onsdag 10 juli 2013

Wolfsbane

Författare: Andrea Cremer
Antal sidor: 390
Förlag: Speak
Svensk titel: -
Serie: Nightshade #2
Första meningen: I couldn't shut out the screams.

Handling (kopierat från Goodreads):
When Calla Tor wakes up in the lair of the Searchers, her sworn enemies, she's certain her days are numbered. But then the Searchers make her an offer, one that gives her the chance to destroy her former masters and save the pack - and the man - she left behind. Is Ren worth the price of her freedom? And will Shay stand by her side no matter what? Now in control of her own destiny, Calla must decide which battles are worth fighting and how many trials true love can endure and still survive.


Omdöme:
GODDAMN IT CLIFFHANGER!

Efter att jag hade läst Nightshade var jag riktigt besviken. Jag hade förväntat mig något som skulle kunna bli en ny favorit. Där rasade mina små drömmar. Därför var jag inte så jättesugen på att läsa fortsättningen, men nu gjorde jag det ändå. Och jaaaaaaaaaaa, den var bättre än den första, men neeeeeeeeeej, jag älskar den inte. Och omslaget är hemskt.

I alla fall. Det började väldigt väldigt väldigt trögt. Jag tror inte jag blev intresserad förrän efter nästan 200 sidor, för det var då Ansel kom in i bilden, och jag gillade verkligen Ansel i första boken. Men vet ni vad som hände? Ansel betedde sig inte som Ansel ska bete sig. Och när jag ändå kom in på karaktärer, så har jag en hel del att säga om dem:
   Calla: Jag tyckte hon var helt okej i första boken, men i den här kände jag absolut ingenting för henne. Jag har seriöst ingen aning om vad jag tycker om henne!
   Shay: GÅ OCH LÄGG DIG! Sååååååå galet irriterande! Och sen helt plötsligt blir han snäll och lite gullig, som i första boken. SEN KAN HAN GÅ OCH LÄGGA SIG IGEN! Nä usch, hemsk karaktär. Tråkigaste kärleksintresset jag någonsin läst om (Bortsett från Stefan, och kanske Edward... och alla andra som inte har någon som helst personlighet). Blev så arg när han såg att Calla bar Rens ring och bara "Take it off", eller något. Sen har jag för mig att han faktiskt gick och la sig, så där kan jag ju inte riktigt klaga.
   Ren: Jag vet inte ens... Först gillade jag honom. När Calla tänkte på saker han hade gjort och sagt så gillade jag honom faktiskt. Sen kom han in på riktigt............-.- Vet inte ens vad jag ska säga..... Fy på dig.

Okej, så tillbaka till handlingen. Tröööööögt. Men ett tag var det faktiskt riktigt spännande. Sådär så att man inte vill sluta. Det var väl tack vare den delen som jag inte gav den här boken 1 stjärna på goodreads.
   Dessutom gillar jag verkligen dem nya karaktärerna, men jag önskar att man fick veta mer om dem.

Språket kan jag nog inte klaga på. Det är lätt att komma in i. Men vad hände med beskrivningar? Hade svårt att få en bild av alla och allting.

Men trots att det här bara var en höjdare under en del av boken, så kommer jag att läsa fortsättningen, någon gång. Jag vill ju veta hur det slutar!

2 kommentarer:

  1. Håller SÅ med om Shay. SÅ tråkig och jobbig och hemskt. Urk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag hatar honom verkligen ;)

      Radera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D