måndag 17 december 2012

Ibland bara måste man

Författare: David Levithan
Antal sidor: 245
Förlag: X Publishing
Originaltitel: Boy meets boy
Översättare: Malin Strååth
Serie: -
Första meningen: Klockan nio en lördagskväll i november: Joni, Tony och jag är ute på stan.

Handling (från Adlibris):
När dansade du i bokhandeln senast?

Paul har det inte lätt just nu. Hans bästa vän Joni har dumpat honom och hela gänget för den där Chuck! Och Tony, hans andra bästa vän, är inspärrad i huset av sina hysteriska föräldrar för att omvändas. Och Noah sedan. Noah med de grönaste gröna ögon vill inte se honom längre eftersom han råkade kyssa sitt ex Kyle i skolans städskrubb. 

Rörigt värre! Och mitt i alltihop ska han hinna förbereda Glada änkans fest med döden-tema.

Omdöme:
Kan inte säga att jag är överförtjust i den där handlingen, för boken har mycket mera djup än man tror när man läser den, men jag är alldeles för lat för att skriva handlingen själv, tyvärr.

Det började när jag en dag helt random fick syn på bokryggen på biblioteket. Sen fick jag se det underbara omslaget och att det var David Levithan som skrivit den. Japp, det blev bara bättre och bättre. (För bokens omslag är mycket finare i verkligheten än på den där halvsuddiga bilden där uppe.)
   Men jag lånade den ändå inte på biblioteket. Jag bestämde mig för att jag istället ville ha boken. (Dessutom ville jag se hur fin den skulle vara helt ny, den på biblioteket ser ju inte helt klok ut. Jag vet, jag borde ha frågat bibliotekarien om någon haft med sig den ut i krig eller något, men det gjorde jag inte nu, okej?)
   Det var i alla fall värt att köpa den.
   För den är helt och hållet underbar. Och jag ÄLSKAR den.
   Språket är ett sånt här språk som är både vackert och roligt. Det är speciellt, och man vill aldrig att det ska ta slut. Man vill liksom bara fortsätta och fortsätta för att det är så underbart.
 
Personligen föredrar jag att det finns något övernaturligt inslag någonstans, men den här boken är så fantastisk utan det att jag inte saknar det övernaturliga alls.

Karaktärerna är trovärdiga. Inte lika unika som språket, men jag gillar dem verkligen. Man känner igen sig och det känns som om allt som hände i boken skulle kunna hända i verkligheten också :)

Så, en helt klart läsvärd bok som jag älskar!

3 kommentarer:

  1. Jag älskar den också, så himla mysig! ^^

    SvaraRadera
  2. Sv: Exakt, man är riktigt smart när man tränar upp den förmågan -.- men dummast är jag nog ändå när jag läser vad det står trots att det står stort SPOILER... ;)

    SvaraRadera
  3. Sv: Haha, jag gör det ALLTID om det är en bok jag inte tror att jag kommer läsa någon gång, men ibland är det böcker jag inte tror jag kommer läsa, som jag ändå läser :P

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D