torsdag 31 januari 2013

Quoting Queen #6

Förra veckans citat var inte ett citat, utan en dikt, som var tagen från Himlen Börjar Här av Jandy Nelson.

Den här veckan är det inte ett citat från en bok, utan något en person har sagt. Jag har nämligen en bok full med smarta saker som människor sagt genom tiderna, så jag lär ta citat från den nu framöver :-)

onsdag 30 januari 2013

Waiting on Wednesday!

Dags för ännu ett Waiting on Wednesday, som från början startades av Jill från Breaking the Spine.
För er som inte vet, så går Waiting on Wednesday ut på att man varje vecka uppmärksammar en bok man längtar extra mycket till.

This is What Happy Looks Like
av
Jennifer E. Smith
Kommer ut 2 April.
Har ju tidigare läst Den Statistiska Sannolikheten För Kärlek Vid Första Ögonkastet (Att jag över huvud taget kommer ihåg den där titeln är ett mirakel) av samma författare, som jag verkligen gillade.
   Så blev glad när jag fick reda på att författaren nu ska släppa en till bok, som verkar vara lite i samma stil. 
   Klicka på bokomslaget för att komma till bokens Goodreads-sida.

tisdag 29 januari 2013

Tag: Happy Bookaholic


Blev taggad av Ella! :-D

1. Vad älskar du med att köpa nya böcker? 
Mest av allt älskar jag att ställa dem i bokhyllan (dock börjar det bli lite problematiskt för mig nu, min bokhylla är en av de mest bedrövliga sakerna jag sett. Behöver antingen en ny, eller fler hyllor att sätta upp... någonstans.)

2. Hur ofta köper du nya böcker? 
Ända sen jag började läsa på engelska (i somras) har det blivit lite för ofta. Nu har det blivit som något slags beroende. Helt plötsligt måste jag bara beställa hem två-tre böcker, och känslan försvinner inte förrän jag har gjort det.
   Vet inte riktigt exakt hur lång tid det tar mellan varje bokinköp, men fyra-fem veckor kanske. Det spelar ingen roll hur många gånger jag bestämmer mig för att spara på pengarna, jag använder dem ändå.

3. Fysisk bokaffär eller bokhandlar online - vad föredrar du? 
Det är alltid härligt att vara inne i en bokhandel, men jag föredrar att beställa online. Det är billigare, och jag älskar att öppna paket ;-)

4. Har du någon favorit-bokaffär?
SF-bokhandeln (ingen tvekan där inte)! Speciellt den i Stockholm, fast har inte varit i den som finns i Malmö än :-)

5. Brukar du förbeställa böcker? 
Har aldrig gjort det :-)

6. Har du en månadsbudget för bokinköp, som du inte får överskrida?
Nej, bara en månadspeng som inte går att överskrida, för då har jag inga pengar kvar ;-)

7. Bokköpstopp - är det något för dig? 
Borde väl egentligen ha det, men det låter så jobbigt att det inte ens är någon idé att försöka.

8. Hur stor är din bokönskelisa?
För lång. Räcker det som svar på frågan?

9. Vilka tre böcker (från din önskelista eller förbeställningslista) vill du äga NU?
Alla. Annars skulle de väl inte finnas med på min önskelista?
Men tre jag vill ha riktigt mycket är:
   Requiem - Lauren Oliver
   Ashes on the Waves - Mary Lindsey (Som inte kommer ut förrän i Juni!!!)
   The Storyteller - Antonia Michaelis
Ge mig ge mig ge mig! (!!!)

10. Vem taggar du vidare?
Har ingen större koll på vilka som inte redan har blivit taggade, så taggar vidare alla som inte har gjort den, och vill göra den! (Jag menar, jag tänker inte tvinga er till något. Geez... )

måndag 28 januari 2013

Tävling! (Ej hos mig.)

Jag tror inte ens jag behöver fortsätta lägga till "inte hos mig" i rubriken. Vid det här laget borde ni veta att det inte är jag som anordnar tävlingarna.

Den här gången är det Boktycke som anordnar tävling, i samband med att bloggen snart fyller två år, så ett stort grattis från mig! ;-)
   Ni har då chans att vinna böcker från Adlibris för högst 200 kronor, och det man ska göra för att vinna är att anmäla sig (Nähä?) och sedan svara på ett antal frågor :-)

Lycka till! (Fast självklart hoppas jag ju på att jag själv kommer att vinna, ingen idé att ljuga om den punkten inte.)

söndag 27 januari 2013

The Iron Knight

Författare: Julie Kagawa
Antal sidor: 361 (+ massa extrasaker som t.ex en superrolig intervju med författaren.)
Förlag: Harlequin Teen
Svensk titel: Järnriddaren
Serie: The Iron Fey #4
Första meningen: "Oy, ice-boy!

Spoilervarning om du inte har läst de tre första delarna i serien!

Handling (kopierad från Goodreads):
"My name--my True Name--is Ashallayn' darkmyr Tallyn. I am the last remaining son of Mab, Queen of the Unseelie Court. And I am dead to her. My fall began, as many stories do, with a girl..."
To cold faery prince Ash, love was a weakness for mortals and fools. His own love had died a horrible death, killing any gentler feelings the Winter prince might have had. Or so he thought.

Then Meghan Chase--a half human, half fey slip of a girl--smashed through his barricades, binding him to her irrevocably with his oath to be her knight. And when all of Faery nearly fell to the Iron fey, she severed their bond to save his life. Meghan is now the Iron Queen, ruler of a realm where no Winter or Summer fey can survive.

With the unwelcome company of his archrival, Summer Court prankster Puck, and the infuriating cait sith Grimalkin, Ash begins a journey he is bound to see through to its end--a quest to find a way to honor his vow to stand by Meghan's side.

To survive in the Iron Realm, Ash must have a soul and a mortal body. But the tests he must face to earn these things are impossible. And along the way Ash learns something that changes everything. A truth that challenges his darkest beliefs and shows him that, sometimes, it takes more than courage to make the ultimate sacrifice.

Omdöme:
Wow, det var ingen kort handling det. (Om man jämför med andra handlingar jag använt i recensioner.)

