lördag 1 september 2012

The Iron King

Författare: Julie Kagawa
Antal sidor: 363
Förlag: Harlequin Teen
Svenskt titel: Järnkonungen (Finns att beställa på AdlibrisBokus eller Bokia.)
Serie: The Iron Fey 1
Första meningen: Ten years ago, on my sixth birthday, my father disappeared.

Handling (från Goodreads):

Meghan Chase has a secret destiny; one she could never have imagined.

Something has always felt slightly off in Meghan's life, ever since her father disappeared before her eyes when she was six. She has never quite fit in at school or at home.

When a dark stranger begins watching her from afar, and her prankster best friend becomes strangely protective of her, Meghan senses that everything she's known is about to change.

But she could never have guessed the truth - that she is the daughter of a mythical faery king and is a pawn in a deadly war. Now Meghan will learn just how far she'll go to save someone she cares about, to stop a mysterious evil no faery creature dare face; and to find love with a young prince who might rather see her dead than let her touch his icy heart.

Omdöme:
... *speechless* ...
   Läste ut den för några minuter sen, och satte på datorn på direkten för att skriva recensionen, för vet inte var annars jag ska ta vägen.

Jag har inte hört mycket om serien, men det jag har hört har varit väldigt positivt, så mina förväntningar var ändå riktigt höga. jag blev både besviken och överväldigad.
   Lite mer än första halvan kändes lite trög. Det hände saker, men jag blev aldrig riktigt intresserad. Huvudrollen Meghan kändes lite för mycket som en sån där jobbig huvudroll som mest skriker på hjälp hela tiden. Visst, om jag var i hennes situation -- precis fått reda på att man inte riktigt är helt mänsklig, springer omkring i ett land man inte visste fanns, och dessutom blivit allierad med en talande katt -- då skulle jag nog också bete mig så. Det är bara det att det händer så ofta i böcker! Och att det alltid ska vara killar som kommer och räddar dem, det är ju något man tröttnar lite på. Dock klagar jag inte på att man som läsare får föreställa sig en ursnygg kille komma farandes och rädda tjejen med svärd, pilbåge, dolk, kniv, eller vad tusan han har. Men jag föredrar att huvudrollen -- om hon nu ska vara hjälplös och rätt förvirrad -- är lite kaxig.
   Och det var ungefär det som hände i den andra halvan! Meghan skaffade sig lite attityd! Och jag började gilla henne mer som karaktär.
   Resten av karaktärerna gillade jag också! Ash är kanske lite för perfekt, men jag älskar hans personlighet. Och relationen mellan honom och Meghan! Lite spoilervarning, beroende på hur man ser på saker och ting *Jag har en stark känsla av att det kommer bli lite Romeo-and-Juliet-style i uppföljarna.*
Även Puck är bra som karaktär. Och så sist men inte minst, Grimalkin! Jag menar, en talande katt, hur sjutton kan man inte tycka om det? Och så är han en smart talande katt! Faktiskt så föreställer jag mig honom som en blandning mellan katten i Alice i underlandet och Katten Gustav, hehe.
   Grimalkin var nog den som lättast kunde få mig att le. (fast Puck var också bra på den punkten) Två av mina favoritkaraktärer försöker döda varandra, och så säger den där katten något och jag kan bara inte låta bli att le eller skratta till. På ett ställe blev det så känslosamt så det var inte klokt (jag trodde jag skulle börja gråta.) och gud vad jag önskade att den där katten var där och lättade upp stämningen lite.

Så, alltså, en väldigt bra och läsvärd bok, men som hade varit ännu bättre om den varit sådär bra från början.
   Väldigt kul att läsa om älvor, har nog inte gjort det förut när jag tänker efter (bortsett från i the Mortal Instruments, fast i den serien finns ju allting.)

Utdrag:
"You know, I was just thinking we needed to be run down like rabbits and torn apart. My day just isn't complete without something trying to kill me."

Ett annat utdrag bara för att jag inte kan låta bli:
I licked my lips and whispered, "Is this  where you say you'll kill me?"
   One corner of his lip curled. "If you like," he murmured, a flicker of  amusement crossing his face. "Though it's gotten far too interesting for that."

Måste bara nämna att jag älskar omslaget!

8 kommentarer:

  1. Svar: Jag har faktiskt inte skickat efter ett ända recex ännu :( Vet inte hur man gör om jag ska vara ärlig. En kompis lovade att hjälpa mig komma igång med det men hon verkar aldrig ha tid :/

    SvaraRadera
  2. Älskar hela Iron Fey-serien! Karaktärerna och världen är så himla mysiga.

    SvaraRadera
  3. Joo, musikklass är det bästa som hänt mig... tror jag.

    Hehe ^-^

    SvaraRadera
  4. Sv: Åh så kul!! :D Hoppas du gillar den :D fast tv-serien är bättre ;)

    SvaraRadera
  5. Jag älskar också, precis som Anna, the Iron Fey serien. Världen är fantastisk! :)

    SvaraRadera
  6. Svar: Tack, återstår bara att se om jag lyckas :)

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D