torsdag 28 mars 2013

GLAD PÅSK! (Och min lilla tripp till Tokyo.)

Som rubriken lyder, GLAD PÅSK allihop! Jag vet inte hur det är med er, men jag har i alla fall påsklov nu. Vilket betyder......... ATT JAG KOMMER HA SUPERMYCKET TID TILL ANIME OCH MANGA! (Oroa er inte, jag ska försöka läsa lite också.)

Hur som helst, så var det ingen vanlig skoldag idag... Det var UTKLÄDNINGSDAG! (Och av någon anledning han jag gått och blivit kär i CAPSLOCK.)
Och vad var jag utklädd till då? (???????)





















You gotta love my mobile. (Lade ner en hel del tid på det där. Ni vet, man kan göra en hel del med lite pärlor, kludd, och klistriga saker.)




Åkte även en sväng till Tokyo.

Det var en väldigt rolig dag, förstår ni.
Och jag lovar, snart kommer jag göra en annan blogg där jag bloggar om sådana här saker. Då kommer det här återgå till att vara en bokblogg.

måndag 25 mars 2013

Monday Music #?

Dags för en ny Monday Music, som jag tror jag hoppade över förra veckan...

Låten heter Awake and Alive, av bandet Skillet.
Och nu kanske ni undrar varför jag absolut måste hjärntvätta er med anime. Varför inte bara lägga ut en video med låten?
Svaret på den frågan är: "För att anime är epic, och det är ett faktum."
Men oroa er inte, snart kommer jag starta en ny blogg där jag bloggar om annat, så att den här bloggen återgår till att vara en bokblogg och bara en bokblogg.

Ännu en amv... Till en anime... of course.
Låten heter hur som helst Your Guardian Angel, av The Red Jumpsuit Apparatus.

Men lite duktig var jag väl ändå nu? Ingen låt på japanska (även om japanska låtar äger ut de flesta andra låtar med hästlängder)!

torsdag 21 mars 2013

Beautiful Creatures

Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Antal sidor: 516
Förlag: Semic (Jättestort tack för recensionsexet!)
Originaltitel: Beautiful Creatures
Översättare: Carina Jansson
Serie: Caster Chronicles #1
Första meningen: Det fanns bara två sorters människor i vår stad.

Handling (kopierad från Goodreads):

En förbannelse, ett val, två öden … När sextonårige Ethan möter den nya mystiska tjejen Lena, inflyttad till det lilla sydstatssamhället Gatlin, slår det gnistor. Hennes gröna ögon, mörka hår och gåtfulla personlighet fascinerar Ethan. De dras obevekligt till varandra, men deras kärlek är farlig och hotar att avslöja mörka hemligheter ur det förflutna.

När Lena fyller sexton år kommer hon att förändras. En okänd värld av magi väntar på att slå klorna i henne. Hennes krafter håller på att vakna, och hennes kärlek till Ethan kan inte få fortsätta … Men Ethan är beredd att göra vad som helst för att inte förlora Lena. Han tänker inte ge upp.

Omdöme:
Då var månadens bokcirkelbok utläst, och jag kan på en gång säga att jag tyckte den var bättre än förra månadens bok, Divergent

Jag hade tidigare hört att Beautiful Creatures skulle vara en aning trög och lite långtråkig mellan varven. Det håller jag inte med om. Händelserna lägger sig visserligen inte på varandra och händer inte så fort att man knappt hinner andas. Det går en aning långsammare här, men trots det slutar det aldrig vara intressant. Mellanrummen som bildas mellan spänningen ger en mer tid till att lära känna karaktärerna ordentligt, och det är ju aldrig fel.

Både Ethan och Lena funkar för mig. De känns kanske inte så jättespeciella, och jag älskar ingen av dem, men jag kan helt klart tänka mig att läsa en hel serie med dem två i huvudrollerna. I början kändes det som om kärleken mellan dem blev lite för stark lite för fort, men senare i boken kändes det som om den fick tid att utvecklas i en lugnare takt.
   Men trots att jag gillar Ethan och Lena, finns det en karaktär som slår dem med hästlängder. MACON! Jag älskar hans personlighet, hans stil... För cool, helt enkelt. Hans hund Boo var också bara för cool, för att vara hund.
   Ethans bästa vän Link är också väldigt skön, måste jag säga.