Som ni kanske vet (eller inte vet) så recenserar jag även på Goodreads. Inga långa detaljerade recensioner, men jag skriver dem på engelska, bara för skojs skull.
   Även den här boken fick ett engelskt litet omdöme, och det började såhär:
When I read that last sentence, I died. Yeah, it's pretty sad. You can die in more than thousand ways, but who knew books could be one of them? I didn't know, until yesterday. 
Okay, so I obviously didn't die literally, but I did die inside, and that's even sadder, 'cause then you have to live with yourself dying. How does that sound, exactly? Bad bad bad...
Jag tycker jag uttryckte mig ganska så bra där, faktiskt. För att läsa hela den halvlånga/korta recensionen kan ni klicka här.
   Just nu håller jag på att återupplivas, så jag är inte heldöd längre. Bara nästan.

Så, den här boken väckte väldigt mycket känslor. Speciellt de sista sidorna. Jag var verkligen helt fast någon annanstans då, alltså, VERKLIGEN. Jag blev inte ens såhär berörd när jag läste The fault in Our Stars, och den boken handlar för sjutton om cancer.
   Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara allting. Den här boken innehöll mindre kärlek än de tidigare delarna gjort. I den här boken fick man lite mer fellowship-of-the-ring-känsla, men samtidigt hände allting som hände på grund av Ashs kärlek till Meghan, så kärleken fanns ju ändå där, trots att den inte riktigt var där. Och allt det där: the-fellowship-of-the-ring-känslan, Ashs lojalitet till Meghan, blandat med humorn som alltid finns där, är bara så perfekt. Och därför kan jag inte låta bli att älska den här.

Karaktärerna är väl som de alltid har varit, underbara och väl gestaltade. Det kändes som om man fick lära känna Ash ännu mer, vilket kanske inte var så konstigt då den här delen är skriven ur hans perspektiv. Det var härligt, det kan jag inte förneka. En hel bok som jag fick spendera i en av mina favoritkaraktärers huvud. Sounds pretty good, doesn't it?
   Och Puck... Som bara blir roligare och roligare. Jag fattar inte hur Kagawa kommer på allting. Alla dessa skämt! Och Grimalkin! Som till och med har ett speciellt sätt att prata på. Och jag läser ju på engelska, så det var ett ganska stort mirakel att jag över huvud taget märkte hur annorlunda han pratar, jämfört med de andra karaktärerna.

Från början var det ju meningen att det bara skulle bli en trilogi, men tack och lov för att författaren skrev ytterligare en del. Jag hade inte överlevt med slutet i The Iron Queen. *Ryser av tanken.*

Citat/utdrag:
   "I'm going to kill you one day," I told him as we hurried after Grimalkin, back into the swampy marshland. It was not an idle threat.
   Puck just laughed. "Yeah. You and everyone else, prince. Join the club."

"You know," Puck said, panting slightly, "this reminds me of the time we were underground and stumbled into that Duergar city. Remember that, ice-boy?"
   I parried a blow to my ribs and returned with a swipe to my opponent's head, forcing him back a step. "Stop talking and keep fighting, Goodfellow."
   "Yeah, I think you said that to me then, too."

Bara en sista kommentar: Sida 223 (Det är i alla fall sida 223 om ni har boken i häftat format på engelska från förlaget Harlequin (Teen)). Kan inte sluta skratta åt det. Det är därför boken behöver två Grimalkins ;-)

Klicka här för att läsa ett brev Ash skrev till Meghan, strax innan The Iron Knight tar sin början.

lördag 26 januari 2013

Vilket omslag föredrar du? #6

Det var ett bra tag sen jag gjorde omslagsdueller nu, och eftersom jag inte har något annat att blogga om för tillfället passar det fint (Inget att blogga om? Nä, visst. Bara tre böcker som ska recenseras -.-)

Den här gången tänkte jag köra med klänningar som tema ;-)

1. Svarta klänningar: Darkness Before Dawn VS Fallen


Enligt mig är båda omslagen rätt så otroliga, och ganska lika varandra.
   Dock finns det inte många omslag som slår Fallen. De andra omslagen i serien är också väldigt fina, men det här är utan tvekan bäst.









2. Röda klänningar: Everneath VS Masque of the Red Death


De här omslagen är till skillnad från de svarta klänningarna väldigt olika varann. Everneath känns ljus och vacker. Masque of the Red Death känns mörk och dyster.
   Så, vad tycker jag?
   I det här fallet föredrar jag nog det dystrare. Jag älskar alla detaljer, och typsnittet de använt till titeln är så underbart!






 3. Blåa klänninger: The Selection VS Ashes on the Waves  


Inte ett så jättesvårt val, egentligen. Ungefär samma sak som med de röda klänningarna. The Selection representerar ljust och vackert. Ashes on the Waves det mörka och dystra, och även här väljer jag det mörka och dystra. Jag bara tycker att det är så grymt coolt och häftigt och vackert och fantastiskt och herregud vad jag älskar det där omslaget. Längtar så himla mycket tills den kommer ut, så att jag kan köpa den och ställa den i bokhyllan!

Så, det var allt för den här gången! Har redan börjat planera vad jag ska ha för tema på nästa omslagsduells-inlägg ;-)

fredag 25 januari 2013

Quoting Queen #5

Det här inlägget skulle egentligen ha blivit ett inlägg igår, men det fick bli idag istället.
   Inget mer med det.

Förra veckans citat var taget från Pandemonium av Lauren Oliver :-)

Den här veckan blir det inte riktigt ett citat, inte ett citat alls egentligen. Det blir en dikt.
   Det var absolut inte meningen att det skulle bli så, men när jag hittade den tyckte jag att den var så vacker! Vacker på ett sätt jag inte upptäckte när jag läste boken.
Jag vet att det står "rnger" på, men själv klart ska det stå "ringer" på ;)
Ska försöka ordna ett "riktigt" citat till nästa vecka ;)

torsdag 24 januari 2013

Delirium som film? Nej, vänta lite nu, Delirium som tv-serie!

