söndag 27 januari 2013

The Iron Knight

Författare: Julie Kagawa
Antal sidor: 361 (+ massa extrasaker som t.ex en superrolig intervju med författaren.)
Förlag: Harlequin Teen
Svensk titel: Järnriddaren
Serie: The Iron Fey #4
Första meningen: "Oy, ice-boy!

Spoilervarning om du inte har läst de tre första delarna i serien!

Handling (kopierad från Goodreads):
"My name--my True Name--is Ashallayn' darkmyr Tallyn. I am the last remaining son of Mab, Queen of the Unseelie Court. And I am dead to her. My fall began, as many stories do, with a girl..."
To cold faery prince Ash, love was a weakness for mortals and fools. His own love had died a horrible death, killing any gentler feelings the Winter prince might have had. Or so he thought.

Then Meghan Chase--a half human, half fey slip of a girl--smashed through his barricades, binding him to her irrevocably with his oath to be her knight. And when all of Faery nearly fell to the Iron fey, she severed their bond to save his life. Meghan is now the Iron Queen, ruler of a realm where no Winter or Summer fey can survive.

With the unwelcome company of his archrival, Summer Court prankster Puck, and the infuriating cait sith Grimalkin, Ash begins a journey he is bound to see through to its end--a quest to find a way to honor his vow to stand by Meghan's side.

To survive in the Iron Realm, Ash must have a soul and a mortal body. But the tests he must face to earn these things are impossible. And along the way Ash learns something that changes everything. A truth that challenges his darkest beliefs and shows him that, sometimes, it takes more than courage to make the ultimate sacrifice.

Omdöme:
Wow, det var ingen kort handling det. (Om man jämför med andra handlingar jag använt i recensioner.)

Som ni kanske vet (eller inte vet) så recenserar jag även på Goodreads. Inga långa detaljerade recensioner, men jag skriver dem på engelska, bara för skojs skull.
   Även den här boken fick ett engelskt litet omdöme, och det började såhär:
When I read that last sentence, I died. Yeah, it's pretty sad. You can die in more than thousand ways, but who knew books could be one of them? I didn't know, until yesterday. 
Okay, so I obviously didn't die literally, but I did die inside, and that's even sadder, 'cause then you have to live with yourself dying. How does that sound, exactly? Bad bad bad...
Jag tycker jag uttryckte mig ganska så bra där, faktiskt. För att läsa hela den halvlånga/korta recensionen kan ni klicka här.
   Just nu håller jag på att återupplivas, så jag är inte heldöd längre. Bara nästan.

Så, den här boken väckte väldigt mycket känslor. Speciellt de sista sidorna. Jag var verkligen helt fast någon annanstans då, alltså, VERKLIGEN. Jag blev inte ens såhär berörd när jag läste The fault in Our Stars, och den boken handlar för sjutton om cancer.
   Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara allting. Den här boken innehöll mindre kärlek än de tidigare delarna gjort. I den här boken fick man lite mer fellowship-of-the-ring-känsla, men samtidigt hände allting som hände på grund av Ashs kärlek till Meghan, så kärleken fanns ju ändå där, trots att den inte riktigt var där. Och allt det där: the-fellowship-of-the-ring-känslan, Ashs lojalitet till Meghan, blandat med humorn som alltid finns där, är bara så perfekt. Och därför kan jag inte låta bli att älska den här.

Karaktärerna är väl som de alltid har varit, underbara och väl gestaltade. Det kändes som om man fick lära känna Ash ännu mer, vilket kanske inte var så konstigt då den här delen är skriven ur hans perspektiv. Det var härligt, det kan jag inte förneka. En hel bok som jag fick spendera i en av mina favoritkaraktärers huvud. Sounds pretty good, doesn't it?
   Och Puck... Som bara blir roligare och roligare. Jag fattar inte hur Kagawa kommer på allting. Alla dessa skämt! Och Grimalkin! Som till och med har ett speciellt sätt att prata på. Och jag läser ju på engelska, så det var ett ganska stort mirakel att jag över huvud taget märkte hur annorlunda han pratar, jämfört med de andra karaktärerna.

Från början var det ju meningen att det bara skulle bli en trilogi, men tack och lov för att författaren skrev ytterligare en del. Jag hade inte överlevt med slutet i The Iron Queen. *Ryser av tanken.*

Citat/utdrag:
   "I'm going to kill you one day," I told him as we hurried after Grimalkin, back into the swampy marshland. It was not an idle threat.
   Puck just laughed. "Yeah. You and everyone else, prince. Join the club."

"You know," Puck said, panting slightly, "this reminds me of the time we were underground and stumbled into that Duergar city. Remember that, ice-boy?"
   I parried a blow to my ribs and returned with a swipe to my opponent's head, forcing him back a step. "Stop talking and keep fighting, Goodfellow."
   "Yeah, I think you said that to me then, too."

Bara en sista kommentar: Sida 223 (Det är i alla fall sida 223 om ni har boken i häftat format på engelska från förlaget Harlequin (Teen)). Kan inte sluta skratta åt det. Det är därför boken behöver två Grimalkins ;-)

Klicka här för att läsa ett brev Ash skrev till Meghan, strax innan The Iron Knight tar sin början.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D