onsdag 1 augusti 2012

Revolt

Författare: Suzanne Collins
Antal sidor: 329
Förlag: Bonnier Carlsen
Översättare: Lena Jonsson & Emma Jonsson Sandström
Originaltitel: Mockingjay
Serie: Hungerspelen 3
Första meningen: Jag stirrar ner på mina skor och ser ett tunt lager av aska landa på det slitna lädret.

Spoilervarning om du inte läst de två första delarna i serien.

Handling från Adlibris för att jag är deprimerad och inte orkar skriva den själv:
Rebellerna har gjort uppror. Katniss är räddad. Distrikt 12 ligger i ruiner. Peeta är kvar i huvudstadens våld. Finns verkligen distrikt 13? Kommer Katniss och Peeta att återförenas eller tar huvudstaden Peeta från henne. Var är hennes mamma och lillasyster? Och vilka andra från distrikt 12 har undkommit?

Omdöme:
Som jag redan har nämnt är jag deprimerad, och ja, det beror på boken. Jag vill hemskt gärna berätta mer om varför jag är så deprimerad, fast då skulle i stort sett hela recensionen bli spoiler-invaderad. Så jag börjar med att bedöma den, sen på slutet så skriver jag av mig lite.

Språket:
När man läser flyter allt på så lätt att det blir läskigt. Jag såg hela tiden händelserna spelas upp allt eftersom de kom, och det är så himla lätt att komma in i den! När man öppnar boken kanske man först tycker att det är väldigt mycket text i den, men det glömmer man snabbt bort när sidorna bara flyger förbi, och helt plötsligt är den slut.

Karaktärerna:
De är helt fantastiska! Trots att de är döda så känns det som om de fortfarande är kvar och gör sina fantastiska saker. Rue, till exempel. På något sätt kändes det som om hon följde med resten av trilogin!

Händelserna:
Trots att det inte alltid gör det, så kändes det som om det alltid hände något. Spänningen fanns kvar genom hela trilogin ända till sista sidan och jag ville verkligen aldrig lägga ifrån mig den.
Nu känns det alldeles tomt och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen... Jag kommer utan tvekan läsa om den! Typ tills jag dör eller något ;)

Nu orkar jag inte hålla mig längre utan måste skriva av mig lite om min depression Varning! Om du inte läst boken borde du inte läsa det här!
Jag vet inte om ni har märkt det, men jag är så förtjust i Finnick att jag håller på att smälla av.
Det olyckliga var ju att innan jag ens visste vem han var så råkade jag få reda på att han skulle dö så småningom (Ja, jag råkade.) Jag fick reda på det samma dag som jag läste sidorna när han och Katniss träffas för första gången (sockerbitarna.) Och så började jag gilla honom mer och mer, speciellt när det visade sig att han inte var den Katniss trodde. Och hela tiden visste jag att han skulle dö...
Och hans död blev så sorglig, även om den inte beskrevs så mycket. För han hade precis fått tillbaka Annie, och de hade liksom gift sig och allt! Det finns inte så många scener med dem två, men dem som finns är så otroligt fina! När hon håller för öronen och han pratar med henne för att hon ska bli lugn igen... Inte konstigt att man blir ledsen!
Varför skulle hon ta livet av just honom!?
Åh... Bäst för filmbolaget att skådespelaren är erfaren och snygg!

4 kommentarer:

  1. sv: Jag tror nog inte det spelar någon roll, det kan ju vara kul att läsa Delirium för språkets skull men du kan nog läsa Pandemonium på en gång om du känner för det. :)
    Skulle vara kul och se vad du tycker om den. :)

    SvaraRadera
  2. Visst är det chockerande (stavning?) på slutet, även om du hade råkat få reda på det innan. Jag håller verkligen med om att det känns helt tomt på slutet.

    SvaraRadera
  3. Jag är minst lika kär i Finnick som du, som du vet... GAAAH! D':

    SvaraRadera
  4. sv: Ja gör det, hoppas du gillar den. :)

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D