onsdag 19 juni 2013

Det är så logiskt alla fattar utom du

Författare: Lisa Bjärbo
Antal sidor: 250
Förlag: Rabén & Sjögren
Originaltitel: Det är så logiskt alla fattar utom du
Översättare: -
Serie: -
Första meningen: "En blå penna har hon, och en svart kan hon fixa från pappas skrivbordslåda."

Handling (kopierat från Goodreads):
I fyra år har Johan varit hemligt kär i sin tjejkompis. I fyra år har han bitit ihop, lyssnat, spelat intresserad när hon babblat om sina kärlekshistorier. Men nu går det inte längre. Han kommer att explodera!

Johan och Ester har varit bästa kompisar sedan tidernas begynnelse. Först satt de bredvid varandra i sandlådan, nu är de 16 år och sitter bredvid varandra i gymnasieklassrummet på Katedralskolan i Växjö. De vet precis allt om varandra. I alla fall nästan. Det är bara en sak som Johan inte har talat om för Ester - han har varit kär i henne de senaste fyra åren, och tycker inte att det här med bästa kompisar räcker längre.

Tyvärr verkar Ester bara ha ögon för den där pinnen med gitarren. Han med hårdrocksfrisyr och slitna converse. Adam. Ester får gåshud bara hon hör namnet. Hon förstår inte alls varför Johan tjurar så mycket den här hösten, livet är ju fantastiskt! I alla fall fram till den där halloweenfesten, när allt händer på samma gång ...

Omdöme:
Haha, vad knäppt. Om Ester var en tjej jag kände i verkligheten skulle jag nog störa mig på henne. Nu, däremot, tycker jag att hon har en himla skön personlighet.

Jag älskar verkligen författarens språk, kan jag börja med att skriva. Så fint och roligt på samma gång! Det är fängslande och flyter på väldigt bra. Ena sekunden känner man sig berörd, nästa skrattar man. Det är såna historier jag gillar. Såna som egentligen är väldigt djupa och allvarliga, men som sedan lättar upp allting med lite humor. Det blir mycket roligare att läsa om man blandar lite ;)

Sen har vi ju karaktärerna. Dessa underbara karaktärer som jag bara älskar. Både Ester och Johan hör nog till några av de bästa huvudrollerna jag läst om! Oftast är det inte huvudrollen/huvudrollerna jag gillar mest, men Lisa Bjärbo gör det så jäkla bra! Man kan inte låta bli att älska dem.

När jag läste Allt jag säger är sant slutade det med att jag blev förälskad i slutet. Det hände den här gången också. Den där sista meningen... Herregud så bra! Men Lisa... Kunde du inte ha skrivit lite lite lite till! Bara så att jag kunde få bli lycklig. Det är liksom ett lite öppet slut, men ändå inte (Himla bra beskrivet, va?)
Nä nu ska jag inte spoila och hålla på här. Det känns ju onödigt.

Rekommenderas verkligen om ni vill ha en liten fin historia om relationer och humor!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D