: lita inte på någon.

Nu är det gryning efter den femte vågen och Cassie flyr från De andra. De som ser ut som vanliga människor men som dödar alla de ser. De andra, som har splittrat jordens få överlevande. Cassies föräldrar är döda och hennes lillebror tillfångatagen. Nu flyr hon för livet, hon flyr från De andra. Cassie har valt att inte lita på någon. Hon vet att ensam är stark inte bara är ett slitet uttryck, utan det kanske enda sättet att hålla sig vid liv.

Omdöme:
Den här skulle ha recenserats för åratal sen men... Bättre sent än aldrig!

I alla fall, jag läste ett okorrigerat exemplar av den här (Känner mig så proffsig), alltså finns det säkert små skillnader mellan den som jag läste och den slutgiltiga upplagan. Men inga stora, tror jag...

Okej, så jag hade väldigt höga förhoppningar på den här. Jättemånga sa att det skulle bli en ny favorit och en måste-läsa-bok och alltså... Den nådde inte riktigt dit upp.

Jag kan jämföra boken med någon slags vrickad berg-och-dalbana. Den började lite si sådär. Jag vet inte riktigt... Ganska långsamt och lite trögt. Sen helt plötsligt gick allt i en rasande fart och jag var helt och hållet fast! Men så kom ju detta perspektivbyte... Vilket gjorde mig hemskt förvirrad. För det mesta kan jag gilla perspektivbyten, men den här gången... Det var som att man precis kommit in i den, och då helt plötsligt måste man börja om igen, och komma in i något annat. Men efter ett tag, när man lärt känna karaktärerna och börjat förstå mer, då minsann! (Ni skulle ha sett mig när jag läste de sista kapitlena... Det var som om ögonen höll på att trilla ut helt och hållet.)

Är det nu jag får börja snacka om karaktärerna?
   Först och främst... Cassie. Huvudrollen. Både bra och dålig. Men mest irriterande, måste jag nog säga. Visst, hon är väldigt stark och självständig, vilket jag gillar. Men mellan varven... då trillar hennes tankar iväg på väldigt konstiga håll. Världen går under. Cassie stör sig på män som inte rakat sig. Bra tänkt, Cassie, alla kanske dör, men man kan ju i alla fall vara rakad.
   Och heeeeeeej, världen går under, men Ben Parish är heeeeeet. Och i slutändan är han inte ens kärleksintresset i boken. För att logik är för mainstream.
   För att kärleksintresset i boken är Evan Walker, och jag vet inte ens vad jag tycker om honom, för att ge honom en riktig personlighet var för ansträngande.
   Så Cassie och Evan var ju inte riktigt några nya favoriter.... Men så har vi ju Ben Parish också, som inte bara fick vara med i Cassies vrickade tankar, utan också i själva handlingen. Han är badass, helt klart. Och alltså, jag vet inte riktigt, men jag gillar honom verkligen.

Okej, men för att sammanfatta mig kort, så gillade jag ändå verkligen Den Femte Vågen. Jag älskade hur allting flätades ihop och sluteeeeeet. Japp, jag kommer att läsa nästa del.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D