söndag 30 december 2012

Gästnovell: Björnklos Död

Jag tittade upp mot den mörka natthimlen. Stjärnorna lyste och såg nästan ut som små kristaller. Sjöblomma satt bredvid mig och stirrade på brasan utan att säga ett ord. Hon hade varit så ända sedan vi hade rymt från stammen. Jag kunde inte sätt fingret på det men jag antog att hon tänkte, antagligen på Björnklo som fortfarande var kvar där. Vi hade inte haft tid att väntat på honom när han föll efter att ha snubblat. Jag minns att Sjöblomma skrek efter honom men att jag drog henne med mig, han skrek åt henne att vi var tvungna att fortsätta ifall vi inte ville att dem skulle ta fast oss. Björklo hade rätt, vi kunde inte ha stannat.

Dessutom såg vi ju dem, medan vi sprang så tittade Sjöblomma hela tiden bakåt och när jag väl gjorde det så såg jag vad dem gjorde med Björnklo. Dom högg huvudet av honom. Björnklo är död, det är bara jag och Sjöblomma kvar. Jag vet att vi inte kan återvända, det ända som skulle hända skulle vara att vi sluttade som Björnklo, eller värre. Men det kommer bli svårt att klara sig, vårt största hopp är att hitta Natthimmels folket uppe i norr. Jag har hört att det är ditt alla som ”oss” tar vägen för att undkomma de som är ute efter oss.

Jag och Sjöblomma är inte som alla andra, Björnklo var inte heller som alla andra när han levde. Han var som oss en vattenbändare. Men där vi bodde, i en stam i söder, så förbjöds vattenbändning för länge sedan. Man dödade alla som man kunde hitta. Men både min familj, Sjöblommas och Björnklos överlevde. Det är därför vi blev vänner, vi var alla annorlunda. Vi längtade alla efter bättre liv, ett liv där vattenbändning inte var något man behövde dölja utan uppmuntrades av alla andra. Men när jag tänker efter kanske det hade vart bättre om vi aldrig vattenbänt.

Vi ville bara ha lite kul, men det slutade med att vi alla hamnade på ett konstigt ställe, man skulle kunna beskriva det som ett fängelse. Vi hade gått ganska långt bort från vår boplats bara för att kunna vara säkra på att ingen kunde se oss, sedan hade vi övat vattenbändning.  Men när vi var mitt uppe i det så kom jägare förbi. De hade antagligen varit ute och jagat. När de såg oss så tog dom oss tillfånga och förde oss till ”fängelset”.

Sedan hade vi ju flytt och nu satt jag och Sjöblomma här, ensamma i natten. Plötsligt slet Sjöblomma bort blicken från elden och tittade nu rakt på mig.

- Tror du verkligen att vi kommer komma till det norra folket?

- Du borde inte oroa dig så, Sjöblomma. Vem vet .... Jag tror vi kommer komma ditt. Kanske inte i morgon och kanske inte dagen efter det, men en dag kommer vi ditt. Du ska få se.
Sjöblomma tittade ner på sina händer, hennes lugg hängde ned över ögonen och skenet från elden gjorde så att hennes annars mörkbruna hår nu glänste i en brunröd nyans.

- Jag ....
Hon sa inget mer, hon kunde inte. Hon började gråta och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Skulle jag säga att allt skulle bli bra igen, att allt skulle bli som förut? Jag var ganska säker på att inget skulle kunna bli som det var förut. Jag kunde inte säga åt henne att skärpa sig och sluta bete sig som ett småbarn. Det var knappas hennes fel att Björnklo var död... Det var mitt.

- Det är mitt fel.
Sa jag och när jag väll insätt att jag sagt det högt så var det försent. Hon tog händerna och torkade bort tårarna och vände sig ännu en gång mot mig och mellan alla hickningar och snyftningar så tyckte jag höra henne säga ”Vad menar du med att det är ditt fel?”

Jag drog upp knäna mot hakan och berättade sedan allt, och då menar jag allt. Faktiskt blev det lite mer än jag tänkt mig. Jag berättade om att det var min idé att vattenbända, att det var jag som sa att vi skulle lämna Björnklo, att det var jag som ville fly. Allt var mitt fel och jag menade vart ända ord jag sa, men när jag var färdig tog Sjöblomma mina händer i sina och tittade rakt på mig med sina isblåa ögon.

- Det är inte ditt fel, inget av det här är ditt fel, Vargtass. Vi var alla med på det och vi visste alla vilka risker som fanns.
Jag tittade på Sjöblomma och jag kunde knappt andas, hur kunde hon påstå att inget var mitt fel?! Om inget var fel varför grät hon då?!

- Sjöblomma det är visst mitt fel och jag vet att du gråter för att du hatar mig och för att Björnklo är död och, och allt är mitt fel!!!

Jag trodde inte mina ögon och inte min kind för den delen heller. Sjöblomma slog just till mig. Jag kunde inte få fram ett ord. Jag bara satt där som förlamad, med tårar som frös till is och en röd kind. Jag kunde se att Sjöblomma var upprörd, vilket fick mig att känna mig ännu mer deprimerad än vad jag redan var. Sedan hände nästa grej som jag aldrig trodde att Sjöblomma skulle göra. Hon kysste mig och precis i samma sekund som hennes läppar mötte minna så var det som om allt annat försvann. Alla bekymmer, all oro, allt var helt plötsligt borta. När hon sedan lutade sig bakåt så var jag redan i upplösnings tillstånd. Hade Sjöblomma nyss kysst mig?! Inte för att jag inte gillade det, det gjorde jag men Sjöblomma? Jag trodde aldrig att hon, jag menar hon var ju min bästa vän och så men att hon kände så för mig... eller gjorde hon det bara för att vara snäll?

- Jag älskar dig Vargtass, tro mig. Och tro på mig när jag säger att det inte är ditt fel.
Jag visste inte vad jag skulle svara och jag tror inte att Sjöblomma förväntade sig ett svar direkt heller. Jag antog att hon hade en poäng ändå. Vi visste alla om vilka risker som fanns och vi var alla med på det. Dessutom var jag ju ganska säker på att Sjöblomma menade det hon sa, till och med det där om att hon älskar mig. Sjöblomma ljuger ju aldrig. Jag önskar bara att Björnklo inte hade behövt dö för att jag skulle förstå det.

Skriven av: Jennelie :-)

Vad fin den var! Och sista meningen... Jag älskar den verkligen! :-D

3 kommentarer:

  1. Kan inte du göra en Bookshelf Tour? Det skulle vara så roligt! ;D

    SvaraRadera
  2. Å tack så mycket för Mimmi *.* Det är alltid roligt att höra att någon tycker om det man gjort :)

    SvaraRadera
  3. Sv: Jag håller med dig, det är ett svårt beslut. THG är ju lättare eftersom det är ett mindre urval :)

    Hoppas det, för det skulle vara så roligt ;D

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D