Källor: http://lauren-oliver.tumblr.com/post/41284293685/announcing-the-delirium-tv-series
           http://tvline.com/2013/01/22/pilot-greg-kinnear-rake-sleepy-hollow-fox-dramas/#more-399203

Var inne lite snabbt (typ tre sekunder, sen såg jag det) på Goodreads, när jag hittade länken till Lauren Oliver's hemsida.
   Alltså, fattar ni!!!!!!!???????? (Vadå, jag bara uttrycker mig lite här.)
   Delirium, som TV-SERIE! Som de gjorde med Vampire Diaries! Och bara... WOW!
   Jag har bara några saker jag kräver nu:

  1. Alex måste se grymt bra ut, med hår i samma färg som löven om hösten (och bärnstensfärgade ögon ;)) . Men skådespelaren måste också kunna skådespela.
  2. Vildmarken måste se ut som... Ehm... Som jag har föreställt mig den? (Mycket träd och mycket skog och mycket underbart vackert!)
  3. Jag vill gärna att de har kvar så mycket som möjligt av bokens handling, så att de inte gör sin egna lilla version av sjukdomen Amor Deliria Nervosa.
Jag fattar fortfarande inte... tv-serie!? Jag hade hela tiden hoppats på att den skulle bli film, men tv-serie hade jag aldrig tänkt på. Tror dock att det kommer bli rätt bra, och inte för utdraget eller något. Dessutom funkar nog tidshoppen i Pandemonium bättre som tv-serie än som film. Det skulle nog bli rätt så frustrerande att hoppa fram och tillbaka i tiden så många gånger i en och samma film.

Så, vad säger ni om det här? Delirium på tv? Hiss eller diss? (Jag, personigen, hissar det superdupermycket!)

UPDATE: Måste bara lägga till en till punkt på min saker-jag-kräver-inför-Delirium-tv-serien:
       4.  Ni vet, det där cliffhanger-slutet som jag nämner lite hela tiden, måste vara lika känslosamt i tv-        serien. Nu har jag ingen aning om hur de tänker göra, men jag hoppas verkligen att varje bok blir en säsong.   Alltså, att första boken är säsong ett, och andra boken säsong två. (Och tredje boken säsong tre.) Annars    försvinner mitt cliffhanger-slut, och det går ju inte!

onsdag 23 januari 2013

Waiting on Wednesday!

Waiting on Wednesday startades här och går ut på att man en gång i veckan (onsdagar) uppmärksammar en bok man längtar extra mycket efter.

Ashes on the Waves
av
Mary Lindsey
Kommer ut 27 juli.
Det som först lockade mig var omslaget. Det känns så annorlunda, och så vackert och underbart och wow! 
   Sen tog jag även reda på vad den handlar om. Vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha vill ha!
   Och så läste jag några recensioner skrivna av lyckligt lottade människor som fått läsa boken i förväg, och det var väldigt positiva recensioner. Jag vill också skriva en positiv recension på den här.

måndag 21 januari 2013

Tävling igen!

Hos en annan bokbloggare, igen. Varför. Blir. Det. Aldrig. Min. Tur. Att. Ha. Tävling!? (För att du aldrig skaffar fram något pris -.- Dålig stil, Mimsan.)

Hur som helst, den här gången är det Viggo från Bookfinger som håller i tävling! Priset är: Utopi magasin nr 8, som då är en tidning med massa serier i genrerna fantasy, sci-fi, och skräck.
   Och gissa vad? I just det här numret, så finns det även med en serieberättelse som heter "Tornet", som kommer att ingå i Berättelser från Engelsfors! Ni vet, Engelsfors-trilogin. That's pretty awesome.

söndag 20 januari 2013

10 böcker jag tänker skaffa någon gång innan jag dör

Någon gång innan jag dör? Nä, det går inte. Någon gång nästa vecka måste det ju stå.

(Jag placerar inte böckerna i någon särskild ordning nu, för då skulle det ta hela dagen för mig att skriva det här inlägget, och även om jag älskar att blogga, så vill jag helst inte använda en hel söndag till det.)
   (Klicka på bilderna för att komma till bokens Goodreads-sida.)

P.S. Jag tar bara med böcker som har kommit ut.

The Storyteller - Antonia Michaelis

Clockwork Angel - Cassandra Clare

Divergent - Veronica Ross

Before I Fall - Lauren Oliver

I Heart You, You Haunt Me - Lisa Schroeder

The Lightning Thief - Rick Riordan

Ten - Gretchen McNeil

If I Stay - Gayle Forman

The Unbecoming of Mara Dyer - Michelle Hodkin

Paranormalcy - Kiersten White

Fast ärligt talat, så kommer jag troligen inte få någon av de här böckerna under den kommande veckan. Jag beställde två böcker i fredags (Jag kunde inte låta bli) så just nu är jag rätt så pank. Sad story. (Speciellt med tanke på att det här bara är tio böcker jag vill läsa.)

fredag 18 januari 2013

The Iron Queen

Författare: Julie Kagawa
Antal sidor: 358
Förlag: Harlequin Teen
Svensk titel: Järndrottningen (Enligt varenda hemsida slutsåld. Tack och lov för att man läser serien på engelska då...)
Serie: The Iron Fey #3
Första meningen: Eleven years ago, in my sixth birthday, my father disappeared.

Spoilervarning om du inte läst de två första delarna!

Handling (från Goodreads):
I thought it was over. That my time with the fey, the impossible choices I had to make, the sacrifices of those I loved, was behind me. But a storm is approaching, an army of Iron fey that will drag me back, kicking and screaming. Drag me away from the banished prince who's sworn to stand by my side. Drag me into the core of conflict so powerful, I'm not sure anyone can survive it.

This time, there will be no turning back.

Omdöme:
Det. Här. Var. EPIC! Alltså, inte bara epic, utan verkligen EPIC! Stridsscenerna var  mycket mer än jag förväntat mig. Det påminde faktiskt lite om Sagan om Ringen mellan varven. Fattar ni hur EPISKT det var nu? Sagan om Ringen-EPIC.
   Och gissa vad? (Fast ni som redan läst boken behöver ju inte gissa, ni vet redan!) Meghan har blivit badass! Inte fullt ut, men ändå. Snacka om skillnad från första boken...

Den här är bara för bra för att vara sann. Även om jag verkligen gillade del 1 och 2, så är det här väldigt mycket bättre. Och först nu insåg jag har vackert Kagawas språk är. Det fattade jag inte förut.
   Jag fattade inte heller hur underbar världen är! Man kan riktigt känna magin överallt och allt det andra underbara och nu inser jag att den här recensionen håller på att bli riktigt knäpp!

