fredag 18 januari 2013

The Iron Queen

Författare: Julie Kagawa
Antal sidor: 358
Förlag: Harlequin Teen
Svensk titel: Järndrottningen (Enligt varenda hemsida slutsåld. Tack och lov för att man läser serien på engelska då...)
Serie: The Iron Fey #3
Första meningen: Eleven years ago, in my sixth birthday, my father disappeared.

Spoilervarning om du inte läst de två första delarna!

Handling (från Goodreads):
I thought it was over. That my time with the fey, the impossible choices I had to make, the sacrifices of those I loved, was behind me. But a storm is approaching, an army of Iron fey that will drag me back, kicking and screaming. Drag me away from the banished prince who's sworn to stand by my side. Drag me into the core of conflict so powerful, I'm not sure anyone can survive it.

This time, there will be no turning back.

Omdöme:
Det. Här. Var. EPIC! Alltså, inte bara epic, utan verkligen EPIC! Stridsscenerna var  mycket mer än jag förväntat mig. Det påminde faktiskt lite om Sagan om Ringen mellan varven. Fattar ni hur EPISKT det var nu? Sagan om Ringen-EPIC.
   Och gissa vad? (Fast ni som redan läst boken behöver ju inte gissa, ni vet redan!) Meghan har blivit badass! Inte fullt ut, men ändå. Snacka om skillnad från första boken...

Den här är bara för bra för att vara sann. Även om jag verkligen gillade del 1 och 2, så är det här väldigt mycket bättre. Och först nu insåg jag har vackert Kagawas språk är. Det fattade jag inte förut.
   Jag fattade inte heller hur underbar världen är! Man kan riktigt känna magin överallt och allt det andra underbara och nu inser jag att den här recensionen håller på att bli riktigt knäpp!

Som jag redan nämnt så blev Meghan en aning badass i den här delen, vilket jag uppskattar. Hon lär sig att använda svärd, och hon är inte rädd för att använda det när det behövs. (Jag säger inte att blod och död är bra, men när man läser den här typen av böcker får man faktiskt ta och acceptera det.)
   Även Ash var en av karaktärerna som utvecklades mest. Visst, jag har älskat Ash sen första boken, men det var skönt att han blev lite mer öppen mot Meghan. Om han hade fortsatt som den kalla och stängda vinterprins han var, hade Meghan troligen med tiden slutat försöka, och helt plötsligt skulle de gå skilda vägar, och då hade jag blivit väldigt ledsen.
   Jag tycker bara så synd om Puck mellan varven. Han förtjänar att älska någon som älskar honom tillbaks, inte någon som bara älskar honom som sin bästa vän. Sad story, right there.
   Och så har vi ju Grimalkin, of course. Den talande katten som jag aldrig får nog av. Jag flinade som ett fån när han gjorde entré. (Jag skojar inte. Jag har nog aldrig flinat så mycket som jag gjorde då. tack och lov för att ingen såg.) För vad vore The Iron Fey utan den översmarta talande katten med dubbelt så högt IQ som jag? Den vore inte alls lika rolig. (Ta inte illa upp, Puck. Du är ju den riktiga komikern här.)

Jag skulle vilja säga att jag längtar ihjäl mig efter att läsa den fjärde och avslutande delen, men det kan jag inte, för jag läste ut den igår. Vadå? Den stod ju där i bokhyllan och väntade! Då tar man ju för sjutton ta chansen! Jag menar, tänk om huset helt plötsligt skulle brinna ner. Då skulle jag inte ha boken längre, och då skulle det inte gå att läsa den. Smart va? (Tja, bortsett från att det där inte alls var anledningen till att jag började på The Iron Knight på en gång.)

Citat (Lite längre citat än planerat):
   "But... but what if I hit you?"
   A snort. "You're not going to hit me."
   "How do you know?" I bristled at his amused tone. "I could hit you. Even master swordsmen make mistakes. I could get a lucky shot, or you might not see me coming. I don't want to hurt you."
   He favored me with another patient look. "And how much experience do you have with swords and weapons in general?"
   "Um." I glanced down at the saber in my hand. "Thirty seconds?"
   He smiled, that calm, irritatingly confident smirk. "You're not going to hit me."

Meghans första träning med Ash! I just love this!

   "For the record," Grimalkin stated as we ventured, single file, into the black, "I do not think this is a good idea. But, as no one listens to the cat anymore, I will have to wait until we are completely lost to say 'I told you so.'"

   "I don't like it." Puck crossed his arms and gave the rebel leader a dubious glare. "It's not that I don't trust the guy, but... no, wait... that's exactly the reason. Are you sure you want to do this, princess?"

Så, då fick jag med saker från alla favoritkaraktärerna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D