onsdag 21 november 2012

Rubinernas Bok

Författare: John Stephens
Antal sidor: 367
Förlag: Semic (Jättestort tack för boken!)
Originaltitel: The Fire Chronicle
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Trolldomens Tre Skrifter #2
Första meningen: Pojken var liten, och han var ny på barnhemmet.

Lite spoilervarning om du inte läst del 1!

Handling (från Adlibris):
De tre syskonen Kate, Michael och Emma har bott på barnhem i tio år. Deras föräldrar lever, men är försvunna. Och nu är de alla i fara. Syskonen måste finna de förlorade böckerna, Trolldomens tre skrifter, innan det är för sent.
Deras fiender är dem på spåren. När syskonen flyr kastas storasyster Kate hundra år tillbaka i tiden, till ett förtrollat New York. Där möter hon en jämnårig pojke som på ett speciellt sätt är bunden till henne?
Samtidigt kämpar de yngre syskonen Michael och Emma för att hitta Rubinernas bok, som varit försvunnen i tvåtusen år. Isiga polarstormar, krigare, monster och mörka trollkrafter är bara några av de hinder de möter på vägen. Ska syskonen lyckas hitta den farliga Rubinernas bok - och bemästra dess starka kraft - innan Kate är förlorad i det förflutna för alltid?
Tre syskons kamp för att rädda världen och varandra - och för att en dag hitta sina föräldrar igen. Ett sagoskimrande äventyr på liv och död. En resa man aldrig glömmer.

Omdöme:
Cliffhanger.
   Ni vet hur mycket jag hatar cliffhangers (om det inte är jag som skriver dem.) Visst är det spännande och så, men jag blir alltid så himla galen när en bok slutar med cliffhangers. (Inte för att jag har läst så många böcker som slutar så.)
   Men i alla fall. Längtar jättemycket tills den tredje och avslutande delen kommer ut.

Helt plötsligt när jag läste, insåg jag att boken faktiskt är berörande. Det tänkte jag aldrig om del 1. Den var bara bra fantasy. Men den här, den har riktigt rörande scener. Väldigt kul, faktiskt. Det här är inte riktigt någon bok man förväntas bli berörd av, men det blev jag.
   På något sätt kändes det som om den här var en aning mörkare och hemskare än första delen, och det gillas starkt!

I den här delen skiljs syskonen åt. Alltså får man i vartannat kapitel läsa om Michael och Emma, och i vartannat kapitel läsa om Kate. Alla kapitel funkar riktigt bra. I början var det roligast att läsa i Michaels och Emmas perspektiv, men helt plötsligt var det roligare med Kate, och sen skiftade det sådär, fram och tillbaka.
   Som jag tror att jag nämnde i recensionen på Smaragdernas Bok så var första delen "Kates bok", och den här delen "Michaels bok." Det märktes väldigt tydligt, men på ett väldigt skickligt sätt. Det blir inte övertydligt, jag menar, de andra syskonen är ju också med, och det är ju Kate som är ensam. Men ändå blir det Michael det handlar mest om. Och det har jag inget som helst emot. Ända från början har han ju varit min favoritkaraktär, och det har absolut inte ändrats. Hans stora intresse för dvärgar är fortfarande intressant ;) Lite tråkigt att dvärgarna inte fick vara med någonting.
   Fast man fick träffa alverna, så i sista delen hoppas jag på att man får se båda två samtidigt. Det skulle bli EPIC!

Om jag ska klaga på något så får det bli slutet. Det kändes liksom inte riktigt som ett slut. Inte det att det slutade med en cliffhanger, de sista meningarna kändes liksom inte riktigt som sista meningar ska kännas. När man läst sista meningen trodde man att det skulle stå mer på nästa sida, så när det inte gjorde det blev jag lite halvt chockad. Även om en bok avslutas med cliffhanger måste den ju ändå avslutas på rätt sätt ;-)

Nu blev recensionen längre än tänkt, så jag tror jag avslutar här.
   Måste bara säga en sista sak:
   En av mina favoritkaraktärer är typ skurken! Det har faktiskt aldrig hänt förut för mig, känns helkonstigt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D