Som jag redan nämnt så blev Meghan en aning badass i den här delen, vilket jag uppskattar. Hon lär sig att använda svärd, och hon är inte rädd för att använda det när det behövs. (Jag säger inte att blod och död är bra, men när man läser den här typen av böcker får man faktiskt ta och acceptera det.)
   Även Ash var en av karaktärerna som utvecklades mest. Visst, jag har älskat Ash sen första boken, men det var skönt att han blev lite mer öppen mot Meghan. Om han hade fortsatt som den kalla och stängda vinterprins han var, hade Meghan troligen med tiden slutat försöka, och helt plötsligt skulle de gå skilda vägar, och då hade jag blivit väldigt ledsen.
   Jag tycker bara så synd om Puck mellan varven. Han förtjänar att älska någon som älskar honom tillbaks, inte någon som bara älskar honom som sin bästa vän. Sad story, right there.
   Och så har vi ju Grimalkin, of course. Den talande katten som jag aldrig får nog av. Jag flinade som ett fån när han gjorde entré. (Jag skojar inte. Jag har nog aldrig flinat så mycket som jag gjorde då. tack och lov för att ingen såg.) För vad vore The Iron Fey utan den översmarta talande katten med dubbelt så högt IQ som jag? Den vore inte alls lika rolig. (Ta inte illa upp, Puck. Du är ju den riktiga komikern här.)

Jag skulle vilja säga att jag längtar ihjäl mig efter att läsa den fjärde och avslutande delen, men det kan jag inte, för jag läste ut den igår. Vadå? Den stod ju där i bokhyllan och väntade! Då tar man ju för sjutton ta chansen! Jag menar, tänk om huset helt plötsligt skulle brinna ner. Då skulle jag inte ha boken längre, och då skulle det inte gå att läsa den. Smart va? (Tja, bortsett från att det där inte alls var anledningen till att jag började på The Iron Knight på en gång.)

Citat (Lite längre citat än planerat):
   "But... but what if I hit you?"
   A snort. "You're not going to hit me."
   "How do you know?" I bristled at his amused tone. "I could hit you. Even master swordsmen make mistakes. I could get a lucky shot, or you might not see me coming. I don't want to hurt you."
   He favored me with another patient look. "And how much experience do you have with swords and weapons in general?"
   "Um." I glanced down at the saber in my hand. "Thirty seconds?"
   He smiled, that calm, irritatingly confident smirk. "You're not going to hit me."

Meghans första träning med Ash! I just love this!

   "For the record," Grimalkin stated as we ventured, single file, into the black, "I do not think this is a good idea. But, as no one listens to the cat anymore, I will have to wait until we are completely lost to say 'I told you so.'"

   "I don't like it." Puck crossed his arms and gave the rebel leader a dubious glare. "It's not that I don't trust the guy, but... no, wait... that's exactly the reason. Are you sure you want to do this, princess?"

Så, då fick jag med saker från alla favoritkaraktärerna!

Anna Dressed in Blood

Författare: Kendare Blake
Antal sidor: 316
Förlag: Tor Books
Svensk titel: Anna klädd i blod
Serie: Anna Dressed in Blood #1
Första meningen: The grease-slicked hair is a dead giveaway—no pun intended.

Handling (från Goodreads):
Just your average boy-meets-girl, girl-kills-people story...

Cas Lowood has inherited an unusual vocation: He kills the dead.

So did his father before him, until his gruesome murder by a ghost he sought to kill. Now, armed with his father’s mysterious and deadly athame, Cas travels the country with his kitchen-witch mother and their spirit-sniffing cat. Together they follow legends and local lore, trying to keep up with the murderous dead—keeping pesky things like the future and friends at bay.

When they arrive in a new town in search of a ghost the locals call Anna Dressed in Blood, Cas doesn’t expect anything outside of the ordinary: move, hunt, kill. What he finds instead is a girl entangled in curses and rage, a ghost like he’s never faced before. She still wears the dress she wore on the day of her brutal murder in 1958: once white, but now stained red and dripping blood. Since her death, Anna has killed any and every person who has dared to step into the deserted Victorian she used to call home.

And she, for whatever reason, spares his life.

Omdöme:
Omslaget är bara så underbart!
   Bara, kolla på det! Gorgeous!
   Jag har blivit så ytlig, när det gäller böcker. Jag skyller på er bokbloggare för det!

Handlingen var något jag fastnade för direkt. Kärlek blandat med humor blandat med spöken blandat med spöklika hus. That's fuuuun ;-)
   Redan från första sidan får man sig en inblick om hur det går till när Cas dödar de döda, och väldigt tidigt kommer Anna med i bilden, bit för bit. Man får veta mer och mer om henne fram till sidan då hon gör entré. Personligen gillar jag när saker i en bok händer rätt fort, och allt man tycker lät så intressant med handlingen sätter igång på en gång.

Cas måste vara en av de coolaste huvudrollerna någonsin (en av dem.) Han är bara för skön ;)
   De andra karaktärerna var också bra, fast jag känner inte att någon av dem var något speciellt.

Men trots att jag gillade Anna Dressed in Blood väldigt mycket, blev jag nog lite besviken. Jag hade förväntat mig mer, av allting.
   Speciellt relationen mellan Cas och Anna. Jag hade hört folk säga att den var så bra och underbar och allt, men jag fattar inte riktigt vad som är så speciellt. Det var synd...
   I alla fall, så kommer jag läsa uppföljaren Girl of Nightmares. Är det bara de två delarna som finns, eller kommer det fler?

Citat:
"Are you having fun?" she asks, and I nod. "Everybody likes you."
   I can't imagine why. I haven't said a single interesting thing. I don't think that there's anything interesting about me, except for the thing that I don't tell anyone about.

***
   I groan. She just crossed the mom line from cool and comforting to Queen of Lame.

Lite kort recension, jag vet. Det som förlänger den är den långa beskrivningen av handlingen, och den skrev inte ens jag. 

torsdag 17 januari 2013

Quoting Queen #4

Förra veckans citat var taget från Anna and the French Kiss av Stephanie Perkins :-)

Den här veckan tror jag att det blir lite svårare att gissa. Jag tog inte en bok som i stort sett alla har läst :-)

onsdag 16 januari 2013

Waiting on Wednesday!

Japp, jag börjar med Waiting on Wednesday, som startades här.
   För er som inte vet, så går det ut på att varje onsdag berätta om en bok man ser fram emot extra mycket, som ska komma ut.

