lördag 10 november 2012

Själlös

Författare: Gail Carriger
Antal sidor: 364
Förlag: Styxx Fantasy
Originaltitel: Soulless
Översättare: Lena Karlin
Serie: Parasollprotektoratet #1
Första meningen: Miss Alexia Tarabotti hade inte roligt.

Handling:
Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och värst av allt halv­italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?

Omdöme:
Det finns visserligen karaktärer jag blivit mer förälskad i, men de här måste vara de mest originella jag stött på på länge...

I början kändes det lite svårt med språket (men det kan ha berott på att det var sent på kvällen och jag egentligen bara skulle ha gått och lagt mig), men när man väl kom in i det blev det super! Språket är helt underbart, speciellt med tanke på att det utspelar sig på 1800-talet i London. Det kändes verkligen som om man var där! Med allt hyfs och alla klänningar och korsetter och allt.

Tempot hade gärna fått vara lite snabbare på vissa ställen, och på vissa ställen hade det gärna fått hänt lite mer, men det som hände var inte dåligt, absolut inte.
   Handlingen är intressant, och den är rätt så originell. (En halvitalienska i London som med sitt parasoll råkar döda en vampyr och dessutom inte har någon själ, japp, rätt så originellt.)

Får jag äntligen börja skriva om karaktärerna nu?
   De är AAAAAAMMMMMAAAAAAZZZZZIIIIIINNNNGGGG! (Amazing, för att förtydliga allt.)
   Alla är så speciella. Jag menar, det är inte personligheter man stött på förut. Alexia med sitt parasoll. Biffiga lord Maccon som svär oerhört mycket för att vara en earl. Den till synes fjolliga vampyren lord Akeldama som alltid tycks prata i kursiv stil: "Kära, kära Alexa." Lord Akeldama hade kallat henne vid förnamn redan några minuter efter att de först träffats. Han hade sagt att han bara visste att de skulle bli goda vänner och att det inte var någon mening med att hålla på formarna. "Älskling!" Han verkade dessutom alltid tala i kursiv stil. "Så absolut fantastiskt underbart av dig att bjuda mig på middag. Älskling."

Om man bortser från "de onda" i boken så älskar jag nog alla karaktärerna.
   Det finns säkert åtminstone 15 citat jag mer än gärna skulle lägga ut, men tyvärr tänker jag inte det. Då får ni läsa boken istället.

Men ett citat blir det i alla fall:
   "Jag kanske skulle kunna vara tillsammans med lord Akeldama vid fullmåne?"
   Earlen såg mordisk ut.
   "Jag är säker på att han skulle vara till stor hjälp om det blev bråk. Han kan överösa era anfallare med obönhörligt smicker tills de ger upp."

Som de flesta redan vet är boken ute som seriealbum också. Någon som har lust att köpa det till mig kanske?

5 kommentarer:

  1. Åh, vilken tur att jag har den här boken som ligger och väntar på att läsas i bokhyllan! ;D

    SvaraRadera
  2. Visst är den bra?
    Helt otrolig, inliggt mig.

    SvaraRadera
  3. Håller verkligen med dig, den är amazing! Älskar det där citatet :D

    Svar: Kan knappt fatta att de är mina, har liksom velat ha dem så himla länge... Du kan kanske önska dig dem i julklapp? :)

    SvaraRadera
  4. Visst är den bra?
    Jag älskar den! Fyndiga och karska Alexia...
    Såna karaktärer vill jag läsa mer om :)

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D