söndag 17 juni 2012

Aldrig släppa taget

Författare: Holly Goldberg Sloan
Antal sidor: 288
Förlag: B. Wahströms
Översättare: Carina Jansson
Serie: -
Första meningen: Veckodagarna betydde ingenting för honom.


Handling:

De kommer från helt olika världar.
De har ingenting gemensamt.


I flera år har Sam varit på rymmen med sin kriminella pappa.
Den enda han bryr sig om är Riddle - sin yngre bror som för länge sen slutade prata.
Deras pappa - eller Clarence som han heter - flyr hela tiden från poliser och med sig tar han sina barn. Han funderar flera gånger på att ta livet av dem, men en röst inom honom säger att han ska vänta. Men hur länge?

Emily lever i en hyfsat vanlig familj. En mamma som jobbar på ett sjukhus, en pappa som älskar musik och en vanlig lillebror. Så länge hon kan minnas har de bott på samma plats.

När Sam och Emily träffas förändras allt. De blir förälskade, och både Sam och Riddle får i Emilys familj veta hur det är att ha trygghet och värme i en familj och ett hem. Men de båda pojkarna vet att lyckan kommer att tas ifrån dem när Clarence bestämmer sig för att fly vidare.

Omdöme:
Åh... Jag ville inte att den skulle ta slut! Men åh...
Jag ville nästan aldrig lägga ifrån mig den, det hände alltid något och man undrade hela tiden hur det skulle gå.
Däremot hade jag hoppats på lite mer romantik. Om man kollar på omslaget och läser beskrivningen på baksidan tror man att boken ska handla om en sån där omöjlig kärlekshistoria. Det gjorde den ju också på sätt och vis, men det framgick inte särskilt tydligt. Helt plötsligt var de bara stört-förälskade i varandra. Men man fick liksom inte riktigt läsa om det (om ni förstår vad jag menar). Så på den punkten nådde den inte mina förväntningar. Det som däremot gjorde den så bra och berörande var syskonkärleken mellan Sam och Riddle! När Riddle (Stor spoilervarning! Markera för att läsa) hoppade ut över stupet efter Sam blev jag alldeles gråtfärdig (slut på spoiler) 
Det som var kul var att man fick läsa lite ur Riddles tankar. Eftersom han inte pratade var det tankarna som gjorde att man gillade honom. För hans tankar var så otroligt fina!
Här är ett exempel på några:
"Han kommer och går nu. Men när han är här, är han någon annanstans. Så till och med när han kommer tillbaka till mig, är han på sätt och vis borta.
Jag följer med dit jag kan när han låter mig följa med.
Som myrorna följer varandra.
För Sam är den enda som spelar någon roll.
Och om jag förlorar min Sam, finns det ingenting kvar för mig."


På något sätt är det så mycket känslor i hans tankar, i orden han använder och allt!
Så man kan säga att det är Sam och Riddles syskonskap som gör boken så läsvärd! (Fast själva handlingen är också suverän!)
Betyg:
8 av 10

1 kommentar:

  1. Ha, vad smart att man var tvungen att markera för att kunna se :) Då blir det lättare att hålla sig :) Jag kanske snor den idén :)

    SvaraRadera

Hej! Jättekul att du vill kommentera! Men acceptera att kommentarer som jag inte tycker är nödvändiga kommer att tas bort! :D