Lite då och då kunde det vara lite svårt att komma in i boken, om jag nu ska klaga lite på något. Det kändes som om tankarna hela tiden gled iväg på annat håll, och jag fick koncentrera mig riktigt ordentligt för att fokusera på det jag läste. Men när man kommer in i den flyger sidorna förbi, och helt plötsligt har man läst ut den!

Jag är även väldigt förtjust i den lilla småstaden Gatlin, som allting utspelar sig i. Den påminner en del om Stars Hollow från Gilmore Girls och  Mystic Falls från Vampire Diaries.
   Och jag älskar det! Jag vet inte riktigt... Det är något med mig och små charmiga småstäder där i stort sett alla känner varandra.

Boken finns ju även ute som film, och trailern till filmen hittar ni här nedanför:
Kort sagt, så rekommenderar jag verkligen boken.

onsdag 20 mars 2013

Perfekt (Gästnovell)

Jag ställde mig mot väggen och tänkte att slutet var här.

Hejsan! Jag heter Daniella. Jag är 17 år. Jag bor i en stad som heter Lymix och allt är perfekt. Mitt liv är perfekt. Min familj är perfekt. Mina vänner är perfekta. Allt är helt enkelt perfekt.

Det finns bara två fel.

  1. Jag ljög när jag sa allt det där alldeles nyss.
  2. Det har aldrig och kommer aldrig att vara perfekt. Inget är perfekt.

Den dagen då dom kom till mitt hus och hämtade mig trodde jag att det var slutet. Jag trodde att livet skulle sluta där. Jag trodde att jag skulle falla ihop, ner på marken och jag trodde att jag aldrig skulle resa mig igen. Men så blev det inte. Min far och mina bröder försökte stoppa dom. De försökte att få dom att gå. De försökte prata med dom, säga till dom att det måste ha skett ett misstag. Att allt bara var ett misstag. Men det var det inte. Det var lika mycket misstag att dom slog ner min far och mina bröder till marken med stora blödande sår som att jag inte var den som skulle behöva följa med dom. 

Alltså så fanns det inget Min familj är perfekt

Dom förde mig ut ur huset och började gå nedför gatan. Dom gick runt mig som en cirkel för att förhindra alla tänkbara flyktvägar. När vi gick där mitt i kaoset såg jag mina vänner, bli tagna eller ner slagna. Jag såg deras familjer. Jag såg rädslan i allas ögon. Jag såg hur vissa av mina vänner gjorde uppror eller försökte smita från dom. Det slutade med att dom tog fram sina vapen och sköt ner mina vänner. 

Alltså fanns det inte längre några Mina vänner är perfekta. Det fanns inga vänner kvar över alls.

Dom satte mig i en cell under jorden. Där satt jag ensam. Utanför, ovanför marken kunde jag höra vad som hände. Jag kunde höra hur folk skrek hur skott avlossades. Jag kunde höra kvinnor skrika förtvivlat när deras döttrar/söner eller makar föll till marken, utan att resa på sig. Jag kunde känna all smärta och ensamhet, allt hat och all förtvivlan. 

Mit liv är perfekt var en lögn.

Jag satt i den där cellen, hur länge vet jag inte. Jag satt där i mörkret. Varje dag skickade dom in en bricka med mat och vatten till mig. Någon gång ibland fick jag rena kläder eller en hink med vatten och handdukar för att tvätta mig med. Jag var i en cell under marken i fler dagar en vad jag kunde räkna till. Sedan en dag släpptes jag ut. Varför vet jag inte. Men när jag kom ut och satte min fot på marken igen efter en sådan lång tid, såg jag det. Ruinerna, röken, den spända känslan. Några få människor som satt vid vägkanten och tittade oroligt på mig com om jag var en av dom. Det första jag gjorde som en fri person var att gå till mitt hem, eller det som fans kvar av det. Jag kunde inte gå längre än till dörren, för innanför dörrkarmen såg det fortfarande ut som det gjorde den dagen. Jag såg ställena där deras kroppar legat och man kunde fortfarande känna den unkna doften. Jag brast i gråt. 

