lördag 20 oktober 2012

Nightshade

Författare: Andrea Cremer
Antal sidor: 452
Förlag: Speak
Svensk titel: -
Serie: Nightshade 1
Första meningen: I´d always welcomed war, but in battle my passion rose unbidden.

Handling:
Calla is the alpha female of a shape-shifting wolf pack. She is destined to marry Ren Laroche, the pack's alpha male. Together, they would rule their pack together, guarding sacred sites for the Keepers. But then, Calla saves a beautiful human boy, who captures her heart. Calla begins to question everything - her fate, her existence, and her world and the orders the Keepers have asked her to follow. She will have to make a choice. But will she follow her heart if it means losing everything, including her own life?

Omdöme:
Bok som börjar med att den kvinnliga huvudkaraktären (som dessutom är varulv) räddar livet på ett av kärleksintressena i boken. Kan det bli annat än bra? Ja, det kan det nog, fast i det här fallet funkar det riktigt bra. I nästan alla böcker i den här genren så har ju tjejerna den här hjälplösa svaga rollen. I den här boken är det liiite annorlunda.

Men nu måste jag nämna lite saker som jag inte vill nämna. Jag hade alldeles för höga förväntningar på den här, och jag blev väldigt besviken. Först och främst tyckte jag att kärleken mellan Calla och Shay växte fram alldeles för fort. I vissa böcker funkar det, men inte i den här. Visst, hon räddade hans liv, och det har viss betydelse. Men ändå, det kändes inte riktigt trovärdigt.

En sak som förvånade mig, och som jag inte riktigt vet vad jag tycker om, är att handlingen påminde så mycket om Matched av Ally Condie. (Fast Nigthshade kom ut först, så man måste nog säga att det är Matched som påminner om Nightshade.)
   Vargarnas samhälle kändes väldigt dystopiskt. "The Keepers" och "The Society", som huvudrollerna Calla och Cassia trodde på. Sen kommer killarna Shay och Ky och får dem att ändra sina åsikter. Som visar dem hur livet egentligen ska vara. Sen blir det problematiskt när det gäller killarna som huvudrollerna är menade att gifta sig med, Ren och Xander.
   Finns vissa likheter, eller?

När det gäller karaktärerna... så... Jag vet inte riktigt. Den enda karaktären jag verkligen gillade var Callas lillebror Ansel. Och utan vidare anledning har jag en jättestark känsla av att han kommer dö. (Oops, spoilade jag något nu? Nu vet ni ju att han INTE dör i första boken.)
   Jag gillar Calla, Shay och Ren, men inte mer än lite grann. I början tyckte jag att Shay var rätt tråkig som person. Lite för mycket stalker, måste jag nog säga. Dock blev han roligare efter ett tag. Ren var rätt spännande i början, sen blev han lite väl avundsjuk på Shay.

Jag visste redan att boken skulle sluta med en cliffhanger, och det gjorde den. Fast trots att nästa del står i bokhyllan, känner jag mig inte galet sugen på att läsa fortsättningen. Kommer nog vänta ett tag. Man kan inte säga att cliffhangern inte var hemsk, för det var den. Men inte så farlig som jag hade hoppats.

Så, boken var bra och språket flöt på fint, men jag hade hoppats på så mycket mer. Verkar som om de flesta andra älskat den dubbelt så mycket som jag gjorde, men men... Jag rekommenderar den, men tycker inte att den är super.

1 kommentar:

  1. Hej! Jag undrar bara hur man får den här gadgeten som du kallar för 'trevliga serier' till sin blogg. Jag har ju sett att andra bloggare har en sån, och det skulle jag också vilja ha, så du får jättegärna berätta hur man skaffar en sån :)

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D