Requiem
av
Lauren Oliver
Kommer ut 5 mars
Behöver jag ens säga varför jag håller på att dö av längtan efter den här? Jag menar, sista delen på Lauren Olivers otroliga trilogi! Jag är bara rädd för att det ska sluta på det sättet som jag inte vill att det ska sluta. Det skulle förstöra hela alltihopa, och det skulle ju vara hemskt synd.
   Fick förresten nyligen reda på att den inte bara kommer vara skriven ur Lenas perspektiv, utan även ur Hanas, som blivit botad. Jag gillade verkligen Hana i första delen, så jag hoppas att hon inte är helt förstörd på grund av "botemedlet."
   Och (Spoilervarning om du inte har läst Delirium och Pandemonium! Markera för att läsa) *jag hoppas VERKLIGEN att inte Alex har förändrats för mycket. Det kändes liksom så, när han kom tillbaka, på sista sidan. SISTA SIDAN! Lauren Oliver, hatar du oss verkligen så mycket! Du låter första boken sluta med cliffhanger så att jag börjar gråta. Och sen läser jag Pandemonium, i väntan på att Alex ska komma, och när han äntligen kommer så gör han det på sista sidan, när boken är slut. Och då har Lena gått över till Julian! OCH JAG KÄNNER INTE ATT JULIAN ÄR NÅGOT ATT HA! SÅ OM DET SLUTAR MED ATT HON OCH JULIAN BLIR TILLSAMMANS KOMMER JAG SKICKA SÄKERT TUSEN KLAGOMAIL!* (Slut på min ganska hysteriska spoiler.)
   Så, det var nog allt jag hade att säga.

tisdag 15 januari 2013

Äppelblomman (Gästnovell)


Hon satt bakom äppelträdet som om hon försökte gömma sig. Men han kunde se hennes mörka lockiga hår. Han skulle försöka smyga sig fram tyst, så att hon inte hörde. Han började gå långsamt emot äppelträdet. Så tyst han kunde. Tyst tänkte han för sig själv. Han lutade sig mot framsidan av trädet och gjorde en kort paus. Andas, tänkte han. Andas först, sedan gå till attack. Han drog ett sista tyst djupt andetag och sedan hoppade han mot baksidan av trädet där han sett henne sitta.
   Hon var inte där.
   Plötsligt tog någon tag i honom bakifrån och ryckte upp honom från platsen där han stod.
   ”Vem är du och vad gör du i lord Ekin´s trädgård”
   Han tittade upp på den stora mannen. Han var medelålders och bar rustning. Inte bra. Han öppnade munnen för att svara med det var svårt att få fram de rätta orden.
   ”Jag.... jag heter Petrin och jag skulle bara...”
   Mannen tittade med sina små ögon på pojken. Kanske för att försöka skrämma ur honom svaret.
   ”Han är med mig”, sa en röst plötsligt. Mannen vände sig om och granskade flickan. Flickan med det mörka lockiga håret.
   ”Är ni säker på det Mylady?”
   Flickan spärrade upp ögonen och tittade på mannen med en min som sa ”Gör som jag säger annars kommer du få ångra det.”
   Mannen satte försiktigt ner Petrin på marken igen sedan bugade han sig för flickan. Hon nickade och han lämnade dem ensamma.
   ”Han...e... alltså, tack”, sa Petrin.
   Flickan gick fram några steg så att hon nu stod en arm längd ifrån honom. Hon nickade menande mot honom.
   ”Min fars vakter tycker inte om att främmande människor strosar omkring här. Och han tycker absolut inte om att går nära mitt äppelträd.”
   ”Jag förstår, eller ja jag har ju varken far eller en trädgård med ett träd som det här men...”
   ”Vad menar du med att du inte har någon far?... Är han död?”
   Petrin harklade sig. Han kände sig väldigt illa till mods. Skulle han berätta? Skulle han berätta om hans far? Hans far som hatade... hatade personer som var som dom? Hans far som hade lämnat honom ensam. Hans far som inte brydde sig det minsta om sin ende son.
   Flickan hajade äntligen till att Petrin inte var så inställd på att berätta hela sitt liv för henne. Och varför skulle han, vi känner inte ens varandra. Vi har ju nyss träffats, för bara några dagar sedan. Men sedan slog en annan tanke henne. Han vet.
   ”Jag är ledsen”, sa hon bara och utan att riktigt förstå det kände Petrin att det var hans fel att hon plötsligt vart så nedstämd. Han bestämde sig för att gottgöra det. Kosta vad det kosta. Tänkte han. Han hade allt för länge gjort vad hans far skulle velat. Han hade hållit sig borta från sådana som hon. Han hade inte gjort något för att väcka deras uppmärksamhet, inte först för några dagar sedan. Men han hade inte pratat med någon på flera månader och han hade aldrig haft en riktig vän.
   ”Det är jag som borde be om ursäkt det var faktiskt inte så stort. Han blev skjuten i ett krig och dog. Det  händer väll de flesta”
   Flickan såg med sina gröna ögon som liknade bladen på äppelträdet, in i hans ögon och han förstod då att hon visste. Hon visste att han visste. Han svalde och försökte tänka igen allt en gång till. Antingen skulle hon försöka mörda honom eftersom han visste, eller så skulle hon vara allt för nyfiken och undra hur han kunde veta för att hon var en av dom. Hon kanske skulle vara så nyfiken att hon helt glömde bort att han skulle kunna berätta för andra, eller så förstod hon att han inte skulle berätta. Hon kanske förstod att det ända han önskade var att få ha en vän.
   Det kanske även var just därför som hon ignorerade den där stunden där både hon och han hade tänkt samma tanke, att den andre kanske skulle försöka döda en. Och istället log hon och vände huvudet lite snett och sa.
   ”Ja kanske det, jag är i alla fall Miria men du kan kalla mig för Äppelblomma.”
   Och det var så allt började.

Skriven av: Jennelie

Så, vad tycker ni? Jag tycker i alla fall att den är riktigt bra! :)

måndag 14 januari 2013

Beautiful Creatures eller Beautiful Creatures?

Behöver lite hjälp med en liten liten liten sak.
Och måste dessutom nämna att om inlägget blir helt flummigt och obegripligt, så är det för att jag precis läste ut The Iron Queen, och boken förvandlade min hjärna till en pysande sörja, och jag tror inte att jag behöver förklara mer nu. Jag kommer förklara mer i recensionen på boken, som kommer upp någon gång efter att jag publicerat en gästnovell och en recension på Anna Dressed in Blood. Japp, antingen så står bloggen helt tom i flera dagar, eller så har man tusen inlägg som ska ut på en och samma gång!
   Men det var inte alls vad jag tänkte skriva om nu.
   Jag tänkte skriva om boken Beautiful Creatures som snart kommer ut på svenska. Vilket gör det hela rätt problematiskt. Jag kan liksom inte bestämma mig för om jag ska läsa den på engelska eller svenska. Först tänkte jag läsa den på engelska, utan tvekan, men det var förut det.