Mitt liv är perfekt. Behöver jag ens säga varför jag strukit över det?

Skriven av: Jennelie

Aldrig fel med en gästnovell, eller hur? Speciellt med tanke på att jag själv uppdaterar som en sovande kråka. (Fråga mig inte var jag fick den sovande kråkan ifrån. Det var bara det första som ploppade upp i huvudet, antar jag.)

söndag 17 mars 2013

Nah... Lite sen måste man ju få vara.

Whoops, nu är jag lite sent ute här. Men i alla fall, bättre sent än aldrig!
Som de flesta säkert redan vet lottar bokförlaget Opal ut ett exemplar av boken Saeculum av Urzula Poznanski.
   Jag har faktiskt inte läst hennes bok Erebos, som då handlar om ett livsfarligt dataspel. Saeculum handlar istället om ett livsfarligt rollspel, som jag uppfattar det.
   VIIIIIIILL LÄÄÄÄÄÄÄSAAAAAAAA.
   Sista anmälningsdatumet till tävlingen är idag. (Och för att anmäla dig ska du skicka ett mejl till melina@opal.se med länken till inlägget där du skrivit om tävlingen.)


CREEEEEEEEEEEEEEEEEPYYYYYYYY boktrailer.

lördag 16 mars 2013

Tänker ni som jag?

Världens största spoilervarning om du inte har läst Själlös och Chanslös av Gail Carriger!
Jag upprepar! Om du inte har läst de två första delarna i Parasollprotektoratet skall du inte läsa detta inlägg!

Så, fattade ni?
Bra, då måste jag fråga en sak nu:
Chanslös slutade ju med att man fick reda på att Alexia var gravid, och Conall blev galen för att han är en varulv, och varulvar kan inte få barn. Alltså trodde han att hon varit otrogen mot honom.
   För någon vecka sen eller så, kan jag ha kommit på hur det gick till.
   När Alexia rör vid någon övernaturlig blir de ju mänskliga, eller hur? 
   Känner mig så himla smart för att jag kom på det, men vem vet... Resten av mänskligheten kanske kom på det direkt efter att de läst ut boken, men jag är i alla fall glad över att jag kom på det innan jag läste tredje delen.
   Någon mer där ute som läst de två första delarna, och tänker lite i samma banor? Eller någon som läst trean också, och kanske kan bekräfta min smarthet?

fredag 15 mars 2013

Genom Dina Ögon

Författare: Stephenie Meyer
Antal sidor: 606
Förlag: Damm Förlag ( Tack för boken! )
Originaltitel: The Host
Översättare: Carina Jansson
Serie: The Host #1 (Författaren jobbar på uppföljaren.)
Första meningen: Helarens namn var Korsar Djupa Vatten.

Handling (kopierad från Goodreads):

Jorden har invaderats av en ras som tar över människornas sinnen medan de lämnar kroppen intakt och större delen av mänskligheten har dukat under. Men Melanie Stryder vägrar att tyna bort.

Vandraren, en av de invaderande Själarna som har tilldelats Melanies kropp, har hela tiden varit medveten om hur plågsamt det skulle vara att ta över en människas kropp: de överväldigande känslorna, de allt för tydliga minnena. Men det finns en svårighet som Vandraren inte har väntat sig att den tidigare ägaren av kroppen vägrar att ge sig av och överlämna kroppen till henne.

Melanie fyller Vandrarens sinne med bilder av Jared, mannen hon älskar och som hittills lyckats hålla sig gömd. Det är omöjligt för Vandraren att skilja på sina och Melanies känslor och snart åtrår hon en man hon aldrig mött. Hotet från de andra Själarna gör Vandraren och Melanie till ovilliga allierade och tillsammans ger de sig av för att finna mannen som de båda älskar.

Omdöme:
Varning! Varning! Om du inte redan har läst boken och planerar att göra det, var beredd på att du i början inte kommer förstå särskilt mycket. Jag läste prologen på ren svenska men förstod knappt ett enda ord! Just sayin'.

