tisdag 15 januari 2013

Äppelblomman (Gästnovell)


Hon satt bakom äppelträdet som om hon försökte gömma sig. Men han kunde se hennes mörka lockiga hår. Han skulle försöka smyga sig fram tyst, så att hon inte hörde. Han började gå långsamt emot äppelträdet. Så tyst han kunde. Tyst tänkte han för sig själv. Han lutade sig mot framsidan av trädet och gjorde en kort paus. Andas, tänkte han. Andas först, sedan gå till attack. Han drog ett sista tyst djupt andetag och sedan hoppade han mot baksidan av trädet där han sett henne sitta.
   Hon var inte där.
   Plötsligt tog någon tag i honom bakifrån och ryckte upp honom från platsen där han stod.
   ”Vem är du och vad gör du i lord Ekin´s trädgård”
   Han tittade upp på den stora mannen. Han var medelålders och bar rustning. Inte bra. Han öppnade munnen för att svara med det var svårt att få fram de rätta orden.
   ”Jag.... jag heter Petrin och jag skulle bara...”
   Mannen tittade med sina små ögon på pojken. Kanske för att försöka skrämma ur honom svaret.
   ”Han är med mig”, sa en röst plötsligt. Mannen vände sig om och granskade flickan. Flickan med det mörka lockiga håret.
   ”Är ni säker på det Mylady?”
   Flickan spärrade upp ögonen och tittade på mannen med en min som sa ”Gör som jag säger annars kommer du få ångra det.”
   Mannen satte försiktigt ner Petrin på marken igen sedan bugade han sig för flickan. Hon nickade och han lämnade dem ensamma.
   ”Han...e... alltså, tack”, sa Petrin.
   Flickan gick fram några steg så att hon nu stod en arm längd ifrån honom. Hon nickade menande mot honom.
   ”Min fars vakter tycker inte om att främmande människor strosar omkring här. Och han tycker absolut inte om att går nära mitt äppelträd.”
   ”Jag förstår, eller ja jag har ju varken far eller en trädgård med ett träd som det här men...”
   ”Vad menar du med att du inte har någon far?... Är han död?”
   Petrin harklade sig. Han kände sig väldigt illa till mods. Skulle han berätta? Skulle han berätta om hans far? Hans far som hatade... hatade personer som var som dom? Hans far som hade lämnat honom ensam. Hans far som inte brydde sig det minsta om sin ende son.
   Flickan hajade äntligen till att Petrin inte var så inställd på att berätta hela sitt liv för henne. Och varför skulle han, vi känner inte ens varandra. Vi har ju nyss träffats, för bara några dagar sedan. Men sedan slog en annan tanke henne. Han vet.
   ”Jag är ledsen”, sa hon bara och utan att riktigt förstå det kände Petrin att det var hans fel att hon plötsligt vart så nedstämd. Han bestämde sig för att gottgöra det. Kosta vad det kosta. Tänkte han. Han hade allt för länge gjort vad hans far skulle velat. Han hade hållit sig borta från sådana som hon. Han hade inte gjort något för att väcka deras uppmärksamhet, inte först för några dagar sedan. Men han hade inte pratat med någon på flera månader och han hade aldrig haft en riktig vän.
   ”Det är jag som borde be om ursäkt det var faktiskt inte så stort. Han blev skjuten i ett krig och dog. Det  händer väll de flesta”
   Flickan såg med sina gröna ögon som liknade bladen på äppelträdet, in i hans ögon och han förstod då att hon visste. Hon visste att han visste. Han svalde och försökte tänka igen allt en gång till. Antingen skulle hon försöka mörda honom eftersom han visste, eller så skulle hon vara allt för nyfiken och undra hur han kunde veta för att hon var en av dom. Hon kanske skulle vara så nyfiken att hon helt glömde bort att han skulle kunna berätta för andra, eller så förstod hon att han inte skulle berätta. Hon kanske förstod att det ända han önskade var att få ha en vän.
   Det kanske även var just därför som hon ignorerade den där stunden där både hon och han hade tänkt samma tanke, att den andre kanske skulle försöka döda en. Och istället log hon och vände huvudet lite snett och sa.
   ”Ja kanske det, jag är i alla fall Miria men du kan kalla mig för Äppelblomma.”
   Och det var så allt började.

Skriven av: Jennelie

Så, vad tycker ni? Jag tycker i alla fall att den är riktigt bra! :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D