Så jag bara undrar... Är det något speciellt med språket, som i Delirium, typ? Eller innehåller den massa engelska uttryck, som typ badass? (Som ni kanske redan visste så älskar jag ordet badass.) Eller är det helt okej om jag kör med svenska? I så fall kan jag ju be att få den som recensionsexemplar, vilket passar min finfint med tanke på att jag ungefär har lovat mig själv att inte använda alla pengarna till böcker.

Fördelar med att läsa den på engelska:

  • Allting låter bättre på engelska.
  • Alla delarna är ute, så jag skulle inte behöva vänta på nästa del.
Fördelar med att läsa den på svenska:
  • Förhoppningsvis blir den gratis.
  • Den är över 500 sidor, vilket gör att jag räknar den som en tegelsten. Ett av mina bokiga mål var ju att läsa fem tegelstenar i år, så...
  • Översättaren är Carina Jansson, och hon är en väldigt bra översättare (vilken svensk bok jag än läser, hittar jag nästan alltid hennes namn där.)
Så, vad tycker ni? Är det här en bok jag kan läsa på svenska utan att missa något?







VS









För det är ju så stor skillnad på dem...

söndag 13 januari 2013

The Scorpio Races

Författare: Maggie Stiefvater
Antal sidor: 404
Förlag: Scholastic Press
Svensk titel: Dödsritten
Serie: -
Första meningen: It is the first day of November and so, someone will die.

Handling (kopierad från Goodreads):
It happens at the start of every November: the Scorpio Races. Riders attempt to keep hold of their water horses long enough to make it to the finish line. Some riders live. Others die.

At age nineteen, Sean Kendrick is the returning champion. He is a young man of few words, and if he has any fears, he keeps them buried deep, where no one else can see them.

Puck Connolly is different. She never meant to ride in the Scorpio Races. But fate hasn’t given her much of a chance. So she enters the competition — the first girl ever to do so. She is in no way prepared for what is going to happen.

Omdöme:
Eftersom jag verkligen älskade Mercy Falls Vargar hade jag väldigt höga förväntningar på den här.
   Jag blev inte besviken.
   Handlingen är unik, intressant, och underbar! Jag har aldrig varit någon riktig hästmänniska. Ett tag för flera år sen såg jag på tv-serien Stallkompisar. När jag var yngre gillade jag böckerna om Vitnos och Flisan. En av mina kusiner håller på mycket med hästar, och jag har ridit några få gånger. Men annars har jag aldrig tyckt att hästar är något speciellt. (Helt ärligt så är jag allergisk mot dem. Alltså, bokstavligen.)
   Men hästarna i boken... Man kan inte låta bli att älska dem! Visst, om de fanns i verkligheten skulle de troligtvis försöka döda mig, men jag älskar dem ändå, hur knäppt det än låter.

Om det är något jag älskar bortsett från hästarna, så är det Sean Kendrick (Vilket jag skrev ganska tydligt på Goodreads.) Hans sätt att hantera vattenhästarna, och hans relation till hästen Corr. Det är så vackert, alltihop!
   Kärleken mellan Sean och Puck är minst sagt väldigt speciell. Den utvecklas sakta, och det är inget sånt här:
Girl: "I love you."
Boy: "I love you too."
*kiss*

Nej, deras kärlek är annorlunda, och hur länge jag än försöker, så kommer jag ändå inte kunna beskriva den, så om ni vill veta på vilket sätt den är annorlunda får ni faktiskt ta och läsa boken.
   Så relationerna i boken hör enligt mig till det bästa med den, vilket betyder att karaktärerna var väldigt bra gjorda. Jag gillade nog allihopa, förutom Mutt Malvern. Största idioten i skönlitteraturens historia -.- Fast samtidigt som jag hatar honom, kan jag nog förstå honom lite. Dock hatar jag honom mer än jag förstår honom. Och det faktumet att han heter Mutt gör det inte bättre då det påminner mig om lite saker som hände  i Hungerspels-trilogin.

Om det är något jag ska klaga lite på, så är det tempot. I vissa delar blev det bara lite väl långsamt. Jag kan läsa böcker med långsamt tempo, så länge det inte blir för långsamt, vilket det blev mellan varven.
   Annars var allting väldigt bra!

Citat:
   I say, "I will not be your weakness, Sean Kendrick."
   Now he looks at me. He says, very softly, "It's late for that, Puck."

[Puck] I hear laughter and someone asks if I need help, not in a nice way. I snarl, "What I need is for your mother to have thought a little harder nine months before your birthday."

Bra sagt, Puck. Bra sagt. Vi behöver fler såna tjejer i ungdomsböcker.

Klicka här för att komma till en jättecool bild på Corr som jag hittade!

torsdag 10 januari 2013

Jag måste skaffa en ny bokhylla...

... För att min nuvarande bokhylla är hur konstig som helst, och den börjar dessutom blir rätt så full. Jag vill inte ha en överfull bokhylla. Jag vet att det finns folk därute som vill det, och det respekterar jag. Jag säger bara att jag inte vill ha det. Ser ni skillnaden?

Idag fick jag hur som helst hem tre nya böcker från Adlibris (så det så.)
The Iron Queen - Julie Kagawa
The Iron Knight - Julie Kagawa
Anna Dressed in Blood - Kendare Blake

De två sista delarna i en serie, och den första delen i en annan. Totally fine with me. 

Quoting Queen #3

Förra veckans citat var ganska självklart taget ur The Fault in Our Stars av John Green.

Den här veckan är det inte heller särskilt svårt, och jag vet inte riktigt om det blir svårare än såhär. Den där delen där ni ska gissa vart citatet kommer ifrån, var bara en liten extragrej jag kom på.

tisdag 8 januari 2013

Incarnate


Författare: Jodi Meadows
Antal sidor: 374
Förlag: Katherine Tegen Books
Svensk titel: -
Serie: Newsoul #1
Första meningen: What is a soul, but a consciousness born and born again? eller I wasn't reborn. (Beror lite på hur man tänker. Jag tänker uppenbarligen på båda sätten.)

