fredag 28 december 2012

The Fault in Our Stars

Författare: John Green
Antal sidor: 318
Förlag: Dutton Books
Svensk titel: Förr eller senare exploderar jag (Ej utkommen än.)
Serie: -
Första meningen: Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.

Handling (från Adlibris):
Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel's story is about to be completely rewritten.

Omdöme:
Jaha. Boken som jag så jättejättejättegärna ville läsa, The Fault in Our Stars. Nu har jag läst den, och nu ska jag recensera den, och jag har ingen som helst aning om hur jag ska skriva recensionen så att folk fattar vad jag menar. Liksom... jag har ingen som helst aning om hur jag ska skriva på ren svenska. Med bra uppbyggda meningar och allt det där.
   Om jag hade recenserat boken direkt efter att jag läste ut den hade ni säkert trott att recensionen var skriven av en femåring eller något, för den här boken tar bokstavligen andan ur en.

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva nu... För det här går inte att beskriva med ord. Man måste läsa den för att verkligen förstå hur underbar den är. Och nu använde jag ordet "underbar", och det passade inte alls, för boken är mer än underbar, men jag vet inte vad jag kan använda istället, så nu får det stå underbar.

fantastiskstrålandeförtjusandeotroligmirakulösmakalösGUDOMLIG. (Okej, jag erkänner, jag använde synonymer.se.)

Fast "Gudomlig" (skrivet med stora bokstäver) räcker inte heller.

Man kan inte läsa boken utan att börja tänka till. Man börjar tänka på livet och döden och alla med cancer eller någon annan sjukdom och man skrattar för att John Green skriver så roligt och man gråter (eller nästan gråter, i mitt fall) för att han skriver så berörande och man älskar Augustus Waters för att han är så fin och punkt.
   Man älskar boken, helt enkelt.

Men trots att boken är berörande och sorglig och allt det där, så kan jag inte säga att den är deprimerande. Den är liksom allting, lite av varje.
   Och den får en att uppskatta livet.

Lite citat:
   "I'm sorry," I said again.
   "Me too," he said.
   "I don't ever want to do that to you," I told him.
   "Oh, I wouldn't mind, Hazel Grace. It would be a privilege to have my heart broken by you."

As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once.

"Saved the kids," he said.
   "Temporarily," I pointed out.
   "All salvation is temporary," Augustus shot back "I bought them a minute. Maybe that's the minute that buys them an hour, which is the hour that buys them a year. No one's gonna buy them forever, Hazel Grace, but my life bought them a minute. And that's not nothing."
   "Whoa, okay," I said. "We're just talking about pixels."

"To be fair to Monica," I said, "what you did to her wasn't very nice either."
   "What'd I do to her?" he asked, defensive.
   "You know, going blind and everything."
   "But that's not my fault," Isaac said.
   "I'm not saying it was your fault. I'm saying it wasn't nice."

   I said, "I'm sorry, sir, but we don't speak Swedish."
   "Well, of course you don't. Neither do I. Who the hell speaks Swedish?"

***
Okej, det där sista var bara för att de nämnde "svenska."

Om du inte har läst boken, så GÖR DET! Och om du inte läser på engelska, vänta tills den kommer ut på svenska och läs den sen ;)

En sista grej bara! (Spoilervarning om du inte läst The Fault in Our Stars och Twilight. Jag bara jämför en sak. Markera för att läsa.) Jag tycker det är liiiite oschysst att Bella och Edward slutar som vampyrer och kommer vara tillsammans för evigt, tills jorden går under, och Hazel och Augustus får cancer och dör. Vart sjutton tog rättvisan vägen!? (Slut på spoiler.)

5 kommentarer:

  1. Den är riktigt uschligt underbar, fast jag blev så arg på John Green i slutet, för att vara ärlig! ;)

    SvaraRadera
  2. Älskar den också (NÄHÄ?) och älskar till och med slutet... trots att det är hemskt. Det är så fint! Och jag älskar John Greens sätt att beskriva cancer och döden, det är så ärligt och äkta. Älskar de citaten du tog med :)

    SvaraRadera
  3. Tja, den låter ju rätt bra ;)
    Vilket förlag ger ut den på svenska?

    //Johanna, boksystrar.blogg.se

    SvaraRadera
  4. Bonnier Carlsen ger ut den på svenska ("Förr eller senare exploderar jag"). Kommer nu i januari. Kolla in författaren John Green prata om det svenska omslaget: http://www.youtube.com/watch?v=coAa_HtrmNk

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D