Men med tiden förstod man, och efter lite mer än hundra sidor blev den väldigt bra. I början (när jag inte fattade någonting) kände jag mig lite skrämd på grund av sidantalet och all text, men när man väl kommer in i det går det förvånansvärt fort att läsa boken.

Redan från början (nästan, i alla fall) får man bilder av Jared och Jamie, tack vare minnena som Melanie visar  för Vandraren. Minnena var då mina favoritdelar av boken, för dem fattade jag.
   Och så helt plötsligt, så kommer Jared och Jamie in i berättelsen PÅ RIKTIGT och allt bara BAAHM och jag bara WOW och sådär gick det kanske inte riktigt till men hade inte det varit kul? Alltså, ifall det hade gått till sådär.
   Hur som helst.............. Om ni sett mina uppdateringar kring boken på Goodreads så vet ni redan att jag ÄLSKAR Jamie. (Och tydligen har jag gått och blivit förälskad i CAPSLOCK också.) Jamie Jamie Jamie <333333333333333333333 (Fangirl)
   Nej, men seriöst nu. Han är en ny favoritkaraktär utan tvekan. Han är en av de första som lär sig acceptera  Vandraren och han är så snäll och så söt och åh vad jag älskar honom! (Är inte det ett mirakel? För en gångs skull blir jag inte kär i den 17-18-19-åriga bokkaraktären, utan den 14-åriga.)

Jag har ganska höga förväntningar på filmen nu, som kommer ut på biograferna i slutet av månaden. Och han som spelar Jamie är bara så söt! (Fast när jag först såg honom trodde jag han var närmare 8-10 år, inte ett år äldre än mig! ;))

Så om du läser boken, ge inte upp för att det är förvirrande i början. Den blir bättre efter ett tag, enligt mig och väldigt många andra.

tisdag 12 mars 2013

Det ska egentligen vara en rubrik här, men jag kommer inte på någon

Som de flesta (om inte alla) boknördar känner till satte ju årets bokrea igång för inte så länge sedan. Jag har inte varit på någon fysisk bokrea i år, men kollat runt på en hel del nätbokhandlar. Dock blev det inte så mycket böcker ändå. Ni förstår, jag är hemskt dålig på att ha pengar redo när jag behöver dem. (Kan det bero på att jag enligt mig själv behöver pengar lite för ofta?)

Mycket mer än så - Sarah Dessen
Har tidigare läst hennes bok Du Glömde Säga Hejdå, som jag gillade väldigt mycket, så ska bli väldigt kul att läsa den här.

Eon - Allison Goodman
Jag kommer inte köpa fler böcker nu på ett tag (bortsett från bokcirkeln), så jag kände att jag var tvungen att köpa åtminstone en fantasybok på engelska, trots att den inte var med på rean. (Inte köpa fler böcker på ett tag? Då får vi se hur det blir med det...)

Namnsdagsflickan - Kristoffer Leandoer
Jag håller på att läsa boken i skolan, och har nästan läst ut den, men tack vare de underbara illustrationerna av åsa Ekström kunde jag inte låta bli att beställa hem den här också!

Beautiful Creatures - Kami Garcia & Margaret Stohl
Den här köpte jag inte, utan fick som recensionsexemplar från Semic. Det är månadens bokcirkelbok, så den kommer att bli läst och recenserad innan månaden är slut.

Någon av er som läst någon av böckerna? I så fall, någon åsikt ni känner för att dela i kommentarsfältet?

P.S. Från och med idag kommer jag svara på alla kommentarer direkt på bloggen. Jag har blivit för lat för att gå in på allas bloggar och svara på kommentarerna där. Förhoppningsvis kommer alla kommentarer att få svar nu, även om det bara blir en liten smiley.

måndag 11 mars 2013

Monday Music #3

Nu kanske ni tänker något i stil med "Vad sjutton har hänt med alla de bokiga inläggen?" Ja, de blåste bort, förstår ni. Nä, men de kommer. Det borde komma upp en recension på The Lightning Thief (Percy Jackson #1) någon gång den här veckan. Eller nästa vecka, för den delen...
   Men jag fick hem några böcker i samband med bokrean idag, så imorgon eller på onsdag kommer jag att skriva om dem... troligtvis.