Handling (kopierad från Goodreads):

New soul

Ana is new. For thousands of years in Range, a million souls have been reincarnated over and over, keeping their memories and experiences from previous lifetimes. When Ana was born, another soul vanished, and no one knows why.

No soul

Even Ana's own mother thinks she's a nosoul, an omen of worse things to come, and has kept her away from society. To escape her seclusion and learn whether she'll be reincarnated, Ana travels to the city of Heart, but its citizens are afraid of what her presence means. When dragons and sylph attack the city, is Ana to blame?

Heart

Sam believes Ana's new soul is good and worthwhile. When he stands up for her, their relationship blooms. But can he love someone who may live only once, and will Ana's enemies—human and creature alike—let them be together? Ana needs to uncover the mistake that gave her someone else's life, but will her quest threaten the peace of Heart and destroy the promise of reincarnation for all?


Omdöme:
Orsaken till att den här boken stod ganska högt upp på min böcker-jag-vill-köpa-lista var omslaget, och jag vet, man ska inte döma böckerna efter dess omslag, det leder till dåliga saker. Ta Fallen till exempel! Underbart omslag som man bara dreglar över när man står och kollar på den i bokhandeln. Sen läser man den, och får en skock lik en stor tsunami som kastar sig över en. (Fast nu kanske inte jag är rätt person att döma, med tanke på att jag inte har läst Fallen.)
   Hur som helst, så gjorde det inget att jag ville läsa den mest på grund av omslaget, för jag gillade den verkligen.

Incarnate är Jodi Meadows första bok, och det märks verkligen att hon vet hur man gör. Hon vet hur man bygger upp trovärdiga karaktärer, hur man beskriver en värld som inte finns, och hur man får till ett bra tempo som varken blir tråkigt eller speedat.
   I början (typ första kapitlet ;)) var det lite svårt att komma in i språket. Jag har ingen aning om varför, det bara var så. Men jag älskade handlingen på en gång. Jag har funderat en hel del på hur Meadows kom på idén med att man återföds om och om igen, för det är en väldigt bra och rolig idé.
    När jag läst en bit och kommit in i språket funkade det så bra som det kan gå när en trettonårig tjej läser sin sjuttonde (om jag räknade rätt) bok på engelska ;)

Karaktärerna är något jag verkligen gillar med boken. Huvudrollen Ana, som i hela sitt liv fått höra att hon inte har någon själ, att hon inte har rätt till känslor som hat och kärlek. Som i hela sitt liv fått allting förstört. Och trots det, så kan hon vara så stark! Hennes personlighet är så härlig!
   Och så Sam, kärleksintresset. I början vet jag inte riktigt vad jag tyckte om honom... jag fick inte riktigt någon bra bild av vem han var, men desto längre in i boken man kom, desto bättre blev han!
   Han är inte som de typiska killarna i den här typen av böcker (perfekt, helt oemotståndlig, onaturligt snygg). Och trots att jag gillar att läsa om såna killar, så är det alltid skönt med lite omväxling.
   Anas och Sams relation är något av det bästa, för den är så otroligt trovärdig! Jag tvivlade inte en sekund på deras kärlek! Och det var heller inte någon typisk tjej-möter-kille-som-hon-blir-kär-i-på-en-gång-(bokstavligen)-och-i-resten-av-boken-skriker-tjejen-på-hjälp-medan-den-oemotståndlige-killen-räddar-livet-på-henne-ett-bra-antal-gånger-kärlek. Det var en slags kärlek där båda två räddade livet på varandra, och där båda två hade sina brister, som normala människor.

Jag rekommenderar den starkt om du inte redan har läst den.
   Citat:
   For that moment, standing so close I could practically hear his heartbeat, I wanted nothing as much as I wanted him to kiss me.
   The light shifted, and so did something in his eyes. Decision. One that made him lean away from me, and lower his gaze.
   "Sam?" I turned away as my vision blurred. "You think too much."
   "I know."

Och om bara några veckor ska andra delen komma ut! :-D

lördag 5 januari 2013

I'm a Goodreads-freak!

Som jag uttryckte mig i rubriken, har jag nu blivit aktiv på Goodreads.
   Egentligen blev jag medlem där i Augusti, men jag har inte orkat ta itu med det förrän nu (klicka i vilka böcker man läst, vilka man vill läsa, leta reda på bokbloggare jag vill bli vän med där. Ni vet, såna saker.)
   Men igår när jag var inne där och läste några väldigt roliga recensioner, blev jag själv väldigt sugen på att vara medlem där. Alltså, verkligen vara medlem där. Inte bara skaffa ett inlogg och sedan ignorera det i flera månader.
   Tänkte bara nämna det.
   Är inte helt säker på vilka av er som är medlem där, men hittade några stycken i alla fall :-)

Om du inte redan är medlem där tycker jag att du ska bli det! Bästa stället för oss bokälskare!

Klicka här för att komma till min profil! (Och skicka gärna en vänförfrågan, om jag har någon som helst aning om vem du är ;))

fredag 4 januari 2013

Pandemonium

Författare: Lauren Oliver
Antal sidor: 375
Förlag: HarperCollins
Svensk titel: Pandemonium (Kommer snart.)
Serie: Delirium #2
Första meningen: Alex and I are lying together on a blanket in the backyard of 37 Brooks.

Superstor spoilervarning om du inte har läst första delen Delirium.

Handling (från Goodreads):

Lena joins the resistance effort against the oppressive government and fights for freedom.
After escaping from Portland, Lena makes it to the Wilds and becomes part of an Invalid community. Weak and grieving for Alex, Lena fights to survive. And then she fights her oppressors.
As the viewpoint shifts between Lena's time in the Wilds and the present day, which is set in Brooklyn, Lena transforms into a warrior for the resistance. In New York City, the grass-roots movement for a Deliria-Free America (the DFA) is gathering strength, and its leader, Thomas Fineman, recruits more supporters by the day. His son Julian--as-yet uncured--heads up the DFA's youth organization. Lena is tasked with blending into the DFA's rallies; she seems to be a supporter yet she is really a spy.

Omdöme:
Ge. Mig. Requiem. NU!
   Den sista sidan... bara... it just blew my mind away! (Vadå? Allting ska ju alltid låta så mycket bättre på engelska!)
   Och jag ångrar så att jag läste första boken på svenska. Inte för att översättaren gjorde ett dåligt jobb eller så, men den här boken -- om någon bok -- är menad att vara på engelska. Jag har ingen aning om hur hon gör (Lauren Oliver, alltså). Boken är inte full med massa komplicerade ord eller något annat komplicerat. Tvärtom! Det här är en av de enklaste engelska böckerna jag har läst, men på något sätt är språket bara så underbart! Man skulle kunna säga att Lauren Oliver är en skrivande konstnär, för när hon beskriver något målas det verkligen upp framför en, och allting är så vackert och så härligt och man vill bara ha mer av det!

Jag gillar Lena mer i den här boken än jag gjorde i första. Hon har blivit tuffare, och lärt sig hur man handskas med fiender. Det jag inte fattar är hur hon kan falla för Julian, och jag fattar verkligen inte varför det känns som om hon helt plötsligt gillar honom mer än hon gillade Alex, för Alex offrade sig för henne, och jag älskar Alex. Men Lena älskar Julian... minsann. That sucks.
   Jag kan inte riktigt säga att jag ogillar Julian. Jag bara... gillar honom inte heller. Det är svårt att förklara.

Jag gillar idén med att vartannat kapitel ska vara "now" och vartannat kapitel "then." Det är en kul idé, och den funkar. Om man bara hade läst om then eller bara now hade jag nog blivit uttråkad efter ett tag. Det blev jag inte nu.
   Handlingen var en aning intressantare i Delirium, men den här handlingen funkar, den också.
   Fast det mesta berodde på språket. Detta fantastiska, trollbindande språk.

Citat:
"They haven't killed us yet," I say, and I imagine that one day I will fly a plane over Portland, over Rochester, over every fenced-in city in the whole country, and I will bomb and bomb and bomb, and watch all their buildings smoldering to dust, and all those people melting and bleeding into flame, and I will see how they like it.
   If you take, we will take back. Steal from us, and we will rob you blind. When you squeeze, we will hit.
   This is the way the world is made now.

Någon gång när jag känner för det kommer jag köpa första delen på engelska och läsa den bara för det fantastiska språket som inte är lika fantastiskt på svenska. Bara så att ni vet.

Mina förväntningar på Requiem är ganska höga nu. So don't screw it up, Lauren! (Bara för att det är så mycket roligare att uttrycka sig på engelska än på svenska.)

Om ni (som jag) vill veta vad Pandemonium egentligen betyder (för jag fattade inte riktigt kopplingen till boken), så kan ni klicka här. (Det är inte så där jättetrevligt!)

torsdag 3 januari 2013

Quoting Queen #2

Förra veckans citat var såklart taget från Mockingjay (Sv. Revolt) av Suzanne Collins.
   Ganska självklart?

Den här veckans citat är inte heller svårt. Har man väl läst boken borde man kunna koppla citatet till den.
Boken kommer ju ut på svenska nu i januari, så får väl se hur de väljer att översätta denna underbara mening ;-)

onsdag 2 januari 2013

Den Röda Handsken

Författare: Holly Black
Antal sidor: 318
Förlag: B. Wahlströms (Tack för boken!)
Översättare: Carina Jansson
Originaltitel: Red Glove
Serie: Berörarna #2
Första meningen: Jag vet inte om det är dag eller natt när tjejen reser sig upp för att gå.

Spoilervarning om du inte läst första delen, Den Vita Katten.

Handling (från Adlibris)

Cassel Sharpe trodde att han var en vanlig kille, tills han upptäckte att hans bröder manipulerat hans minnen. Nu vet han sanningen: han är den mäktigaste beröraren av alla. En beröring av Cassels hand kan transformera vad som helst eller vem som helst till något annat.

När Cassels äldre bror Philip blir mördad försöker FBI rekrytera Cassel för att få hans hjälp med att lösa mordet. Den enda ledtråden är en övervakningsfilm från brottsplatsen där en kvinna med röda handskar syns. Men även maffian är på jakt efter Cassel. De förstår hur användbar han kan bli för dem. Cassel måste ligga steget före båda sidor för att överleva. Men var kan han vända sig när han inte kan lita på någon, allra minst sig själv?

Omdöme:
Första recensionen 2013! Då får vi se hur det här går...

Jag måste säga att författaren gjort ett ordentligt lyft från första delen. Trots att första delen var bra den också, så var den här ännu bättre!
   Det var lättare nu när man fattade hur berörarnas krafter funkade, när man redan stött på karaktärerna en gång. Det var lättare att första handlingen helt och hållet, och man lärde känna karaktärerna bättre.

Som första boken, så var även den här väldigt unik. Författaren har fått in det övernaturliga på ett annorlunda och roligt sätt, och jag kopplar aldrig boken till någon annan bok.
   Språket är speciellt på sitt egna lilla sätt, och det är lätt att komma in i. Jag älskar allt Holly Black skriver om lögnare, för att det är otroligt sant.

Karaktärerna var något jag verkligen gillade! Alla har förbättrats, och det är först nu man verkligen fäster sig vid dem! Mina favoriter måste nog vara Cassel och Lila! Speciellt Lila. Trots att hon är berörd till att vara kärleksberoende av Cassel, så är hon ändå badass. Och som ni kanske vet så älskar jag badass-tjejer i YA-böcker.

Just nu längtar jag jättemycket efter att få läsa den tredje och avslutande delen som på engelska heter Black Heart.
   Så, en väldigt bra uppföljare som man definitivt ska läsa om man vill ha något annorlunda och övernaturligt. Påminner även lite om deckare, för den delen :-)

tisdag 1 januari 2013

Jag kände för att blogga, okej?

Så, då var det helt plötsligt 2013 då! Hoppas alla hade en underbar nyårsafton, och att ni fick se några fyrverkerier!
   Efter att jag skrev alla de där bokmålen har jag känt mig jättepeppad inför läsningen, och jag känner på mig att det här året kommer bli jättebokigt.
   Om jag ska vara helt ärlig så har jag egentligen inget vettigt att skriva just nu. Jag bara kände för att blogga första dagen 2013. Vad jag ska blogga om är en annan sak.

   Så får väl bara ännu en gång önska er ett gott nytt år!
Har troligtvis glömt att ta med massa böcker, men så länge jag inte kommer ihåg vilka jag har
glömt är det ingen fara ;)