Nu kommer i alla fall veckans Monday Music.
Bara japansk musik den här veckan... hejsan hoppsan.
En av de finaste rösterna EVER!

Hittade låten genom att klicka på en video som hette "World's Saddest Song Ever." Ganska passande titel, om jag får säga det själv.

Personligen har jag inte sett animen, men jag läste volym 1 av mangan igår, mest för att den här videon såg så intressant ut. Och musiken är awesome. 

Funderar på att starta en till blogg, där jag bloggar om saker som har med Japan att göra. Känns som om allt jag vill blogga om för tillfället är supercoola anime och bra musik på japanska och det faktum att jag faktiskt försöker lära mig japanska. So what!?
   Har funderat på att starta en ny blogg i säkert flera månader nu, då det inte känns särskilt passande att blogga om Japan på en bokblogg.

lördag 9 mars 2013

Jag hatar Europa! (Ej bokrelaterat)

OBS! Även om jag säger att Yohio är bäst och alla andra är sämst och blah blah blah så ska ni inte ta åt er personligt eller något. Jag är helt okej med att folk har sina egna åsikter och sådant. Jag är bara väldigt pissed off för att Yohio inte vann. Tack vare Europa som av någon anledning inte har någon aning om vad musik är. HATE EUROPE! (Inget personligt till någon! Imorgon kommer jag säkert gilla Europa igen.)

Yohio var dubbelt så bra som alla andra. Han vet hur man får till en show, han har en av de bästa rösterna i hela universum, han är typ coolaste personen i världen. HAN SKULLE HA VUNNIT! De andra var inte alls på samma nivå som han!
   Och om någon annan skulle ha vunnit, så skulle det inte vara Robin. Han kan sjunga, men jag avskydde hans låt. Han sjöng bättre i Idol.
    I love u Yohio! You're awesome! <333333333333 (Okej, jag vet. Jag låter som en superirriterande fangirl eller något.)

You gotta love that picture.
( <3333333333333) ♥♥♥♥♥♥ (Fangirl! :D)

UPDATE: Varför ska Europa vara med och rösta över huvud taget? Är det inte meningen att Sverige ska välja vem som ska representera SVERIGE!? 
   Vem sjutton bjöd in Europa?

torsdag 7 mars 2013

Vart har jag tagit vägen?

Okej, det var bara två dagar sen jag bloggade sist, men om jag inte hade skrivit det här inlägget hade det inte blivit någon uppdatering idag heller. Och blir nog ingen imorgon heller. Eller någon gång i helgen heller, för den delen...
   Varför är det på detta viset då?
   Jo, dels för att jag faktiskt inte har någon lust att blogga (Nej, döda mig inte!) och dels för att jag känner att jag inte riktigt har tid.
   Vill gärna komma vidare i Genom Dina Ögon som jag hållit på med i några veckor nu, och vill gärna skriva lite på min egen bok som inte lär bli klar när jag trodde att den skulle bli klar. Och dessutom är jag helt inne i en rita-manga-dygnet-runt- period. (För att se några av mina bilder kan ni klicka här.)
   Hoppas att jag snart kommer tillbaka till bloggandet! (Alltså, så som det brukade vara. Mycket uppdatering och allt det där.)

För att inlägget inte ska bli helt och hållet färglöst ger jag er nu några videor (från Youtube.)






Se inte på Ponponpon-videon för många gånger bara. Jag såg den bara en gång, och... ehm... Där rök mina hjärnceller.

Ha det bra!

tisdag 5 mars 2013

Vilket omslag föredrar du? #7

Omslagsdueller är alltid kul.

Den här gångens tema fick bli änglar, för att de är awesome.

1. Svarta änglar: Silence VS Doomed


Jag gillar verkligen båda två. Mörka, uppseendeväckande, men Silence känns mer speciell. Doomed påminner väldigt mycket om väldigt många andra böcker.
   Silence har mer sin egen stil, och herrejösses vad jag älskar det! Om det inte vore så att jag hatade del två i serien skulle jag redan ha köpt den.





2. Vita änglar: Shadow of the Sun VS Angel Evolution

Båda två är omslag jag aldrig har sett tidigare, men jag fastnade för båda två. Shadow of the Sun... behöver jag verkligen säga något? Den är så detaljrik och kuslig och originell och magisk så det är inte klokt! Blev på en gång sugen på att läsa boken, bara jag såg det där.
   Angel Evolution är mer enkel, men väldigt vacker.
   Men jag gillar detaljrika saker, så Shadow of the Sun vinner utan tvekan.




3. Omslag med mer än en person: Dominion VS Halo

Det här var kanske lite orättvist, men jag ville så gärna ha med Halo i en omslagsduell, och det var ganska svårt att hitta ett annat omslag som kunde duellera mot den. Dominion fick det bli, för trots att Halo slår den med hästlängder kan jag inte låta bli att nämna hur mycket jag gillar Dominion. När man först kollar på det ser man en flicka i lång rosa klänning och två änglar strax bakom henne. Kollar man lite till får man syn på detaljer som de blodiga handavtrycken på klänningen, och pilbågen, och massa andra små saker.
   Jag är ett stort fan av detaljer, om ni inte redan förstått det.

Kommentera gärna med din egen åsikt om omslagen!

måndag 4 mars 2013

Monday Music #2

Den här veckan tänker jag lägga ut två låtar :)
   En på engelska och en på japanska.



Se även videon där nedanför (Dock innehåller den spoilers för de som inte sett animen Romeo x Juliet.
OMG MY FEELINGS ARE GOING TO EXPLODE OUT TO SPACE! (Fråga mig inte hur.)

Ha en fortsatt trevlig kväll!


fredag 1 mars 2013

Månadsrapport: Februari 2013

Dags för en liten månadsrapport.

  1. Förlorad Ängel - Becca Fitzpatrick
  2. City of Fallen Angels - Cassandra Clare
  3. Divergent - Veronica Roth
  4. Chanslös - Gail Carriger
Engelska: 2
Svenska: 2

Månadens bästa: Chanslös var nog bäst, med sina underbara karaktärer och den fantastiska världen, men City of Fallen Angels var också väldig bra.

Månadens sämsta: Förlorad Ängel. Behövde inte särskilt mycket betänketid där. Förlorad Ängel var hemsk. Det var nära att jag inte ens läste klart den.

Månadens överraskning: City of Fallen Angels, antar jag. Jag hade hört en hel del om att den var väldigt dålig jämfört med de tre första delarna, och nej, de tidigare delarna var bättre än den här, men den här var fortfarande väldigt bra.

Månadens besvikelse: Divergent. Hade förväntat mig att den skulle bli en ny favorit. Inte riktigt, va?

Kommentar: Har varit en väldigt trög läsmånad för min del. Fast fyra böcker tycker jag ändå är rätt okej. Det blir ju ungefär en bok i veckan. 
   Den här månaden har jag hållit på väldigt mycket med japan och manga och allt det där, så både läsandet och skrivandet har lagts åt sidan. Men igår när jag läste ur Percy Jackson kändes det som om läslusten kom tillbaka lite grann, och igår precis innan jag somnade kom jag på en titel på boken jag skriver just nu, och då blev jag plötsligt väldigt sugen på att skriva. Dessutom har jag två väldigt bra idéer till noveller.
   Så vi får väl se hur det går nu i mars.
   Jag fick förresten reda på att jag är förskräckligt dålig på att slalomläsa. Det slutar med att jag bara läser ur den ena boken, så att den andra bara får ligga på nattduksbordet helt övergiven. 
   Idag började jag dock på en tredje bok, men det var bara för att vi läser böcker till bokjuryn i skolan. Annars hade jag hållit mig till två. 
   Det lär bli väldigt mycket slalomläsning nu i mars också. Jag ska helst ha läst Genom Dina Ögon innan jag ser filmen (Ska på förhandsvisning!), och jag måste läsa Överenskommelser av Simona Ahrnstedt, som är ett rec-ex. Och så är jag ju med i en bokcirkel också. (Personligen vill jag ju även hinna läsa lite på engelska också. Duh.) Helst ska jag hinna med skolan också. Nah... Vad säger jag? Varför inte ha en liten skolsvacka? Det skulle väl inte skada? Bara i några dagar eller så?